Söndag Påväg till jobbet imorse delade jag tub med några norrlänningar. Några som hade gjort ett tappert försök att smälta in med kavaj och finskor. Låter bra till en början, problemet ligger i att kavajen köptes i någon storlek större än behovet så att den håller flera år (i norrland är det annars glesbyggdskavajen som gäller). Dessutom köptes den på rea och har en sådan gräslig färg/kvallité/möster att ingen annan kunde tänka sig att ha den på sig, därav rean. Skorna är trots allt i äkta läder och kan ibland vara lite fräsiga och rätt men tillsammans med den gräsliga kavajen förstör dom mer än räddar utseendet. Till kavajen används en skjorta som antigen är struken eller har kvar vecken sedan den köptes på Dressmann eller Statoil beroende på vart i norrland man kommer ifrån. Skjortan är även den någon storlek för stor så att man har något att växa i. Det är först här klädvalet går isär, några väljer dom helaste jeansen dom har (det vill säga några som endast har en färgfläck eller ett hål) och några kostymbyxor. Oavsett är det gällevarehäng som gäller enligt samma princip som ovan, det gäller att köpa kläder man kan växa i. Spelar ingen roll om man slutat växa eller inte, man slutar aldrig att växa på bredden. En av gubbarna hade insett att loppet var kört och satsade på jeans, skjorta, kavaj och billiga kopior av Crocs. Medan den andra gick efter principen att slå på stort. Man är ju bara i storstan ibland, då gäller det att passa på. Därför slog han på stort och bar utöver skinnskorna en tjock slips med hård knut. Mönstret var stort och brunaktikt och säkert superinne och häftigt på gränsen melllan 70- och 80-talet, till det matchade han med en lagomt cheesy slipsnål a la en golfklubba.
Han som hade försökt smälta in mest (gubben med skinnskorna) försökte starta ett samtal med Crocsgubben. Crocsgubben nickade snällt som svart på det mesta och mumlade ett sjooo (ja på inandnignen) som svar. Själv satt jag brevid och log. Underbarast var när Skinnskogubben påpekade att han minns när han var förr i Stockholm, då brukade han minsan ta tunnelbanan till Hötorget och gå ner i Kungshallen för att äta en kebab. Sådär lagomt exotiskt. Precis just då kände jag mig som hemma, för mig är det dock Max som gäller.
Behöver jag säga att dom två gubbarna gjorde min dag? Det lite som Norrlands guld-reklamen när man vill vara sigsjälv för en stund.
