Jag sitter mest här och jobbar, så det finns inte så mycket att skriva om den här dagen. Därför håller vi fast vid helgen lite till.
Vi packade in oss, som boskap ungefär, i bilen…
…och åkte upp till bygget.
Pappa var imponerad!
Vi stod där ett tag, hummade och petade, och sen visade jag dem genom alla rummen.
Sen stod vi lite till. Tittade oss omkring och sa ”Det här blir nog bra…”.
Jag håller stilen…
Sen drog vi till Akropolis för att hämta våra pizzor. Sen åkte vi hem med pizzorna och åt upp dem.
Hemma i köket såg det ut så här. Bor man litet får man improvisera.
På kvällen var vi hembjudna till Viktos härliga föräldrar och här är Vikto och lillebror på uteplatsen, drinkandes välkomst-champagne och välkomst-öl.
Majjanne och pappa var på gott humör.
Och det var vi med.
Vi blev bjudna på gott-gott. Bacon-inlindad haloumi och små toasts med getost/creme fraiche och valnöt.
Så slog vi oss ner till bords.
Och åt rotfrukter, sallad, kött och kyckling och lite till.
Och svärmors underbara pannacotta som hon alltid bjuder på. Nacho-Glenn fick en alldeles egen. Och sen satt vi där och hade trevligt ända tills klockan slog 02:37, för då gick vi hem. Och sen satt vi uppe och tittade på maraton och skrattade oss till sömns, men då hade klockan redan blivit halv fem.
Och på söndagen åt vi frukost efter klockan blivit tolv. Vi dukade fram. Vi dukar inte fram så ofta, jag och Vikto. Det var mysigt.
Pappa och Majjann bjöd på glädje, som vanligt. Underbara ni.
Och så såg vi så klart Usain Bolt & co slå världsrekord på 4×100 m. Coolt.
Sen, nån gång kring fyra, åkte de tre fantastiska hem till Götet igen. Men först konstaterade de att nästa gång skulle de stanna en hel vecka. För så trevligt hade de. Vi höll med. Och de är välkomna precis när som helst.
Tack igen, för en kanonhelg.
