Mjölktåget till Stockholm gick 12 på lördagen.
I mina ögon är stockholm inte mycket värt. Men denna händelse är värd att skriva om.
Med en omsorgs fylld systembolaget påse påbörjade vi resan mot huvudstaden. Resan rätt ointressant, nog om den. Väl framme intogs Radisson SAS Lounge och pengarna försvann snabbt på en för-fucking-dyr öl. Men jag tror att priset grundades på att den åkt första klass flyg från Tjeckien, då förstår man. Min kusin kom förbi och guidade oss upp till Hötorget och ett mecka av blandade resturanger. Njutningen var maximal dock ej mättande så vi fick kasta i oss lite ohälsosam snabbmat på Bk efter det. Kusinen försvann vidare och vi stegade in på trendiga Nordic Light Lounge. Tomas älskde det, jag halvnjöt – inte riktigt min smak. Det störde mig lite att vi hade lyckats komma någon minut innan det att dem delade ut fria drinkar för att locka kunder. Men hur skulle vi kunna ha vetat det?
Personalen var både snygg, trevlig och hjälpsam. Vi undrade över stadens underjordiska ”spårvagn” (TunnelBana), hur den fungerade och vilken färg som gick vart. Alla var mistänktsamt vänliga – 08:or i all ära. Pendeln var irriterande, vid varje station upplystes man om att se upp för att dörrarna stängdes. Vore jag pendlare hade jag ballat ur efter en vecka. Vi åkte till Alvik där Dj:n ATB skulle spela på gamla tryckeriet. Att se honom tvinga fram det rätta tonerna var själva syftet med resan. Men sverige är ju ändå sverige och besviken blev man. Dock var stämningen på topp ett tag, fasten man vid det laget dansat sig nyktrare än mormor på symöte. Vi drog mot stureplan.
Tomas övertygade mig om att SQ var stället vi skulle in på. Dock ett ödestiget misstag. Efter att ha kännt sig som en sill, i en liten liten ask på detta micko-minimalla ”inneställe” fick jag nog och tog komandot. Vid detta laget hade staden sugit i sig sedlarna och ett ATM-besök var nödvändigt. I kön till maskinen frågade jag två grabbar om var man skulle göra en kväll som denna. Dem uppfattade genast att vi var från götet och efter utbytta artighets fraser ville dem att vi skulle haka på. Strålande idè tänkte jaa med ett smile. Vi gick till White Room där mitt smile avtog i åsynen av detta hav av minst fem misslyckade kösystem.
Första tanken var att detta komer ta lång tid. Stockholms killarna såg oberörda ut och vi bildade en egen kö. Den ena fiskade upp en mobil och ringde till ägaren som kom ut och handplockade in oss. På insidan strömmade skön musik från dansgilvet, vi gick längst in till ett reserverat bord.
En ”vink” senare satt vi där med ett glas Don Perion Champagne, njöt och skålade för Göteborg.
Killen med cash, spenderade nått arv från Canada tydligen. Han hade fått ärva nått internet förtag som tydligen gick rätt bra. Jag förundrades hur snabbt det halvstora bordet framför oss fylldes med färgade drinkar och shots, barsnubben kunde rundan. När han var färdig satt vi där med 7-8 välfyllda glas var.
Kvällen var räddad och stockholmare steg ett litet snäpp på min lista.
Tack för en oförglömlig upplevelse!