När klockan ringde idag gladdes jag åt att det är fredag. Fast… Det är ju bara torsdag. Surt när dagen börjar så fel! Fast torsdagar är ändå en bra dag, jag gillar torsdagskvällar. Sista kvällen man behöver tänka på att komma i säng i tid, för sen är det fredag!

Igår tillbringades en stor del av dagen i snön. Först var vi utanför Falköping på Mössebergs skidanläggning, där Julia fick testa på att åka lite utför. Hon lärde sig snabbt, och var riktigt duktig efter en stund. Hon lärde sig även att svänga – åt ena hållet Vi beslutade att köpa skidor åt henne, hon tyckte verkligen det var superkul! Så idag blir det väl lite mer träning i vår backe här intill.

Själv undvek jag skidåkning i den formen, då jag förmodligen hade orsakat en mindre tragedi på någon barnfamilj, då jag har svårt att både svänga och stanna. Tror jag iaf, har ju aldrig åkt utför mer än i backar på längdskidor. Å igår gick det faktiskt bra, jag tog mig en rätt lång tur på eftermiddagen.

I eftermiddag ger vi oss ut igen, jag drar eventuellt på mig ett par miniskidor och testar backen. Om ingen är i närheten…

Nyss hemkommer från luciafirandet på dagis. Eller förlåt, förskolan. Det är ju rätt känsligt att säga fel där… Nåväl, det var ett fint firande iaf, och kallt var det, eftersom det var utomhus som vanligt.

Julia var lucia och Jacob pepparkaksgubbe. Jacob såg ut som en pepparkaka i modell XXL, eftersom han hade dräkten utanpå sin overall

Lite sånger bjöds det på, och sen lite fika. Nu är det skönt att vara hemma i värmen igen!

Jag har ju inte direkt varit någon flitig skribent här den senaste tiden, men ändå ser jag att ni läsare återkommer hit. Så jag får väl kanske ge er lite nytt att läsa

Här hemma är julförberedelserna i full gång. Lite extra julkänsla blev det igår. Först var jag ute och åkte lite längdskidor i det härliga vinterlandskapet, och sedan åkte vi på julbord på Villa Stranna i Trollhättan. God mat och trevlig personal! Julmat är för gott för att bara äta en gång om året

Som avslutning på dagen åkte vi till Göteborg och besökte jul på Liseberg. Stämningsfullt och fint. Åt en mindre god souv-nånting, renkött i pita-bröd. Det blev en karuselltur med barnen, promenad mellan julbodarna och besök i tomtarnas värld. vi hann också se hur två Gutefår tillverkade ett tredje

Nästa helg är det julmarknad, samt Jacobs andra födelsedag. Inte mindre att stå i då alltså

Nu har det gått en vecka sen Paris. Vi avslutade vår weekend med att ta Metron till Louvren. Hade tänkte att vara där i god tid, men vi kom precis innan öppning. Då var det för sent… En och en halv timmes kö gjorde att vi istället åkte till Hotel des Invalides och tittade på Napoleons kista.

Sen åt vi god mat på LaTour Mabourg ett stenkast därifrån, innan vi åkte ut till den lilla ön Ille St. Louis och strosade runt en stund, och åt lite glass. Riktgt mysigt!

Som avslutning gjorde vi ett nytt försök att åka till Louvren, och nu kom vi in utan problem! Det var verkligen gigantiskt! Tavlor och konst överallt, man blev nästan yr…

Innan vi åkte tillbaka till flygplatsen begav vi oss en liten stund till Jardin de Luxembourg, den underbara parken. På väg dit hittade vi ett glasställe, Amorino, med den godaste glass jag ätit i mitt liv. Lägg namnet på minnet om ni åker dit! Å åka dit, det tycker jag ni ska göra, en underbar stad

Lördagen började med en ganska onyttig, men god, hotellfrukost. Vi tog oss sedan ut på stan rätt tidigt, bort till Trocaderoplatsen och spanade in utsikten mot Eiffeltornet. Vi hade bokat biljett till halv elva, så vi gick omkring en stund innan. Till slut blev det iaf dags att åka upp, först blev det till andra ”våningen” på ca 116 meter. Det kändes väldigt högt, och jag var rejält skakig i benen. Efter att ha fått ner pulsen, blev det nästa hiss ända till toppen, 276 meter upp i luften. Det gick bra, det är värre att åka från låg höjd, till hög höjd, än från hög höjd till ännu högre höjd. Utsikten var hur som helst otroligt, vi såg några mil bort…

Efter att ha stannat till och fikat på vägen ner, bytte vi miljö totalt, och åkte till Katakomberna, underjordiska tunnlar under Paris gator dit man för länge sedan flyttade ner lik från överfulla kyrkogårdar. En bisarr och fantastisk upplevelse.

Under eftermiddagen hann vi med flera besök. Dels var vi en stund i Pantheon, en sorts kyrka där bl.a. Voltaire och Rosseau ligger begravda, och vi var nere i kryptan och såg deras sista viloplatser. Hela byggnaden var väldigt fin, och hade en pendel som hängde ner från ett gigantiskt kupoltak, och på sätt pendlade fram och tillbaka och visade tiden.

Vi var också en stund i en underbar inhägnad park, Jardin de Luxembourg. Mer välskött än så kan en park inte bli, och vädret bidrog till att göra det till en riktigt fin oas.

Givetvis missade vi inte Notre-Dame, det är ju ett måste i Paris. Därför styrde vi skutan, eller rättare sagt vår hårt kämpande fötter, dit. Pampigare än så kan en byggnad knappt bli, det är så imponerande med alla detaljer. Å så liten man kände sig där inne…

Vi gick efter detta vidare längs med Seine, och förbi flera otroliga byggnader. Paris är helt klart den finaste stad jag varit i hittills, och jag vet inte vilken som skulle överträffa den.

