Jaha, då är gamla Bettans saga all. Vi tänker inte laga upp den. Istället kommer vi att sälja den för en tusenlapp, vilket väl är vad bara däcken är värda. Ett kanonpris med andra ord…för händige herrn, som kan få ordning på länkarmar, reflektorer och gud vet vad. I övrigt går bilen som en klocka. När den startar. Vilket den inte gör för närvarande. Den är död. Inte ett ljud när tädningsnyckeln vrids om. Vad det kan vara för fel? Vet inte. Det går nämligen inte att öppna huven.
Men nu över till något betydligt roligare. Vi har köpt oss en ny (gammal) bil. Bara sisådär. Från att vi fick syn på bilen på nätet (syn och syn förresten, annonsen saknade bild) till kontraktet skrevs tog det en timma. Så kan det gå. Men vi tar det från början.
Under de senaste dagarna har jag dammsugit nätet i jakt på en bil för max 20000 kronor. Tidigt kom jag fram till att vi inte skulle ge oss in i någon privat affär. Varken jag eller sambon är några hejare på bilar, och vill man lura oss, så ska väl det inte bereda några som helst problem. Återstod då bilfirmornas utbud.
Efter idogt letande hittade jag tre bilar som skulle kunna passa. Rådgjorde med vänner, släktingar och arbetskamrater, och var sånär i begrepp att åka och kolla på bilarna. Då, plötsligt talade en inre röst till mig som sa att jag nog borde kolla upp dessa bilfirmor lite närmare. Vilket jag också gjorde. Och jag kan säga, att den läsningen var inte speciellt upplyftande för att uttrycka saken milt.
Istället föddes tanken på att försöka hitta en bil hos någon av de etablerade märkesbilhandlarna. Alla dessa fanns representerade på ”Biltorget”, men det sammanlagda utbudet var ytterst begränsat. Det fanns bara tre bilar till försäljning. En av dessa fångade dock mitt intresse. Tyvärr fanns ingen bild publicerad, men magkänslan sa ändå att en Ford Escort Ghia Combi 16v -98, 11000 mil, för 19500 kronor, borde vara ett hyggligt bra köp.
Jag skickade iväg ett mail och försäljaren ringde upp tio minuter senare. Han sa naturligtvis det jag vill höra, och strax därpå var vi på plats på ”Bilexpo”, som egentligen saluför Mitsubishi och Hyundai, och kollade in pärlan. Jag och Bovärden, som var med som moraliskt stöd, tog en liten sväng och båda kände vi att det var läge att slå till. Vilket vi också gjorde - efter ett mindre prutande, som resulterade i att vi fick bilen för 18100 kronor. Och för detta nypris för en moped fick vi:
- en bil med fullständig servicehistorik
- en bil vars tidigare ägare bytte kamrem vid 7000 mil
- en bil som aldrig har fått någon besiktningsanmärkning
- metalliclack, lättmetallfälgar, AC, larm, elhissar, servo, dragkrok, träpanel
- en bil som är praktiskt taget rostfri
- en bil med bara några få ägare, som alla har skött den efter konstens alla regler
För drygt 18000 kronor. Som sagt, jag tror att vi har gjort ett bra köp. Vad tror ni? I morgon får vi hämta den.
Och vad kan då passa bättre än att spela den här låten. Som halvinvalid är jag ännu inte betrodd att köra själv. Så därför, precis som i visan, överlåter jag denna ädla konst åt min egen lilla ”baby”: