nu har de gått dryga 7 veckor sen mor lämna oss, tankarna är ännu svåra att handskas med. Men stor har då börja gå till skolan nu han har inte klara av de sen mor dog.

De tog för hårt då hans raster och vissa dagar sov han där och de vart en stor saknad för han och ett tom hål som inte går att fylla upp.

Tänk om han hade sovit där just den natten/morgonen hon lämna oss, på nått sätt va de en mening med våran magsjuka annars hade nog båda mina stora barn vart där under sport lovet.