På kvällen åt vi på restaurang, och vi drog till med sniglar som förrätt och vin till maten. Typiskt fransk, och faktiskt ganska gott, bara man släppte tanken på vad det var man stoppade i munnen…

Vi avslutade lördagen med att åka till tunneln där prinsessan Diana dog i en trafikolycka, och titta på minnesmonumentet där, samt att åter åka till Trocaderoplatsen och se på Eiffeltornet by night.

En fantastisk dag var det verkligen, kändes kul att vi hann med allt vi ville göra. Vi besökte också St. Chapel, en kyrka i centrala Paris. Den var dock inte så märkvärdig, iaf inte i jämförelse med Pantheon och Notre-Dame. Det var ett trött par som kröp till sängs på kvällen!

Tillbaka i Sverige igen! Det har varit en underbar weekend i Paris, med strålande sol, rejäl värme, och roliga upplevelser. Får väl ta det dag för dag…

Tjugo över två på fredag eftermiddag landade vi på Charles De Gaulle. Hade hört att det skulle vara en stor och rörig flygplats. Den var inte bara stor, inte bara enorm, utan gigantisk! Rörig däremot vet jag inte, vi hittade faktiskt direkt. Direkt ut till en shuttle bus som tog oss till huvudterminalen, och sen RER-tåg in till centrum, för byte till Metro (tunnelbanan).

När vi kom upp från Metron via en rulltrappa i närheten av vårt hotell, var det en vacker syn som mötte oss. Triumfbågen  stod där i sin majestät och blev det första vi såg av Paris centrum. Stor, och otroligt fin med alla detaljerade dekorer!

Efter att ha begrundat den en stund skulle vi försöka hitta hotellet. Det gick rätt så lätt, bara att gå några kvarter framåt, och vika av till vänster, sen var det där. Just att hitta saker så lätt, var något som höll i sig under hela resan, vilket såklart var skönt.

Efter att ha checkat in, gick vi direkt ut på stan. Började med att försöka hitta ett matställe. Vi tog ett som hade bra priser och såg rätt gott ut. Fast det var inte så gott… Jag tog nån köttgryta med ris till, och plötsligt var jag tillbaka i matsalen i skolan… Efterätten var däremot rätt så god, nån grädde med banan och chokladsås, väldigt sött dock. Annars var det ju mest dricka man var ute efter, för törsten gjorde sig ofta påmind efter långa promenader och stekande sol.

Sedan var det dags att åka till Montmartrekvarteren i norra Paris för att spana in Sacre-Cour. Det var bland de första vi såg, när vi blickade upp mellan gatorna som lutade ganska brant uppåt. Det visade sig vara många trappsteg, och när vi stod utanför portarna såg vi gratis ut över hela Paris. Eller ja, nästan gratis. Några Senegaleser kom fram till oss, och innan vi visste ordet av hade vi varsitt knutet armband runt våra handleder, och några ”Hakuna matata” senare var vi 20 euro fattigare… Fast det visade sig senare att Emma gick in gratis på alla sevärdheter, så vi kom billigt undan ändå totalt sett Efter detta beslöt vi oss att ignorera allt vad tiggare och påfluget folk hette, förutom att litet bidrag till en blind man.

Åter till Sacre-Cour. Där inne rådde total tystnad och fotoförbud. Synd på ett sett, för det var en fantastisk syn som gjorde en alldeles häpen. Men det bidrog ändå till den fina stämningen också. Snacka om att känna sig liten… Åker ni till Paris, missa inte detta! Både utsikten över Paris, som den där inne var totalt hänförande.

Efteråt traskade vi runt en stund i de här fina kvarteren, innan vi åkte ut till Bois de Bologne. Det var däremot inget märkvärdigt, även om vi bara var i ytterkanten. Istället åkte vi till Triumfbågen igen, och kollade in den lite mer noggrant, innan vi återgick till hotellet för att summera första dagen i Paris.

Imorgon kväll vid den här tiden traskar vi kanske omkring i Montmartrekvarteren. Eller så är vi vid triumfbågen. Hur som helst, vi är i Paris Det känns väldigt overkligt… Jag kommer såklart återkomma i nästa vecka med hur det var!

Jag har valt att starta en ny blogg på aftonbladet där jag enbart ägnar mig åt det politiska. Adressen dit är:

blogg.aftonbladet.se/sorken

Här blir det fortsättningsvis fritt från den varan.

Som socialdemokrat händer det att man får frågan, är det fult att tjäna pengar? Mitt svar är nej, det är inte fult att tjäna pengar. Men det ska inte vara fult att betala till vår gemensamma välfärd heller, den vi alla behöver då och då. Om vi ser omvandlar detta synsätt till ett globalt perspektiv, skulle det innebära att vi i den rika delen av världen inte skulle ha några direkta förpliktelser gentemot den fattiga delen av världen. Det skulle snarare vara de som betalade ett större bistånd. Jag tror inte det är många som tycker det skulle vara moraliskt försvarbart, särskilt inte med tanke på hur generösa vi faktiskt är på t.ex. insamlingsgalor till tredje världen. Men på nationellt plan är det okej? Jag förstår att politik handlar om val och prioriteringar, men jag förstår inte vad de sämst ställda har gjort för ont för att hamna så långt ner på högerns lista.

I min värld är det en självklarhet att de med mer tillgångar, högre inkomst och större resurser, är med och bidrar till ett tryggare och bättre samhälle, i större utsträckning. Som sagt, vi kommer alla behöva använda oss av välfärden. Gammal som ung, sosse som moderat, rik som fattig. Sluta upp med tänket ”det händer inte mig”. Vi måste hjälpas åt – och de med störst möjlighet måste hjälpa lite extra.