God förmiddag!
Jag drömde mardrömmar i natt. Jobbiga. Vaknade och var glad att det bara var drömmar. För Anna Liv och hennes två barn är det tvärtom. De vaknar och önskar säkert att de fick sova och fly verkligheten en liten stund till, för det är när de vaknar som deras mardröm börjar. Mardrömmen är verkligheten. Dagen efter att deras make och pappa omkommit, första dagen på resten av livet. Utan honom.
Det är så sorgligt. Jag grät hela kvällen i går efter att Vikto gått och lagt sej. Grät rakt ut, hulkade, som ett barn. För någon jag inte ens kände, men som jag vet spred så mycket glädje omkring sej. För någon som dött alldeles för tidigt. För att det kan hända vem som helst.
Det är därför vi inte ska gå omkring och gnälla för småsaker, leta efter orättvisor att störa oss på, utan hitta glädjen, se det positiva i livet. För när vi dör så kan jag lova att vi önskar att vi hade skrattat mer, spridit mer glädje. Låt oss göra det innan det är för sent.
I dag ska jag åka till Göteborg. Vikto vill inte att jag ska åka ifrån honom och det vill inte jag heller, men dagarna går fort och dagarna ska spenderas med några jag älskar. Min mamma, som fyller 51 år i dag (GRATTIS!!! Favorit i repris.), lilla Vendela, som nu är en hel dag gammal, mina bröder, min pappa, min svägerska. Det blir mycket kärlek på en helg, det.
Och jag ska njuta varje sekund.
