Boxare på smällen?

Boxningsteamet

Jisses vad tiden går. Det är länge sedan jag skrev senast men tiden bara rinner iväg känns det som. Strax efter att Gordon gick bort hade jag inte riktigt ork för mer än att ta mig igenom dagen och nu är dagarna fyllda av fullt ös hela tiden i takt med att Sebbe är mer rörlig och kräver mer underhållning. Idag är det otroliga 6 månader sedan han föddes. Så otroligt mycket har hänt dessa månader att man nästan inte minns hur livet var innan vi hade en liten boss som styrde över vårt liv

Stora killen

Dagen till ära bestämde sig Sebbe för att det var dags att sitta själv. Han har senaste veckorna envisats med att sitta upp i vagnen och hålla i sig i kanten men detta var första gången han satt själv och utan stöd en längre stund. Så otroligt mycket som händer på ett halvår! Dagen började med att han fick en boll i present och han tjöt av glädje, lekte med den intensivt och sedan somnade han om med bollen i ett järngrepp . I övrigt har vi tillbringat dagen på en filt vid Skälby 4H-gården i Kalmar. Där tillbringar vi numera stora delar av våra dagar ihop med Fröken Kalmar, en god väninna från Norge och deras barn. Mycket frisk luft och mycket bebisbus. De andra bebisarna är födda i juni resp juli så Sebbe studerar allt de gör och försöker härma med blandat resultat.

Full rulle

Här hemma går allt numera i 110 km och man får hoppa undan snabbt… Sebbe har klurat ut att gåstolen är ett sätt att ta sig fram och han går inte – han springer… När han är på golvet ålar han sig fram som en orm… Inte en stilla stund med andra ord. Fördelen är att han har blivit mycket gladare sedan han blev mer rörlig och han verkar mindre frustrerad. Det blir spännande att se hur lång tid det dröjer innan han kryper runt här hemma. Han försöker och försöker men har inte lyckats hitta rätt än. ( och ja, jag vet att man måste vara försiktig med gåstolar pga höfter, rygg osv. Givetvis är det inte några långa stunder han springer runt i den. )

Kan själv…

På matfronten så har vi nu lagt till gröt, fruktsmoothies och välling utöver den vanliga ersättningen och vår förhoppning var att gröt, ett bad och lite välling skulle bidra till nattsömn. Tji fick vi. Jag tror att vi nu är inne på vecka 8 av rutinen jag beskrev senast ( vaknar minst 1 gång per timma från kl 23 till ca 04 ). Vi har vid detta laget testat allt utom att ge honom eget rum och ingenting gör någon skillnad. Det är skit samma om vi haft en aktiv dag eller en lugn dag hemma, om rummet är varmt eller kallt, om han ätit gröt osv eller bara ersättning. Listan kan göras lång. Vi har testat rubbet och nu konstaterar vi bara trött att vi nog inte får sova på några år. Själv sov jag inte ett skit de första åren när jag var liten och till slut fick jag lugnande som hjälpte 1 natt innan jag sedan blev immun… Nu får jag igen för det verkar det som…

Nej, det är inte en kjol även om det ser ut som det. Bara lite för långa shorts

Sebbe verkar i alla fall inte lida nämnvärt av sina sömnlösa nätter och han är numera oftast glad och busig större delen av dagen. Imorgon blir det en heldag med pappa och det brukar innebära en stor del lek och bus så det kommer nog vara i hans smak. Själv smiter jag iväg till Sweden Rock över dagen och för första gången i mitt liv längtar jag efter att få sova en natt i tält. Ostört. Himmelriket . På fredag förmiddag är jag hemma igen och på eftermiddagen ska jag få njuta av att få mitt hår fixat. Morsdagspresent från D och genomförbart tack vare att Fröken Kalmar är barnvakt ett par timmar. Lyx! Härliga dagar att se fram emot!

Jo förresten, det glömde jag nästan – Året runt var här och intervjuade oss igår så nu ser vi med spänning fram emot att få se resultatet. De ville prata med oss om hela processen som till slut ledde fram till Basse Bus och han var på strålande humör när de var här så det kan nog bli bra . Meddelar när jag vet vilket nummer som det kommer i om ni är nyfikna.

Varför sova på natten när man kan sova på dagen?!

