Här ligger minst en hund begraven om ni frågar mig…

Biel: Jag är för snygg

Hunden kräktes – av Biels käk

I vanliga fall brukar jag inte ha så mycket till övers för våra kändisar - de flesta tycks leva någonstans mitt emellan dröm och verklighet och göra i princip vad som helst som krävs för att få uppmärksamhet. Dock ingen regel utan undantag. Mitt i smeten av utseendefixering, taskig självdistans, dryghet, vitt pulver och botox så kliver svenska skådisen Tuva Novotny fram och visar var det berömda skåpet ska stå.

Hon har tillverkat ett eget ”manifest”, som hon skickar ut tidningar som ska intervjua och fotografera henne. Där kan man bland annat läsa att hon inte använder mer smink än normalt vid fotograferingar, och att hon vägrar ta på sig kläder som hon inte skulle kunna tänka sig att använda privat (”så att er stylist inte blir frustrerad över att jag vägrar ta på mig den superfunky pinke galla-kjolen”, som hon själv uttrycker det).

Så res er alla upp nu och give it up för Tuva Novotny! En klok och normal människa bland alla Gynningar och Rosingar och Hiltonar och Anistonar som kämpar dagarna i ända med att försöka stå rätt. Tänk om vi kunde få slippa retuscherade supermodeller en gång för alla!

Läs Tuvas manifest här:
Tuva Novotnys skönhetsprotest

Hon har släppt två hitsinglar, ”I kissed a girl” och ”Hot and cold”.

”I kissed a girl” innehåller den intelligenta motsägelsen ”bara för att jag kysser en tjej och inte en kille så hoppas jag att min kille inte har något emot det” (och inser att jag är otrogen, vilket jag ju faktiskt är eftersom otrohet inte har med kön att göra. Men killar tycker säkert att det är hett att två brudar kysser varandra… häh). 
Brrr… min tonårsstarletlolitabimolampa blinkar för högtryck.

Nästa käcka låt, ”Hot and cold”, är en riktig umpa umpa-slagdänga, en sorts upphottad dansbandslåt med ihåligt slagkomp som verkligen är skittrist på alla vis.

Åh, så har hon ju varit programledare för MTV-galan. Det löste hon genom att skrika sig igenom hela showen, leverera trista skämt och få publikskocken att reagera genom upprepade ”How are you”-utrop. Girl power när den är som sämst? Jag jämför osökt med Petra Mede, och rodnar.

Har sett en bild där hon snubblar i en tårta också… bästa meriten hittills?  :=)

Stackars Josh… och alla andra som råkat halka på gräddkanten. Hoppas att de får med sig lite av garnityren i alla fall.

Läs mer:

Katy Perry dejtar Josh Groban

Schimpans kissade på Katy Perry, he he

Här hånglar Hollywood-tönten – med Katy Perry

Katy Perrys heta Valentinekväll – med Benji Madden

Katy Perry snuvad på konfekten – prisades av misstag

Katy Perry singel

– Bara för att man är ärlig och säger det som händer i världen så framstår man som dryg och whatever. Det känns inte kul.

Låter lite självbedrägligt om någon frågar mig… han var ju inte vidare ärlig (och inte särskilt rakryggad heller) när han rushade ut från Grammisgalan efter att ha testat positivt för droger. Dags att jobba lite med självbilden?

Som grädde på moset lovar han också att han gjort sin sista intervju för svensk media. Som om allt vore deras fel. I SVT:s ”Debatt”  rekommenderar (konstigt verb där) han ungdomar att inte att börja med droger eftersom han själv lidit mycket av dem men konstaterar i nästa andetag att han har haft jävligt kul också.

På sätt och vis är det synd att han gjort sin sista svenska intervju (någon som tror på det förresten?). Vill han avråda folk från att börja knarka är han ju själv det bästa avskräckande exemplet. Föredrag i skolorna nästa? Eller varför inte en singelduett med Lily Allen?

