sitter i Turkiet nu, har sådan grym hemlängtan så det skaver i mig.. hemskt hemskt hemskt.
Jag visste att jag skulle vara den mest känsligaste här, men inte så förbannat känslig, som en bebis.
Att jag har märkt nya sidor hos mig, det syns. Hemma grät jag inte så jätte mycket, här gråter jag konstant och mycket, det går inte hålla imot och det kommer utan förvarning.
Jag är så down i mig själv att jag inte vet vart jag ska ta vägen, det är en mardröm, en förbannat läskig mardröm och jag hatar det..
Jag orkar inte vara den jag är just nu, jag orkar inte mig själv och det gnager som råttor..
Till något positivt då, vi har det bra och vi blir uppassade av alla. Solen sken idag och det kändes konstigt att ta av sig långarmaden till ett linne, det är ju november för sjutton?
Har även haft mycket nya intryck idag och jag är så fruktansvärt trött, så det blir sängen nu.
Tänk på att vi ligger en timme före så hos oss är klockan 18:24
Kram Elin
.jpg)