Den nya rutinen med att inte sova på natten har tyvärr hållit i sig och jag tror vi är inne på fjärde veckan nu… Helt fantastiskt roligt! ( Ja jag är ironisk om ni mot all förmodan undrar… ). Punktligt kl 23 vaknar sonen oavsett vilken tid han somnat ( oftast ca 20 ) och i bästa fall sover han sedan 1 timma i taget fram till helvetestimman mellan 2 och 3 då han oftast vaknar var 10:e minut och inget hjälper. Han vill inte ha mat, inte ha napp, inte ha kel, inte ha nallen, inte vaggas. Det är numera vid denna tiden som jag blir avlöst i och med att jag ca 2.45 sitter och sliter mitt hår och börjar tänka tankar om att flytta ut i garaget så att jag ska få sova. ca 3 eller 3.30 somnar han sedan någon timma eller två och så kör vi på till strax efter 6 då han är aspigg och vill upp… Och nej, han sover inte mycket på dagen heller. Han har alltid haft en liten sovstund kl 8 eftersom det alltid varit den tiden då jag gick morgonrundan med honom och Gordon och han sover även en stund ca 16 av samma skäl. De gamla rundorna sitter i hos honom och jag brukar ta ut honom i vagnen då om det går.

Ibland måste man peppa sig själv…

För att göra allt värre fick jag ett kombinerat infall av dumhet och snålhet som innebar att jag tänkte att vi nog kan ge Sebbe pulverersättning någon gång om dagen. Att han förvandlades till ett ylande monster sist han åt den ersättningen lyckades jag övertala mig själv var för att han åt den hela tiden då. Resultatet? Yl och gråt på dagtid också. Givetvis! Mom of the year… Allt kulminerade för några dagar sedan då jag var med Fröken Kalmar på Modehuset och hon tog både lille V och Basse till en affär så att jag kunde sitta och lipa på allmäntoan i en kvart… Ibland känner man sig som den sämsta jäkla morsan i världen och frustrationen över att inte kunna lösa saker ( typ nattsömnen ) är total. Då är det tur att man har ett bra skyddsnät som tar hand om en. Dagen efter vaknade jag till en glad och lekande son som låg i sin säng och lekte tyst med sin apa i en halvtimma innan han tyckte det var dags för oss andra att vakna. Jag bestämde mig för att peppa mig själv så jag tog på Sebbe den fina bodyn ni ser på fotot och förklarade för mig själv att det banne mig inte är helt lätt att helt plötsligt tackla en bebis när man inte har en bruksanvisning, förlusten av en älskad hund, skötsel av hus och trädgård osv osv. Ibland blir det för mycket och då är det ok att bryta ihop och komma igen. Sånt är livet.

Plantering av träd/begravning för Gordon

Förra torsdagen jobbade jag lite extra på förmiddagen och när jag kom hem var mormor och morfar på plats efter att ha passat Basse Bus ett par timmar. Vi planterade ett hängande körsbärsträd som jag fått i tidig morsdagspresent av D och då passade vi även på att begrava Gordons urna under trädet så nu ligger han i sin älskade trädgård. Han fick sista skrattet dock för efter mycket om och men konstaterade vi att trädet passar bäst i hörnan där vi har alla blommor. Detta är även det enda stället i trädgården där jag försökte få honom att förstå att han inte fick vara och nu ligger han där och vilar för evigt… Han vann över mig till slut ( som så ofta ).

Ny bekantskap

I söndags var vi på vårt första kosläpp och Sebbe fick en chans att se sina första kalvar. Han var väldigt intresserad och tittade storögt på dem. Förmodligen trodde han att det var stora hundar . Det var jättehärligt att se kossorna skutta ut från ladugården och vi kommer absolut att göra detta fler gånger i framtiden.

Här höll jag på att skriva något opassande… Tur man kan hålla sig ibland

Efter att Sebbe otaliga gånger stoppat lille Vs leksaksbäver i munnen ( ett säkert tecken på att han gillar något… ) så har han nu fått en egen likadan bäver som han glatt leker med varje dag. Det är roligt att se hur mycket som har hänt bara senaste veckan. Han har inte haft något megastort intresse för leksaker innan men nu leker han verkligen med dem och somnar nästan alltid med en nalle i famnen eller handen. Nu rullar han även från rygg till mage flera gånger om dagen och han försöker att sitta upp så ofta han får en chans

Avslutar med ett par foton på vad som kan hända om man ber någon annan se till ens barn en stund:

Rosettprovning med Fröken Kalmar…

… och lämplig leksak enligt min boxningstränare.

