Ja igår var den dagen jag så länge har gått och väntat på. Dagen jag har tränat löpning inför i ca 9 veckor.
Den 4/5 2012 fick jag besked om att jag blivit antagen till polisens fystester i Kristianstad och innan dess hade jag inte klarat av att löpa 2 km på mindre än 12 minuter. Hade ca 2 veckor på mig att pressa tiden då maxtiden för 2 km hos polisen är 10.15 minuter.
Jag löste det gång på gång under de två veckorna som jag hade på mig och man får väl tacka psyket för det. Man kommer långt på sin vilja.
Igår var alltså den stora dagen, 23 maj 2012, och jag tog bilen ner till Kristianstad för att göra de fysiska testerna.
Bilen krånglade för mig så kom iväg en 30 min sent men som tur var så var man ute i så god tid så man var ju på idrottsplatsen strax efter elva och inskrivningen började ju inte förrän vid 13.00.
Nervositeten kändes verkligen i hela kroppen så jag tog en promenad och bara peppade mig själv om och om igen. Gick sedan in och väntar ut tiden, samtidigt som den psykiska peppningen fortsatte.
Tillslut var det dags för inskrivning och sen började det hela.
Vi började med löpningen och jag var en av de som fick springa först, och jag måste säga att jag låg så jävla bra till för att vara mig.
4.31 min efter första kilometern och när jag går på fjärde varvet så får jag sådan huggande håll så det blev till att lunka de sista två varven men med ca 200 meter kvar så sa jag bara till mig själv att jag inte hade kommit hit för att inte ge järnet, jag skall inte åka härifrån och känna att jag hade kunnat ge mer så jag började öka och jag ökade så mycket som det gick med hållen och jag klarade tiden! Så jag är väldigt nöjd över att min första kilometer gick så bra så att det inte gjorde så mycket att man tappade tid pga hållen.
Men gud va varmt det var, mitt på dagen, när solen är som starkast, då skulle vi löpa. Men det är ett väldigt bra så man ser att man klarar av det även när det är riktigt varmt ute. Rann ju svett om en konstant.
Efter löpningen släppte nervositeten och sen kunde jag helhjärtat njuta av att vara där. Det var en helt underbar känsla att vara med en grupp där alla gör samma sak för alla vill samma sak. De kan liksom vara ens framtisda kollegor.
Stämningen var helt underbar, jag rös flera gånger för jag tyckte det var sådan underbar känsla att vara där och hur alla hejade och peppade varandra för att få varandra att prestera bättre.
Sen var det dags för docklyftet och jag var andra ut i min grupp och det var ett väldigt roligt test. Rätt grepp, rätt tankar och benstyrka så löste man även detta test.
Sen var det Harres test och även där går jag ut som andra person i min grupp och när jag får höra tiden och inser att jag har klarat polisens fystest så blev jag så himla glad. Allt bara släppte och egentligen ville jag bara skrika rätt ut men jag fick sansa mig och bara njuta av känslan inombords och samtidigt heja fram resterande personer.
Att åka ifrån Kristianstad igår var helt underbart, jag var glad, lättad, lugn, lycklig, trött och sist men inte minst så kände jag mig så fruktansvärt stark.
Trots att man var väldigt trött då man hade rört sig i 3 1/2 – 4h ungefär så kände jag mig så himla stark, både fysiskt och psykiskt. Fysiskt för att man vet att man klarat testerna och att man har massor att ge och psykiskt för att man klarar av pressen, klarar av att fokusera och tro på sig själv.
Kombinationen av dessa två gör att man känner sig ganska oslagbar för stunden. Hur bra fysisk form man än är i så skall man tacka psyket tusen gånger om, utan det så kommer man inte långt. Bara genom att tro på sig själv till 110% och ha en jävla vilja så kommer man riktigt lång.
Det var riktigt skönt att få gjort detta och stämningen kommer man aldrig glömma och poliserna som var där var otroligt stöttande mot alla och riktigt bra på att peppa. Rätt folk på rätt plats helt enkelt.
Nu är man en erfarenhet rikare och det är jag väldigt glad över och man får tacka både dom på rekryteringen och sig själv för att man fått chansen.
