Ja ja, hyfsat imponerande att sätta ihop ett sånt här arrangemang helt själv i alla fall.

Nu verkar det dock som om viljan är tillbaka och nu under helgen ses bandets gamla och nya medlemmar i Borås för att känna på det och repa. Kan vi hoppas på en fläskig comeback?

Fortsätter det så här så kommer musikåret 2011 bli grymt! Nu hoppas vi bara att Frantic Amber hittar en ny trummis också som kan fylla luckan efter avhoppet.

2010 var väl inget extraordinärt år direkt, utan snarare halvknepigt år med många viktiga beslut tagna från min sida. Var 2010 ett nöjesår då? Också lite torftigt tycker jag. Här följer dock ett par topp-3…

Årets album:

Moon Safari – Lover’s End. Sveriges bästa band gjorde det igen!

District 97 – Hybrid Child. Otippat bra debutplatta från ett Chicago-band som dök upp från ingenstans.

Kaipa – In the Wake of Evolution. För att gammal är äldst!

Årets spel:

Mass Effect 2 (Xbox 360). En konvertering är på gång till PS3, men del ett kommer inte dyka upp till PS3, vilket suger för de som lirar på den konsolen.

Bayonetta (Xbox 360/PS3). Ska dock tilläggas att PS3-versionen suger, så passa er för den.

Alan Wake (Xbox 360). Ungefär som Twin Peaks i spelversion, galet bra!

I försomras nån gång fick jag veta att ett visst kultigt band eventuellt kommer återförenas, men inget var spikat och informationen var således mest förvirrande. Hur som helst så återförenades de och har kört ett par månader nu. Det var alltså de svenska AOR-kungarna i Alien som det kvittrades i mitt öra om den där gången i somras. Minns när de slog igenom… Spelade fullkomligt sönder min vinylsingel ’Tears Don’t Put Out the Fire’ och den finns kvar i nån låda här hemma fortfarande, men hela albumet som jag hade på originalkasset är ”bortstädat” tyvärr.

Kul att de är tillbaka i alla fall och för de som har vägarna förbi Göteborg på fredag så lirar de på Sticky Fingers då.

Dagens göbbgrinit moment: http://www.vf.se/nyheter/karlstad/sondag-utan-varme-i-haga

Årets sommar var ovanligt kort och den så kallade vargavintern drog igång redan i mitten av November. Det enda positiva i detta är att vi har så kallat lagom med snö här (lagom enligt mig är ingen snö alls) och inte dretmycket som på vissa andra ställen i landet. Har sett hemska, ja, rent horribla bilder på Facebook som laddats upp av vänner i Västsverige.

Vart man än går spelas det julmusik dessutom. Samma uttjatade låtar varje år. Samma, samma, samma… Bob Geldof visade sig för övrigt riktigt jävla göbbgrinig härom dagen och meddelade att han avskyr sin egen klassiska jullåt ‘Do they know it’s Christmas’, läs hela artikeln HÄR. Han är min nya hjälte!

Nä, nu längtar vi till sommaren!

I fjol återförenades de som sagt och gav sig ut på turné, samt släppte en samlingsskiva med endast en nyinspelad låt på. I September tidigare i år började de dock spela in nytt och en ny platta ser dagens ljus i Januari. Overkligt bra om ni frågar mig! ADHD-rock när den är som bäst och med sjuka musiker, samt världens bästa rocksångare i spetsen så blir det inget annat än världsklass.

För övrigt helt sjukt att Eric Martin ser ut att vara 25 när han är 50 bast.

Efter denna urladdning tyckte vi att en fredagspils kunde vara på sin plats och begav oss således till Glada Ankan. En vanlig fredagskväll, trodde vi i alla fall. Det är förvisso inget ovanligt att de brukar arrangera spelningar där, men när vi får veta att Dan Reed kommer stå på scenen inom en timme blev reaktionen ungefär ”Ah öh… uhu?” Lagom otippat och en positiv överraskning att en levande legend kommer lira för en. Spelningen var dessutom en höjdare! Halvakustiskt och intimt skulle man kunna säga, inte alls som man var van att se honom ”back in the days”.

I början av 2011 är det dock äntligen dags för ett nytt album som fått titeln ‘Showroom of Compassion’ och idag släppte de första musikvideon från plattan. Happy times!