Igår hittade jag den här bilden och la ut den på min facebooksida för att jag tyckte att den var lite rolig och eftersom jag vid några tillfällen kommit hem till en liknande scen. Några timmar senare kom jag hem till detta:

Tji fick jag med andra ord… Alltid härligt att komma hem till lite massförstörelse efter en lång dag på jobbet. Gordon hade, som tur var för mig, siktat in sin förstörelsevilja på husses saker så han kom hem för att finna ett mosat tandskydd och lite andra söndertuggade prylar.

Jag skulle ha varit på jobbet nu men min kropp ville tydligen annorlunda. Kände mig lite hostig igår och imorse så jag strosade iväg till Apoteket och köpte Alvedon och Esperitox. D och jag gick för att ta en macka och jag blev akut illamående efter bara några tuggor. Det har gått utför sedan dess . 38,1 i feber och värk i hela kroppen ledde till att mina arbetskamrater än en gång fick offra en ledig lördag för att täcka för mig. Snygg timing jag har va?! Hela kroppen är stel och värker och jag känner mig ledsen och gråtig som tusan. Ingen bra dag alls! Jag som sett fram emot ett par lediga dagar nu . Ynk!

Det som bekymrar mig mest är att jag har ett minne av att Storkkliniken inte inseminerade om man haft feber i den cykeln och det kan ju vara likadant här i Kalmar. Måste kolla läget på måndag. Det vore ju jäkligt surt om det faller på det nu när vi är inställda på att få komma igång. Nästa vecka har D en hel del inplanerade tatueringar så nu är jag nojig för att jag ska smitta honom också. Jäkla skit rent ut sagt. Taskig timing även vad gäller motion och viktminskning om jag nu ska fortsätta gnälla när jag ändå har börjat… Den här veckan har jag tjänat in 47 aktivitetspoints ( jag ska äta för 26 om dagen ) tack vare boxning och promenader. Är jag sjuk kan jag inte träna och det kommer göra en jäkla skillnad för mig. Det är dock det lilla problemet i det hela men jag tänkte att nu när jag ändå börjat ynka mig så kan jag ju ta ”all in” och tycka riktigt synd om mig själv .

Igår hade jag i alla fall en jättebra dag. Jag träffade en gammal väninna som flyttat till stan och vi var på stan och fikade/fönstershoppade. Hon har haft ett tufft liv och gjort en nystart vilket är otroligt imponerande. Jag är så stolt över henne! Hon är en riktig fighter och jag är säker på att hon kan ta sig hela vägen. Det kräver stort mod att ändra sitt liv totalt och jag ser fram emot att vara en del av processen . Hoppas på repris på mysig dag snart.

Gordon är som ett bekymrat plåster på mig idag och ser ut som att han är redo för att jag ska falla ihop vilken sekund som helst. Stackars liten. Han följer mig oroligt så fort jag rör på mig så nu ska jag krypa ner under en filt och hålla mig stilla så han kan vila upp sig lite.