När man närmar sig någon ”sån där” ålder som av en del förväntas föra med sig djupa livskriser sker ibland något märkligt. Om man gör någon förändring med sig själv eller sitt lilla liv hamnar det genast i facket ålderskris. Domen faller stenhårt. Om man nu hade varit i någon neutral ålder när man gjorde samma förändring hade ingen tänkt mer på det än att man just och jämnt bara gjort en förändring…
För vem har hört talas om en 34-årskris eller 27-årskris eller46-årskris… Ja, ni förstår säkert vad jag menar.

Om jag färgade håret blått när jag var 13 år så var det bara en helt naturlig tonårsutveckling, om jag gör det när jag är 75 så är jag en tant med blått hår. Men om jag gör det när jag är 29 eller 39, då har jag en kris.

Jag tycker ärligt talat inte att jag på något sätt har mer kris än vanligt bara för att jag närmar mig 40, inte kände jag att jag hade det när jag var runt 30 heller. Jag väntar med spänning på denna omvälvande förändring som enligt många ska drabba en.
Missförstå mig rätt, jag är ju glad att inte ha någon kris. Sen kan ju livet köra ihop sig ändå ibland men knappast är det ålderrelaterat, inte för mig i alla fall och inte ännu i alla fall.

Det som dock kan kännas lite jobbigt är om jag nu ändå skulle vilja göra något helt nytt med håret eller så, då är det väl någon som tror att jag krisar… och det har jag ju inte lust att ge intryck av när jag nu inte gör det…

Det är ju så att man kan få en kris för mindre! Ha ha ha

Måste bara säga: vilken skön dag det har varit! September brukar ju förvisso inte vara särskilt kall men på sistone har det varit ganska kyliga kvällspromenader med hunden och även rätt kyliga nätter…

Så dagens sol och värme i bästa sommarstil VÄRMDE bokstavligt talat!

Just nu sitter jag och kollar bilder till en artikel om att njuta av naturen även när de kallare årstiderna nu kommer… skulle haft kameran med ut idag alltså…

Men jag har ganska mycket bilder så det finns väl nåt som går att använda.

Hu, vad jag har varit lat med att skriva här på sistone. Å andra sidan har jag ju bloggen för att skriva vad jag vill och när jag vill så…

Jag anmäler mig då och då till Smartson, hemsidan där man kan få bli testare av olika produkter. En kul grej, tycker jag.

Den här kan nog många med mig tänka sig att uppskatta, i alla fall om de (som jag) lider av håriga ben.
Kolla in följande länk:

http://www.smartson.se/testpilot-satinperfect.html

Vintern var längre och det var mer snö än på länge.
Våren här i södra delarna har varit bitvis ganska kall och regning. Jag har gått och tänkt ända sedan snön smälte bort att nu kommer snart våren.
Helt plötsligt insåg jag för någon vecka sedan att det är ju för fanken sommar alldeles strax!
Då kändes regn- och ruskdagen som vi hade i början av den här veckan ganska trist.

Men så idag kom solen!
Det har varit underbart varmt och skönt. Soligt och sommarkänsla!
Och då känns det plötsligt som: ”Har det någonsin varit något annat än sommar?”

Smartson söker testpiloter till Canon EOS 550D. Är du liksom jag intresserad av foto kanske du vill anmäla dig som testpilot!
Följ länken nedan:

http://www.smartson.se/testpilot-550D.html

Vad är en god vän? Vad gör en till en god vän?

Det finns vänner som ”gör allt” för varandra. Och det finns vänner som har en sådan sammanhållning och omtanke sinsemellan så att omgivningen blir grön av avund.
Om man nu har sådana vänner, tror jag att man förtjänar dem. Jag tror nämligen inte att sådana vänner kommer ”gratis”.

Jag känner en kvinna som ingår i just en sådan där avundsvärd vänskapsgrupp. Här talar vi inte om ytliga vänner med halvt menad omtanke nedstoppad i bakfickan.
Här handlar det om genuin och varm vänskap. Ett gäng tjejer mitt i livet som har säckvis med gemensamma minnen. Som har gjort tusen knasiga och roliga saker tillsammans. Och som finns där och håller kontakten med varandra i hälsa som sjukdom.
Kvinnan ifråga är själv en varm och omtänksam själ som ger så mycket till sina medmänniskor. Jag hoppas att hon vet sitt värde.

För om du har en sådan vän eller kanske flera, tro inget annat än att du har förtjänat dem.

Jag satt och tänkte på min skrivmaskin här om dagen. Det känns som ungefär hundra år sedan jag satt och skrev på den.
Den finns faktiskt inte ens kvar längre. Jag är 39 år så det är inte riktigt hundra år sedan…
Jag kommer i håg hur glad jag var när jag hade köpt den, min alldeles egna, nya, elektriska skrivmaskin. Minns inte nu vad den kostade men det var väl en del har jag för mig.

På den skrev jag mina första artiklar. Och när jag blev tveksam på en formulering eller något annat tittade jag ut genom fönstret och funderade. Men jag funderade på själva problemet, för det mesta.

Nu, med dator och bredbandsuppkoppling och ständigt kontakt med inkorgen för e-post är det så mycket lättare att låta sig störas.
Om jag kör fast i en text händer det ganska ofta att jag istället slösurfar lite…
Och det stjäl tid i mycket högre utsträckning än gloende ut genom fönstret kan jag säga. Som frilans har man inte råd att tappa tid på det sättet.

Missförstå mig rätt, jag älskar dagens teknik med snabba datorer och tusen gånger enklare ordbehandling, snabb bredbandsuppkoppling och så vidare.
Men det kräver så mycket mer av min självdisciplin…

Det händer att jag bara tittar ut genom fönstret också, jag har trots allt två stora fönster precis bredvid min datorplats. Och det är en skön, grön utsikt som möter mig där.