I mitt tidigare blogginlägg idag skrev jag om mina funderingar att stänga bloggen. Men så fort det händer idiotiska saker är det lätt att komma på andra tankar. Ni som följer den här bloggen känner till historien om tjejen på Teknikmagasinet som krävde att få tillbaks innerkartongen till en webkamera som jag bytte in. Jag lovade självklart att komma tillbaks med kartongen, men bröt löftet i samma ögonblick som jag lämnade biuitiken. Maken till konstigt krav har jag väl aldrig hört talas om. Dessutom var hon envis, den unga damen. Hon ville att jag skulle säga exakt vilken dag jag ämnade att komma tillbaks med kartongen, som jag vsisste låg sönderriven i pappersinsamlkingen.
”Jag kommer senast i övermorgon”, sa jag bara för att ha något att säga. Herregud, hon skulle väl ändå inte ringa hem till mig. Trodde jag. För gissa vem som ringde i eftermiddags? ”Var är kartongen som du lovade att komma tillbaks med?”, hörde jag tjejen säga i andra änden, och jag höll bokstavkligen på att ramla baklänges. Var det ett skämt? Var jag utsatt för ett practical joke? Stod månne sambon i rummet intill och fnissade skadeglatt? Nej då, inte alls. Den unga damen i kassan menade allvar, och jag tvingades att spela med i det allvarliga samtalet, men i själva verket höll jag på att brista ut i skratt. Här har det gått åtminstone två veckor sedan jag bytte webkameran mot en bättre modell, och frågan är nu om expediten sedan dess har legat sömnlös på nätterna och grubblat över den försvunna kartongen? Man kan ju i alla fall misstänka att så är fallet.
”Ja ja, jag får väl sänka priset på kameran och sälja den utan innerkartong”, suckade kvinnan och av hennes tonfall att döma verkade det som om hon trots allt hoppades på att jag skulle rädda hennes dag och faktiskt lämna tillbaks kartongen. Men icke. Istället upplyste jag henne om att hon var anställd på Teknikmagasinet, ett av landets största företag när det gäller försäljning av just datatillbehör. Hon borde väl i det närmaste bada i gamla innerkartonger. Ett samtal till grossisten ifråga borde kunna lösa problemet.
”Ja, då får det väl bli så”, sa kvinnan uppgivet. ”Du behöver inte leta efter kartongen. Jag fixar det här. Hej då.” Klick
