Jag satt och tänkte på min skrivmaskin här om dagen. Det känns som ungefär hundra år sedan jag satt och skrev på den.
Den finns faktiskt inte ens kvar längre. Jag är 39 år så det är inte riktigt hundra år sedan…
Jag kommer i håg hur glad jag var när jag hade köpt den, min alldeles egna, nya, elektriska skrivmaskin. Minns inte nu vad den kostade men det var väl en del har jag för mig.

På den skrev jag mina första artiklar. Och när jag blev tveksam på en formulering eller något annat tittade jag ut genom fönstret och funderade. Men jag funderade på själva problemet, för det mesta.

Nu, med dator och bredbandsuppkoppling och ständigt kontakt med inkorgen för e-post är det så mycket lättare att låta sig störas.
Om jag kör fast i en text händer det ganska ofta att jag istället slösurfar lite…
Och det stjäl tid i mycket högre utsträckning än gloende ut genom fönstret kan jag säga. Som frilans har man inte råd att tappa tid på det sättet.

Missförstå mig rätt, jag älskar dagens teknik med snabba datorer och tusen gånger enklare ordbehandling, snabb bredbandsuppkoppling och så vidare.
Men det kräver så mycket mer av min självdisciplin…

Det händer att jag bara tittar ut genom fönstret också, jag har trots allt två stora fönster precis bredvid min datorplats. Och det är en skön, grön utsikt som möter mig där.