.jpg)
Klockan är efter midnatt. Det betyder att det är den 16:e oktober nu. Det, i sin tur, betyder att min favoritlillebror, Jakob, fyller 18 år.
Jag och Jakob kommer inte alltid överrens nu för tiden, men säg de syskon som gör det. Jakob är ändå den kanske coolaste lillebrorsa jag nånsin har haft. (Ja, jag har bara haft en, men ändå.)
Visste ni att han var sk8are innan han ens började i skolan? Och att han kunde göra grymma tricks? Typ att kan kunde göra en ollie över tre brädor? Nej, det visste ni nog inte, men det kunde han.
Något han inte kunde när han var liten var att säga bokstaven R. Den bokstaven hade han väldiga problem med. Så, en vacker dag, åkte vi bil till Ronneby för att hälsa på farmor. Han utbrister: ”Titta! Ett rådjur!” och snabbt därefter: ”Åh! Jag sa äjj…” Men han hade tappat stinget. Han kunde inte säga R längre. Nu kan han det, som tur är.
Han älskade motorcyklar när han var liten. Varje gång han såg en, sa han: ”En sån ska jag ha när jag blir stor!”. Alltid exakt samma ord. Alltid exakt samma betoningar på orden. ”En sån ska jag ha när jag blir stor!”.
Han älskade att åka på det lilla guppet vid Lundbytunneln för att det kittlade i snoppen.
Han tyckte om att sjunga och en av hans favoriter var Nenne ååå nenne, nenne ååå nenne… Den sjöng han i köket hemma på Runslingan och anledningen till att han älskade den låten var nog att hans bästa kompis hette Svenne och Jakob kallade honom för Nenne. Svenne såg/ser för övrigt ut som en grek och var då i 40-årsåldern och han var även min bästa kompis när jag var liten.
Hans andra favoritlåt var Mr. Vain med Culture Beat, eller vad de nu hette. ”I går kunde jag hela…”. Say no more. =)
Han stod med Svenne och beskådade ruinerna av Nya Lundby Kyrka när den hade brunnit ner. Han var två år då och det bästa han kunde komma på att säga var: ”Åh, py pan! Hela skiten har brunnit ner.”.
Han skelade innan han fick sina glasögon när han var fyra år och vi roade oss ofta med att ta kort på honom i oväntade ögonblick. Taskigt, men väldigt, väldigt roligt.
Han fick en leksaks-elgitarr när han gick i lågstadiet och han uppträdde på ”roliga timmen” genom att sjunga Gå och fiska eller Tapetklister.
Hans första fylla hade han när han var fyra år och hade smuttat på grannens starköl. ”Då höll han på att rinna genom brunnen när jag duschade honom efteråt” säger mamma.
Han sprang med handen igenom en glasruta på Valborg år 2000, då han var nio och ett halvt år. Han skar upp handleden och fick opereras under natten. Jag var på stan och var troligtvis lite full och grät rätt mycket för hans skull. I dag ser hans handled ut som en rumpa. =)
Han är världens bästa hockeyspelare, men har ett humör som är precis som mitt. Om han hade velat hade han kunnat vara en av 90:orna i elitserien i dag. Men det är inte för sent än.
Våra skämt i dag består mest av Zlatan och ”Ollon med kebabsås” eller ”efterfest på översta läktaren”. Om vi inte skriker på varandra och hatar riktigt ordentligt, så har vi roligare än några andra i världen kan ha tillsammans. Det finns inget mellanting. Det är allt eller inget.
Jag vet att ni alla tror att ni har världens bästa lillebror. Men det har ni inte. För det har jag. Jag älskar honom. Och jag är så glad att jag fått vara/är storasyster. Alla minnen jag har av att växa upp med en yngre bror är ovärderliga.
Det var inte meningen att detta skulle bli så långt. Mitt längsta inlägg hittills, det kan jag nog garantera. Men han förtjänar det, Jakob.
Grattis på födelsedagen, Jakobi! Bakaramaso! Domo…
