Jag har nu denna sommarnatt skaffat en ny blogg! DET KÄNNS FANTASTISKT! Jag veeet att det kommer bli mycket bättre, mycket roligare att lägga in bilder, mycket bättre tips&idéer och jag VET också att man förlorar läsare när man byter bloggar, MEN ni är ju underbara så jag hoppas att ni följer med lilla mig. Hurra! Nu tutar vi och kör!

http://styleofmalin.bubbleroom.se CHECK IT OUT!

Godkväll. Idag blev det jobb till stängning, från morgon till kväll och sedan gick jag raka vägen till slavsta, hem till min faster. IDAG är/var det nämligen THE DAY, min kusin kommer hem från London i en vecka, sedan åker hon tillbaka igen till i Sep. I alla fall åkte vi alla i bilen, johanna, jag, emelie, min faster gunilla och debbie till arlanda. Allt flöt på bra.. och vi skrattade och hade kul. 

Sedan kom vi då fram och det var dags att välja körfält, alla ni som någonsin hämtat vet om alla skyltar och filer hit och dit. Vi körde runt, ett varv.. kom fram… och sedan var vi förbi.. NÄMEN? Skulle vi inte…? Jaha, det var bara för taxibilar, så hamndade vi mitt i en rondell och skulle svänga höger.. FRÅN MITTEN? Bilar tutade. Ajdå. Körde ner och sedan insåg vi att vi körde MOOOOT BILARNA! Alla taxibilar.. ”nej men här får vi ju köra…. NOOOT!” så johanna svängde upp på trottoaren och en massa skratt. runt igen.. och igen, vi tog FEL avfart FYRA gånger (ni alla som sett ett päron till farsa i europa VET med tanke på hur länge han körde runt i rondellen, eller varför inte svensson svensson filmen när Gustav körde runt sjuhundrafemtioelva varv i sthlm? ni hajar) till slut hamnade vi på en parkering. DÅ började lilla debbie sätta igång ”STANNA BILEN, jag snackar med polisen?” NEEJ sa vi andra, haha, vad skulle polisen göra? Så ser vi en säkerhetsvakt köra runt i en bil och svängde precis upp på trottoaren framför… ”Ska vi fråga..? Neeej eller jo? Eller ska vi ? NEJ?” sa jag, johanna kontrade ”JOO kom igen malin.. ” ”Nej jag vågar.. inte”
KÖRT!

Vi stod nu i sidled och det fanns ingenting annat att göra än att trycka ner rutan.. och då var jag tvungen att lägga på flinet..
”HEEEEJ!! hihi..”
”Hejsan damer..” så flinade han länge och vackert, eller tja, för de som är i medelåldern och precis blekt tänderna
”Alltså… vi har ett problem.. ”
”Berätta!”
”Såhär e det va, vi har kört runt FYRA varv, så skrattade vi alla, han måste tänkt att vi vart påverkade.., och vi kommer verkligen inte fram… DIT->” pekar och då stod vi praktiskt taget bara nedanför på parkeringen nedanför ankommande… Vill du snälla…?”
”… Jag visar! kontrade han, följ bara mig!!”
”Åh tack snälla! Haha”
Så skrattade vi ännu mer och vi körde efter honom.. JOHANNA FÖLJ! och tänk er nu alla blondiner (utom min faster) i samma bil och vi körde hejvilt! Så visade han DEN avfarten av fyra som vi INTE tagit. Såklart att det var den..
”TUSEN TUSEN TUSEN TACK!”
”Det var så lite så, flin, ha en jättetrevlig kväll nu damer…”
”Åh tack snälla, detsamma detsamma” 
Jag stod för pratet (som vanligt kanske?) och johanna för rattandet! Det gillas..

Sedan fick vi se primadonnan av london herself VIKTORIA! Jag bara älskar henne.. Ville bara kramas hela tiden! Så mysigt att äntligen, efter tre månader, träffa den damen! Lovely. 

Nu är jag dock hemma igen för att jag börjar åtta imorgon, så det är läggdags. Efter sju minuter har jag nu skrivít klart. NattiFnatti.

Jag har också tagit studenten!

Lugn, jag höll bara I glaset. 

Bästaste vänner!

Balen, klänning sydd av duktiga mormor!

Studentfesten

Idag är det studenten här i Uppsala. Jag kan inte låta bli att blicka tillbaka till min, alldeles egen, student. Kanske det bästa jag gjort i hela mitt liv? Men samtidigt, det värsta. Allt var bara slut. Alla människor man åkt tillsammans med i bussarna i tre år, var bara borta. Alla lärare, alla andra vänner och alla hemska mardrömmar om alla prov/tentor. ALLT var som bortblåst. Men hörrni, det ska vi inte deppa för. Istället ska jag nu pallra mig iväg till jobbet.. IKVÄLL kommer min kusin hem från england, hur glad? GLAD! På torsdag åker jag hem hem hem till Övik, detta för att min bror tar studenten på fredag, exakt idag om en vecka. Be there!