En slagen hjälte

I ett försök att ge mig lite sömn efter en vecka då jag knappt sovit något alls så skiftade vi igår ”vakpass” så att jag skulle få sova fram till 04. Det gick så där med det kan jag säga. ca 01.30 vaknade jag av yl och hjärtskärande gråt från Sebbe som klämt kanten på nappen under ögat. Blod överallt och tröstlös son gjorde att jag kastade mig över telefonen och ringde 1177 för att få råd om vi borde åka in och få det kontrollerat. Var nummer 1 i kö men efter de 20 min det tog innan de hade svarat så hade vi kunnat konstatera att det inte var djupt utan bara upprispat och det är typ vid den lilla påsen under ögat och inte det undre ögonlocket. Lugnet la sig och jag lyckades somna om en stund. Sebbe också tack och lov så nu har vi varit uppe sedan 06.20 och lekt i babygym, käkat och tittat på Katten Gustaf på TV…

Bästa käket

Vi har tagit det lite lugnt med smakportioner i någon vecka nu för vi misstänkte att det hade gått lite för fort. Sebbe vaknade i omgångar på nätterna och skrek så vi var rädda för att han kanske hade ont i magen av maten. Han mumsade nämligen glatt i sig av maten och vi var rädda för att vi hade gett honom för mycket. Alltså – tillbaka till ersättning och paus med smakportioner. Den teorin höll i två nätter… Nu är han återigen igång med sin skrikrutin. Vaknar ca 23, är mer eller mindre vaken och gnäller/skriker till ca 02 och sen sover han ett par timmar, käkar en vända och sover ett par timmar till. Tystnar genast om man tar upp honom och bär runt på honom så han verkar inte ha ont i alla fall. Ny härlig rutin m.a.o… Hoppas den går över snabbt…

Inte lätt att pricka rätt

Eftersom han verkar vara matglad så kommer vi snart att köra igång med maten i liten skala igen. Idag är Sebbe 5 månader så vi kör lite försiktigt med 4-månadersmaten i veckan som kommer och känner oss för.

Sista fotot med mina 3 fina killar samlade

Jag har fundrat på vad vi har gjort de senaste veckorna sedan min senaste uppdatering innan allt hände med Gordon och har konstaterat att jag är usel på att skriva upp vad jag gör. Vi har i alla fall varit en hel del i trädgården där vi både har gjort iordning och slappat. D skadade benet under en MMA-träning så jag tog en hel del av trädgårdsjobbet medan han underhöll pojkarna. Nu börjar det se riktigt bra ut där ute och jag hoppas på soliga och sköna dagar i sommar då jag kan njuta av mitt arbete. Basse bus och jag har umgåtts en hel del med både mormor och Fröken Kalmar med tillhörande sötnos. Fr Kalmar och jag har hängt en del på öppna förskolan med våra små pojkar och varit så kreativa som vi har kunnat. Egenhändigt gjorda mobiler hänger nu i våra hem och pojkarna har mamma-sydda nya mössor…

Mammas lilla sötnos

Sebbe är numera en ”stor” kille som inte nöjer sig med att ligga ner i vagnen så jag har bytt till sittdelen och snart kommer vi inviga sulkyn. Han är stadig som tusan i kroppen och numera tycker han att det är helt ok att ligga på magen. Nästa vecka är det återigen dags för att mäta, väga och vaccinera så då rapporterar jag vidare. Jag gissar på närmre 7 kilo och på väg mot 68 cm för nu börjar vi kunna använda lite större storlek på kläder. Babysimmet flyter på och han tycker fortfarande att det är superkul. Tack och lov att vi har honom nu när Gordon inte längre är med oss! Sebbe är bra på att fylla ut tomrum

Nu ska jag vila en stund och sedan blir det boxning med min kära mor. Vi startade för ett par veckor sedan och hon tyckte att det var roligt så nu får det bli veckorutinen . Mormor och morfar gjorde förresten en insats nyligen och tog hand om våra pojkar så att D och jag kunde smita iväg för att njuta av sushi och bio. Underbart! Vardagslyx numera.

Gordon & jag i tidningen ang Drömmen om ett barn

Idag var första dagen som jag tog mig igenom morgonen utan att gråta. Det har gjort så ont att vakna och vara ensam under den där timman då D och lillfis är nere och leker och jag normalt hade mysstund med Gordon. Att gå promenaden på morgonen ensam har varit smärtsam och grannarna undrar nog vad det är för en tokig brud som drar runt på en barnvagn och lipar varje morgon 8.30. Jag har velat skriva av mig varje dag men låtit bli. Jag tror nog att ni vet om min ångest, sorg och förtvivlan utan att jag behöver beskriva den. Istället vill jag dela med mig av glädjen att ha haft Gordon i mitt liv. Det är det jag vill att alla ska minnas.