Läs mer:

Kleerup: Börja aldrig knarka

Lily: Låt barn ta droger

I all sin trasighet – en film om Olle Ljungström är sorglig

Jag var nog lite småkär i Olle Ljungström en gång i tiden. I källaren står fortfarande en ihoprullad turnéaffisch från ”Tack”-turnén någon gång på 90-talet med texten ”Ikväll: Olle Ljungström” högst upp. Min dåvarande pojkvän snodde den från en fasad när vi snubblade hem från en Olle-spelning, och tejpade upp den på sovrumsdörren. Rätt kul tyckte vi. Då.

Jag vet inte vem Olle Ljungström var då, och heller inte vem han är nu. Filmen om Olle Ljungström - som går på SVT nu i dagarna – är väldigt varm, lite sorglig, men visar framför allt att det är en svår ekvation att vara Olle Ljungström. Hans fantastiska röst och begåvade låttexters nakna, naiva vardagsrealism står på högkant mot hur komplicerat och svårbemästrat det dagliga, verkliga livet verkar vara.

Man kan vara krass också, och tycka att livet bör föra med sig vissa insikter. En 47-årig man vars mamma forfarande behöver vara orolig för att han inte sköter om sig och lever ett sundare liv är inte precis min idé om en 47-årig man. (Plötsligt känns min egen bångstyriga tonåring ganska vuxen.) Att man inte skadar någon annan än sig själv när man lever på gränserna är mäkta självupptaget. Att mogna som människa handlar ju delvis om att ta ansvar för andra - och förstå att man verkligen skadar dem som bryr sig om en varje gång man skadar sig själv.

”Jag är så jäkla uppfylld av mig själv”, säger Olle i filmen. Men av viljan att göra något åt det på riktigt, det berömda modet att förändra sitt liv, ser vi inte mycket mer än enstaka punktinsatser. Kanske är det lättare att bara fortsätta vara Olle. Vem det nu är. För dessvärre verkar det som om de flesta av våra beteenden är inlärda. Och om vi har lärt oss att vara allt vi är, var/när förlorade vi då oss själva?

I artikeln gnäller Olle på det mesta, tycker synd om sig själv och konstaterar lakoniskt att alla människor som ser lyckliga ut naturligtvis inte kan vara särskilt glada utan bara går runt och håller ut. Livet är fittigt, men tydligen inte särskilt kukigt. Saker som gör en olycklig är barn, avbetalningar på huset (huvva, ansvar igen) och bilar av märket Saab (japp, just det märket har en djupt deprimerande inverkan på folk. Märkligt att inte alla som jobbar på Saab tagit livet av sig för länge sedan… fast de kanske håller ut, de också?). Mot slutet av artikeln längtar han plötsligt efter barn, de ”är det bästa som kan hända en människa”.  

Det finns många ursäkter att alltid vara olycklig, helst när man blir olycklig av allt (t o m det som också gör en lycklig). Livet blir en odyssé i motsägelser. Man kan välja att se det som får en att må bra eller det som får en att må dåligt. 

Det låter säkert klyschigt, men nog kan man väl förvänta sig att någon som sett en man klyvas och upplevt det fasansfulla kriget i Afghanistan skulle uppfatta livet här hemma i Svedala som rätt så behagligt. Här får man skriva musik, göra film och dricka rödvin. Det är fullt möjligt att slippa ta ansvar, vara offer, förakta det ondsinta medelklasslivet och alla ömkliga mesar som krigat utan att få en rikoschett i foten.

Det är också tillåtet att tycka om sig själv och njuta av livet utan att nödvändigtvis bli en sorglig svensson.

Så Olle, kom igen nu och ryck upp dig för fan! Bara du kan göra det. Vi är många som hoppas. Och längtar efter nästa skiva.

Läs mer:

Olle Ljungström spelar live igen  – najs!

Effektivt var det dock – vi har redan glömt att hon inte gjort någon film att tala om på länge.

Läs mer:

Här äter stjärnorna hundkex i tysk pratshow

Vad blir nästa rafflande steg? Slush-Slash blandar cellgift i Alzheimer-Axls medicinspottkopp? Alzheimer-Axl ska just till att kontra, men kommer inte ihåg vad fan han tänkte säga…

Oh la la småttingar – ryck upp er nu, för faaaan!

