Ohh, det ska alltså vara en sån där kväll i kväll. Eller natt då, klockan är visst över tolv nu.
Restless legs, nackont, huvudvärk. Kan det bli värre? Får nog kila och ta ett par smärtisar, jag vet ju att det blir bra då.
Detta får jag stå ut med många kvällar och orsaken till det är en whiplash-skada som jag ådrog mej under en handbollsmatch i januari 2007.
Jag fick en smäll i luften, från två håll samtidigt, och voltade i luften. Jag landade på rygg och huvudet och nacken slungades ner i golvet. Jag blev groggy då och fick gå av banan, men spelade senare klart matchen ändå.
Dagarna efter mådde jag inte bra och hade nacksmärtor, men tänkte att det säkert skulle gå över.
Det gick inte över och mina dagar som receptionist var räknade. Skadan gjorde nämligen att jag spände mej i nacken och därmed även i axlarna. Käken och ryggen kom efter som ett brev på posten och att då sitta still vid en dator åtta timmar om dagen var naturligtvis ingen höjdare.
Jag tog mej till läkare flera gånger innan jag slutade mitt jobb och gjorde såväl vanlig röntgen som magnetröntgen, men ingenting gick att hitta.
Precis samtidigt som jag slutade jobba som receptionist fick jag en stark reaktion under en kväll där mina ben och armar domnade bort och nacken värkte mer än någonsin förr. Så dagen efter åkte jag till akuten. Där fick jag sitta i ca sju timmar och fick till slut magnetröntga, igen. Jag åkte därifrån med recept på inte mindre än fyra mediciner – Diclofenac (samma som Voltaren, inflammationshämmande), Citodon (smärtstillande, funkar dock inte så bra på mej), Tramadol (starka smärtstillande, innehållande morfin) och Stesolid (muskelavslappnande, innehållande valium).
Naturligtvis hittade de ingenting på magnetröntgenbilderna och jag var nu ett pillerknaprande fall i Ingemansland.
Stesoliden fungerade bra, men tog slut väldigt snabbt och gav mej lite jobbiga biverkningar i form av trötthet. Men jag har fortfarande kvar Tramadolen och de hjälper mej när jag mår som jag gör. Även de har en förmåga att göra mej stört trött och hängig dagen efter, så jag får väl lida för det här i morgon. Men jag måste ha en. Nu.
Shit, vad ni känner mej nu…