Tack för alla fina kommentarer och all medkänsla som vi har fått de senaste dagarna! Gordons uppfödare var varit jättegoa och de skickade bl a lite foton från tiden innan vi kände Gordon. Tiden då vår första bebis var ”bebis” och jag vill dela med mig av de bilderna för han var verkligen söt som socker vår lilla puffnos Gordon är den lille busen med grön markering på fotona.

Gordon nyfödd 25 dec 2010

Trångt vid serveringen

Liten men naggande go

Så här satt han och kelade även när han var större

Sötare än socker

Redan då puffade han upp läppen <3

1 augusti 2011. Vårt första möte och kärlek vid första ögonkastet. Gordon fick ett nytt hem och vi fick ett nytt liv <3

Gordon och jag i vår trädgård för ett par veckor sedan

Igår såg jag det fina vädret som ett stort hån eftersom vi skulle haft en heldag utomhus tillsammans men sedan insåg jag att det är jag som tycker att man njuter i trädgården i sol och värme. Gordon for runt som en tok i sin trädgård redan i vintras och hann njuta av den och älska den under den tiden som han bodde här. Det är också där han kommer att få sin sista vila när jag hämtar hem urnan nästa vecka, i sin älskade trädgård.

Tack och lov att vi har vår fina son som hjälper oss igenom detta. De var ett fint team Gordon & Sebastian. Gordon täckte upp för saknaden efter ett barn och nu täcker Sebastian upp för saknaden av en älskad vovve. Mina fina killar!

Nu ska vi snart åka in och hämta upp världens bästa mamma/mormor som fyller år idag. Det blir babysim, promenad i solen, middag och massor av kramar. Ha en fin dag allihop!

Gordon ca 6 mån

Idag är en av de tyngsta dagarna i mitt liv. Vår älskade Gordon somnade in imorse och tog en stor del av mitt hjärta med sig. Han fastnade i ett epilepsikluster som han inte kunde ta sig ur. Anfallen började i lördags kväll och strax efter kl 04 i söndags morse körde jag honom till djursjukhuset. Han hade då haft 4 anfall. Under söndagen hade han sedan ytterligare anfall på sjukhuset under morgonen och eftermiddagen men när vi sedan inte hörde något från dem tändes hoppet att vi skulle få hem honom till oss idag igen. Kl 08 imorse ringde telefonen och vi fick besked att anfallen fortsatt även imorse och att han nu var så matt så han bara orkade lyfta på huvudet. Vi tvingades ta ett av de svåraste beslut vi någonsin tagit och jag åkte ut till honom kl 10 för att vara med honom på slutet. I sällskap med hans älskade nalle och lejonet Leo satt jag sedan med honom tills han somnat för sista gången. De var tvungna att bära in honom i rummet och han var kopplad med dropp till en maskin som gav honom kramplösande så alla tvivel jag haft på vägen dit försvann när jag såg honom. Han var världens finaste hund och han förtjänade bättre. När vi inte setts på över ett dygn och han är för trött för att vifta på svansen och knappt orkar lyfta på huvudet så finns det bara ett val och det är att göra vad som är bäst för honom. Jag satt med honom och kelade med honom tills det var över och sedan öppnade jag ett fönster så att hans själ kunde flyga ut ( Mycket viktigt enligt min mormor och min mamma så jag kör på den linjen också. Visa kvinnor bör man lita på ).

Alltid redo att tigga i favoritrummet – köket

Det är det djävliga med epilepsi. Det förvandlar en hund som är till synes frisk till ett vrak inom loppet av några minuter. Tidigare i veckan var vi i trädgården och Gordon for runt som en stolle och busade med pinnar. Vi var på promenad bara någon dag innan allt hände och några kvinnor påpekade hur vacker päls han hade och att han såg så pigg och frisk ut. I lördags var allt helt normalt och helt plötsligt började han bete sig som att något satt fast i gommen och en halvtimma senare startade anfallen som till slut tog hans liv. Det är en vidrig sjukdom och jag trodde att vi kanske hade övertaget med den nya medicinen men det var ju bevisligen fel.