Läs mer:

Axl Rose till vild attack mot Slash

Urp burp… då har vi tvingats slicka i oss ännu ett klockrent exempel på kändishjärnsläpp i den högra skolan. Låtom oss stötta OJ Simpson, Chris Brown och Michael Jackson ty alla gör vi misstag, mässar superslicka rapparen Kanye West från sin självutnämnda himmelska tron.

Det finns väl ingen som inte håller med om att Jackson är mäkta begåvad och att OJ skrev oförglömlig idrottshistoria? (Vad Chris Brown skulle ha åstadkommit har jag svårare att förstå.) Men varför i hela friden skulle det ursäkta pedofili, dubbelmord, rån och kvinnomisshandel?

Det är just sån’t här som förminskar, slätar över och normaliserar sjuka handlingar. Och skapar ilska och frustration över att lagen särbehandlar och ger mildare straff till personer som är kända.

Nej skomakare, bliv vid din läst. Och Kanye, helt ärligt – ryck upp dig, för fan!

Läs mer:
Stöttade OJ, Brown och Jackson – censureras

Ännu konstigare är väl att programledaren Jessica Almenäs, som för inte allför länge sedan själv fick utstå en hel del liknande påhopp när hon dök upp som sportkommentator, sänker sig till att stå bredvid och spela med. Med ett överslätande leende förstås, eftersom hon ska föreställa den snälla i programmet.

Usch och bleh – ryck upp er både gubbar och kärringar - för faen!

Läs mer:

”Vi är ingen cirkusakt”

Kvällens mest omaskade låtstöld stod Star Pilots för. För en rakare ripp-off av refrängen i Boy Meets Girls gamla slagdänga ”Waiting for a Star to Fall” får man väl leta efter? 

Varför vara ett mediokert original när man kan bli en skaplig kopia? (av ett mediokert original :=)

Vad bjöd den fjärde deltävlingen mera på då? Ja vi hade:

Agnes. De första sex stroferna i hennes låt var nog bland de konstigaste jag någonsin hört. Resten var heller inget vidare. Men allra värst var nog den guldiga kroppskondomstrumpan. Inte ens Abbagrabbarna hade tagit på sig den.

Susanne Alfvengrens ballad var fin och det var kul med goatländskan. Dessvärre var hon nog chanslös från början, eftersom hon varken varit med i Idol eller Fame Factory…

Maria Haukaas Storeng och Anna Sahlene körde på lite flörtigt Bondtema med oförutsägbar trist refräng. Jeeesp.

Thorleifs: Nää jag vet inte om ens jag orkar vara så elak… varenda sleten dansbandskliché kom med i mischmaschet. Fast refrängen var ändå bättre än Annas och Marias.

Sarah Dawn Finers klassiska powerballad, som byggdes upp efterhand, har man hört tusentals gånger. Men fasen vilken pondus hon har. Tänk vad hon skulle kunna göra med en riktigt bra låt. Och en snygg klänning.

Next 3 gav intryck av lite gymnasiemusikalhopkok, inte så illa men de behöver nog något år för att slipa bort tonårsvalpigheten.

Malena Ernman operasjöng en kaxig elektrosak. Men hur kommer det sig att hon inte rikigt klarar av att sänka sig till versen?

Största behållningen var som tidigare underhållningen runt omkring. Kapten Krok-rapen var dödsfestlig och (det här trodde jag aldrig att jag skulle säga) pausunderhållande Darin var kvällens bästa artist trots lite småsvaj i sången.

Och Petra Mede, fattar svenska folket verkligen hur bra hon är? Jag kan bara vrålskrikande instämma i inledningsketchtextraden: ”Släpp ut den lilla arga Petra”!

Läs mer:

Star Pilots låt splittrar läsarna

Star Pilots låt – en kopia?

Het guldhud och fejkpiloter

”Jag ska börja med hångel”