Att mysa med husse är det bästa som finns

Det finns inga ord för att beskriva hur tomt det är hos oss nu. Gordon fyllde ett enormt hål i vårt liv när han kom till oss. Vi hade börjat ge upp hoppet om att få barn och han fyllde hålet med kärlek, skratt, kel och värme. D sa idag att det är precis som att det var vad han fanns på jorden för. Han hjälpte oss igenom vår svåra tid och nu när vi fått vår lille Sebbe så lämnade han oss. Som den ängel han var. Alla som träffade Gordon upplevde hans värme och livsglädje och han kommer att bli otroligt saknad. Jag är överväldigad av alla kommentarer som har kommit in idag via Facebook, epilepsigruppen och via sms och samtal. Det är så fantastiskt att han betydde så mycket för så många. Det glädjer mig att så många träffat och uppskattat honom för han gjorde den här världen till en bättre plats. Han var en fantastisk själ.

Bästa storebrorsan

Min förhoppning var att Sebastian skulle få växa upp med Gordon som sin bästa kompis men så blev det inte. Jag kommer dock att berätta för Sebbe om hans fina storebror som älskade honom jättemycket och jag är övertygad om att Gordon kommer att vaka över honom på något sätt även i framtiden. Det kommer att kännas tomt framför Sebbes säng nu när Gordon inte ligger där och vaktar över honom.

Lycklig i trädgården

Vila i frid älskade Gordon! Vi kommer alltid att sakna dig och vara tacksamma för att vi fick ha dig i vårt liv <3

Lila vrålåket

Nu är den på plats här hemma – Basses nya vrålåk som han ska susa fram i under sommaren . En Babytravel Bangkok i ascool lila färg som tyvärr inte blir bra på foto. Nu ser vi fram emot att vädret ska bli bättre och att Basse bus ska bli lite större så att den kan börja användas. Kommer att bli perfekt i sommar då vi ska ut på vägarna litegrann om allt går enligt plan

Mumsiga chips, vart tusan gömmer ni er?!

Jag har senaste veckan varit på ett ”mission impossible”. Jag är på jakt efter de lövtunna pepparchipsen som OLW till min stora glädje återigen har släppt ut på marknaden men hittills har jag inte hittat dom! För en chipsmissbrukare som mig är det enormt frustrerande att veta att de finns där ute någonstans, mina gamla favoriter från förr, men inte en enda jäkla butik i Kalmar har dom… Vid detta laget har det blivit en principsak att hitta dom och jag har nu genomsökt ICA, Maxi, Coop, Konsum, Netto och Hemköp utan resultat. Hjälp! Är det någon som vet vart tusan de finns?! Vill ha!!! NU!

Man kan inte alltid få det rätt…

På tal om saker man kan äta så fortsätter Sebbe att mumsa sig fram i puré-världen och det går oftast fint . Jag fick en fråga ang mat och jag har svarat bland kommentarerna och skrivit vilken info som vi har fått via föräldrargruppen och BHC. Sebbe mumsar i sig några skedar per dag och har nu avancerat till majs & potatis. Mums? Han verkar tycka det iaf… Numera är han också lite mer medveten om vad andra äter och tittar fascinerat på allt man stoppar i munnen.

Det flyter på

Igår var det dags för babysim igen och lillkillen tycker fortfarande att det är superroligt. Härligt! Det känns jättekul att ha hittat en aktivitet som han tycker så mycket om och som samtidigt är jättebra för framtiden. Ju tryggare han är i vattnet desto bättre. Själv var jag nästan ett hopplöst fall på den fronten och hoppas på att det ska bli annorlunda för honom.

Imorse hade jag en fantastisk möjlighet i mina händer och sumpade det totalt . Mot alla odds lyckades jag komma igenom till Rockquiz på Rockklassiker och det gällde att få flest rätt av fem låtar i en intro-tävling. Detta är min grej! Det är inte mycket jag är skitbra på men musiktävlingar och att namnge rätt låt på ett par sekunder är just det som jag är riktigt vass på. Idag gick det käpprätt åt h-vete. 10 000 kr i potten och när jag kom igenom och fick chansen så fick jag en vision av allt vi skulle kunna göra med de pengarna. Jag fick visionen av hur jag skulle väcka D med det glada beskedet. Tur att jag fick visionerna för mer än så fick jag inte… Missade med 4 – 0… Tur att det var en låt som ingen av oss satte för det känns i alla fall bättre än att losa med 5 – 0… Svarade nästan samtidigt som Anton på två av låtarna men på de övriga tre var det helt kört. Igår kunde jag alla låtarna. Idag var det bl a Journey och Foo Fighters på menyn och de lyssnar jag aldrig till. Kände igen låtarna men visste inte namnen. Gissade Midnight train på låten Dont stop believing… Riktigt uselt. De tyckte att jag var sympatisk så de lovade att skicka ett tröstpris. Alltid nåt. Det brukar de inte göra annars. Tydligen kommer jag att få en T-shirt i storlek XL (!!!! ) som jag kan mysa i medan jag är mammaledig… Fint, då har jag utrymme för att tröstäta när jag väl hittar pepparchipsen… . De där pengarna hade suttit fint… Typiskt…

Idag har vi haft lekstund med Fröken Kalmar och lille V och fotona från pojkarnas bus ser ut som stillbilder från Fightclub. Basse med sina karatesparkar och lille V med sina fasthållningar. Ser aningen mer våldsamt ut än vad det var . ( Tyvärr blir det inte några foton på detta då jag inte publicerar andras barn här. Ni får föreställa er hur det såg ut ). Efter detta hämtade vi upp mormor för promenad och mys. Nu blir det lugn kväll i soffan.

Tuffing

John Blund hittar en till slut…

Sömnbrist och språkproblem kan ibland vara en riktigt lyckad kombination. Eller tycker jag så pga övertrötthet. Sebbe har börjat sova mindre på dagarna nu och i och med det så har även nattsömnen ändrats lite. Igår åt han på kvällen och slocknade i Ds knä. Jag var sist i säng och konstaterade att den lille snart borde vakna och vara hungrig så jag förberedde en flaska. Inte tusan vaknade han när jag trodde. Klockan 02 däremot… Jag gav honom mat och han var 1 sek från att somna om när han helt plötsligt började pressa precis som att nåt var på g i blöjan. Vid detta laget var vi vakna allihop pga höga ljud och D travade runt med honom i ett försök att få honom att somna. Precis när han skulle somna in så kom den… Hickan! Jag låg i sängen, hörde ett ljudligt ”hick” och D som uppgivet utbrister ”Oh no! Fucking hippo 3 in the morning” och det var då det brast för mig och jag låg och skrattade så jag skakade. Jag såg bara bilder av en jäkla flodhäst framför mig och tyckte där och då att det var jätteroligt. D fortsatte svära över hippon och till slut somnade jag och lämnade honom och flodhästen åt sitt öde…

Varför ska man sova när man kan busa?!

Jag gav mig upp kl 08 och tog med mig pojkarna ut på promenad och gav D en chans att sova ostört några timmar. Min plan för dagen var att vi skulle fixa i trädgården och ta en mysig långpromenad men när snöflingorna började falla över oss insåg jag att jag nog kunde skrota den planen… Fröken Kalmar kom ut och jag och pojkarna gick med henne och lille V till ICA men det var också den enda långpromenaden för idag. Sista biten hem föll det hagel över oss! D och jag körde i alla fall på tema trädgård idag genom att åka till Blomsterlandet för att kolla upp vilken typ av häck vi har och till Bauhaus för att fynda häcksax. Nu är vi redo! Första huset + första trädgården = ivrig entusiasm, planer på att så en massa saker och trimma det som finns. Misstänker att entusiasmen lär ha lagt sig om nåt år så vi passar på medan vi har den

Säg till valpen att låta bli mina öron!

Sebbe har nu börjat ta tag i saker på riktigt och Gordons öron är tacksamma offer. Gordon står gärna nära för att inte riskera att missa en matbit eller att den lille valpen får mer kel än honom och när Sebbe ser något långt och lurvigt så suger han tag som en liten bläckfisk. Man ser Gordons huvud ryckas i sidled med jämna mellanrum och hör glada joller från Sebastian. Det här lär bli kul när Sebbe börjar krypa…

Ohoy Matey, eat up the platey…

Tre dagar med smakportioner och än så länge uppskattas den nya erfarenheten. Igår när jag serverade ”roadkill” ( Som ni kunde se på foto på Facebook ) så tror jag banne mig att D övervägde att ta smakportion istället han också. Jag tyckte att han tittade avundsjukt på Basses majspuré . Imorgon blir det ändring i menyn – majs och potatis minsann, här händer det grejer. Imorgon ska vi även träffa Fröken Kalmar och lille V samt gå på föräldragrupp så det blir fullt ös. Imorgon ska jag hämta hem fina sulkyn och jag lovar att posta foto när den är på plats . Underbart när man kan kränga gamla prylar på Tradera och kunna unna sig något nytt istället!

Allt har en baksida…

Igår var en stor dag. Basse bus 4 månader! 4 månader innebär mycket. Man kan börja äta smakportioner, man får en ny sugdel till nappflaskan och man utsätts för nya situationer eftersom man ju numera är en ”stor pojke” . Vis av erfarenhet borde jag ha vetat bättre än att försöka styra upp dagen till att bli en toppendag men skam den som ger sig… Dagen började utmärkt med en mumsig fika ihop med mormor och morfar och Sebbe var i sitt esse och charmade alla. Efter detta ville hans mamma att han skulle sova men det var ungefär där vi började ha väldigt olika åsikter om planerna för dagen…

Tillfälliga vrålåket

När vi hade skilts åt från mormor och morfar skulle jag bara åka runt Babyproffsen för att höra om de fått in reservdelar till bromsen på vagnen och sen var min onda plan att ta en långpromenad med barn och hund för att försäkra mig om en go och glad unge på kvällen när vi skulle fira med smakportion ihop med la familia. Det jag inte räknat med var att delarna hade kommit och de behövde behålla vagnen tills idag. Hem åkte jag med en lånad sulky och en optimistisk tro att Sebbe säkert skulle sova ändå. Jo tjena… Jag paketerade barnet i sulkyn, kopplade hunden och gav mig ut på promenad. Detta var tydligen det mest spännande som hänt i hela Sebbes liv för han skrattade och kvittrade glatt hela de 3 km jag lyckades ta mig med vårglad hund och slirig sulky. När jag kom hem och började förbereda för middag insåg jag att vi var på god väg mot övertrötthet och att jag kunde räkna med snor, tjut och tårar lagom till smakportionen. Min sluga plan B var att sätta den lilla raringen i bilstolen och köra runt Lindsdal. Det är ju allmänt känt att trötta barn somnar i bilen, eller hur? Mycket möjligt att de gör men det här barnet har inte läst den delen i instruktionsboken! Första varvet jollrade han glatt, andra varvet pratade han ingående med grodan som hänger i hans stol och tredje varvet ( efter att hans kompis grodan mystiskt försvunnit… ) satt han och stirrade på mig med ögon som tefat och flinade glatt. Jag gav upp…

Here we go…

Mot alla rimliga odds ( och troligen för att mormor, morfar och morbror dök upp och distraherade honom ) så höll Basse sig på över förväntan glatt humör och vi inledde middagen med att mata honom. Alla insåg att vi hade ett race mot klockan och vi åt hellre kall mat än riskerade något… Och det gick bra! Han tyckte det var kul och han mumsade i sig flera skedar att majspurén. Ja ok, hälften kom på haklappen och sen åt han på den så i slutänden fick han nog i sig ca 75 % i alla fall. Jag räknade med ett par skedar och sedan gråt men han tryckte nog i sig en 6-7 skedar .

Gordon assisterar glatt…

Gordon såg genast sin chans att få lite mer mat i sig ( Han har blivit helt matgalen av nya medicinen och väger nu 31 kg istället för de 28 han vägde för 4 veckor sedan… ). Även Talos gjorde ett tappert försök men ingen av dem lyckades. Något säger mig att Gordon numera kommer ligga strategiskt placerad under Sebbes stol vid mattiden… Kvällen blev himla trevlig och vi lyckades t.o.m få det lilla livet att somna en stund. Morfar alltså – Sebbe höll sig vaken . Nej, skämt åsido sov han till slut och det känns som att hans 4 månadersfirande blev en hit. Idag har jag varit och beställt en sulky… Trevlig helg!

a href=”http://metrobloggen.se/storkleverans/files/2013/04/021.jpg”>

Nu är det ett tag sedan jag skrev så jag får väl börja med att be om ursäkt för det. Det är inte helt lätt att hitta datatiden när man har två killar hemma som kräver uppmärksamhet och efter att ha fått rätt mycket mindre än jag väntat mig i föräldrapenning så har jag fått lägga min fria tid på att lägga upp saker på Tradera… Så kan det vara. De här dagarna har varit fulla av både framsteg och bakslag så vi börjar väl med det tråkiga och jobbar oss mot det roliga helt enkelt. Efter 27 dagar utan epi-anfall så fick lille Gordon åka in till djursjukhuset och bli inlagd igen i förrgår. Två långa anfall på morgonen och ett vid lunch skickade dit honom. Givetvis var detta den enda dagen som jag inte hade bil ( alla förvånade räcker upp handen… ) men tack vare lillebror kom vi på plats som vi skulle. Mamma/mormor var här till kl 12 och givetvis kom det tredje anfallet 12.30… Så är det bara. Ska det jävlas så ska det. Nu är han i alla fall hemma och vi hoppas på ännu längre uppehåll den här gången. Detta var längsta uppehållet sedan september så vi är ändå rätt glada.

Välkomna hem…

Tiden innan anfallet var Gordolito kungen av förstörelse och jag fick till slut nog och krävde tuffa tag. Med den briljanta idén att stänga in honom i badrummet ( efter att jag tagit bort alla lösa prylar ) lämnade jag segerviss huset bara för att komma hem till följande syn. Hundskrället har alltså tagit sig upp via toalettstolen och slagit ner spegeldörren till ett av badrumsskåpen! På något makalöst sätt ( ont krut förgås inte så lätt som man säger… ) så hade han inte en rispa på sig trots att han låg i en hög av krossat glas. Tror jag skiter i mina briljanta idéer i framtiden…

Beach 2013…

<

Efter en lugn och skön påsk på hemmafronten som inleddes med familjemiddag på torsdagen som sedan följdes av en födelsedagsmiddag för en vän på fredagen och påskmiddag samt fest hemma hos svartrocksmamman på lördagen så gick sedan söndagen i hälsans tecken. D och jag fick för oss att vi skulle utforska andra sidan vägen och gå mot ett naturområde som heter Värsnäs. Jag insåg att det var en bit men hade kanske inte räknat med att gå 11 km den dagen… Hur som helst så var det skönt och helt klart värt skoskavet som kom som ett brev på posten. Vi var rätt ensamma på stranden som ni kan se på fotot men snart så… Vi har härmed inlett beach 2013 .

Åh hepp…

Sebastians dagar är numera rena gympingpass. Han håller tungan utanför munnen precis som att det skulle hjälpa till med balans och koncentration och sedan far han som en tok fram och tillbaka i rullningar. Lägger man honom på mage så ligger han och huffar och puffar och ser ut som en ilsken kålmask medan han drar ihop sig för att komma framåt. Skitroligt . Vi ser med spänning fram emot när han ska lyckas! Han är fantastiskt stadig för att vara så liten och det känns som att vi nog snart kommer ha fullt sjå med att jaga honom över hela huset.

Pysselmorsan slår till igen…

I tisdags var det inte babysim så vi åkte till öppna förskolan på sångstund och jag passade på att vara lite social och pyssla lite samtidigt. Väldigt avancerat, eller vad säger ni?! . Hela grejen med pysslande är ny för mig så jag tycker faktiskt det är lite roligt. Öppna förskolan är en fantastisk plats måste jag säga! ( tror jag redan skrivit om det innan ) Supertrevlig personal och ett jättefint alternativ för mammor att få vara sociala utan att det kostar en massa pengar.

Simpremiär

Insåg precis att jag ju inte skrivit sedan vi började på babysim. ( Så går det när det dröjer mellan inläggen… ). Sebastian älskade det! Det var så roligt att se honom sprattla loss med ett stort leende på läpparna. Jag trodde att han skulle lacka ur efter halva tiden men han höll igång som tusan och hade nog kunnat stanna i lika länge till. T.o.m efter var han på glatt humör och sedan slocknade han som om vi hade slagit honom i huvudet. Mormor var givetvis med och dokumenterade händelsen och sedan passade vi på att åka hem och städa/röja medan Sebbe sov. Underbara mormor tog grundstädningen medan jag röjde ur kassar och skit som stått sedan flytten. Sebbe sov hela tiden med undantag för nån timma då han lekte i sitt babygym. Sedan sov han i princip till nästa dag… Han åt t.o.m i sömnen en gång . Underbart med nöjd och glad son och fint och rent hus! Tack mamma!

Med tungan rätt i mun…

Idag blir Basse bus 4 månader och dagen till ära ska vi ha middag med mina föräldrar och min bror. Sebbe ska få smaka sin första smakportion ( majspuré står på menyn… ) och vi andra ska, som de ansvarsfulla vuxna vi är, fotografera och skratta . Ha en fin fredag!

Som ni kan se så ser bloggen lite annorlunda ut nu . Det är min fina vän svartrocksmamman som har varit kreativ och gjort nytt & fint här. Stort tack!

Idag har vi varit på öppna förskolan med en tjej jag delade rum med på bb och hennes söte son. Jättemysigt. Hon var ett jättestöd för mig när jag var nyförlöst! Efter öf blev det fika, snack och bloggfixande hos svartrocksmamman och snart ska jag på möte med samfälligheten. Fullt ös idag m.a.o.