Här är jag nu. Got to go.

Anledning:
Lucky JAG älskar att jag blev bjuden (som present på min 20årsdag) till Jason Mraz konsert i Sthlm. Det var det mest fantastiska jag någonsin fått. Att få dela en present med andra. Tusen tack. Lucky är den låt (förutom If it kills me) som jag verkligen fastnat för, inte bara för att vi spelar den på jobbet utan även för att den gör mig glad helt enkelt. Den, en man och en gitarr. OhMyGod.
Thinking of you Helt enkelt bara för att jag tycker att texten så fruktansvärt mycket överensstämmer med min verklighet, det som jag tidigare gått igenom. Det som jag nu känner mig fri ifrån. Och hur jag helt enkelt kunde bete mig på ett sådant sätt…

Okej, när jag ändå är inne på berättelser MÅSTE jag bara skriva detta också.. För ni kommer inte tro det. Jag har precis varit och gymmat och är blötare än blötast, svettigare än svettigast.. gick hem efter en väg, en såkallad genväg i mina träningskläder, solbrillor och håret flängandes. Trallade på, nynnade på låtar från iphonen och gick i min takt. Tänkte precis tanken ”tänk om en man/karl bara kunde ramla ner ifrån himmelen?”
SAGT OCH GJORT!
En svart sportbil kör förbi, och jag känner liksom att den börjar sakta in.. två män iklädda deras snickarkläder/målarkläder(?) vinkar för fullt.. Jag fattar såklart ingenting men jag hejar tillbaka HEJHEJ!! haha, sådär fult som bara jag gör. Sedan tänkte jag inte så mycket mer på det, tänkte mest på hur mycket jag skämdes för att jag hejade så fult MEN okej. Där trodde jag att det var slut. Inte då.
Bilen stannar.
JAG stannar. Vad ska jag ta mig till? Mitt hjärta bultade i 340 och jag var mer eller mindre tvungen att gå fram och prata. Sagt och gjort igen. 
DÅ ser jag vem det är. Eller ser och ser, känner igen människan.. Han bara ”Heeej, hur sjutton känner jag igen dig?”
Jag: ”Men du, får jag säga detsamma.. Hur i hela fridens dagar.. vänta nu, (när jag ser hans smile och hans otroliga ögon förstod jag) … NU vet jag, från h&m right?”
”Jaaa just det! Såklart det var!”
”Meeen ärligt, hur kan du känna igen mig? Och bakifrån dessutom?”
”Hurrudu, man kommer ihåg vissa vääldigt bra..” Så flinar han. SÅ vackert så.
”Jag känner mig hedrad då.. (jag måste lägga till en smiley med tanke på att hela detta samtal utbringade flört gånger tusen) Meen, vart är ni påväg nu då?”
”Vi har varit och jobbat så vi ska väl käka och sådant..  Och du?”
”Jag tänkte samma sak, vart och gymmat och så.. är påväg hem..”
lalala..
”men du, jag behöver ett par byxor.. jag kommer in och köper ett par snart då?”
”Jaa lätt. du är så välkommen så!! Ha det så jättebra nu”
”Detsamma detsamma” Så vevas rutan upp och jag kan inte hålla mig ifrån skratt. Alltså det var ungefär det sjukaste. Från att bara tänkt tanken till att se honom, right infrontof me. Sanslöst. Okej, att vi såg varandra på h&m EN dag, han var dock inne två ggr och den sista var han bara tvungen att vinka.. haha.. MEN ändå.. världen är liten. Han är vacker! (men ingen slår A.)

Se detta framför er..
Jag skyndar mig hem ifrån jobbet, håller väskan och påsen i ena handen och mobilen i andra, som vanligt helt enkelt.. 
Det kommer ett övergångsställ och jag tvärnitar i min raska takt.. Det gjorde även den där bilen som kördes av en inte alltför ful varelse.
Jag börjar garva.. Han började garva.. Då kände jag att vi fick en sådan där kontakt så jag var bara tvungen att vinka som ett ”tack”.
Han hejade/vinkade tillbaka.. och bara för att var jag tvungen att titta en gång till, mänsklig rättighet… han tittade också och här var allt frid och fröjd.. 
INTE
Vad tror ni Malin Rönnquist aka storfot gör? Jovisst seru, jag gör precis som morfar och styper.. med min väska, påse och mobil i händerna tappar jag såklart balansen, allt detta sker såklart när jag håller blicken fast på honom. Javisst. Istället lyckades jag på något sätt återfå balansen och ville bara titta bort som om ingenting har hänt 
(nej just det, han skrattade som bara den vid min snabba blick..)
Och när jag då tittade bort, (gode gud gör så att jag aldrig mer hör eller ser honom igen) såklaaart så ska han tuta!! TUUUUTA! Vilken mänsklig varelse tutar inom city? (ganska många men ändå)NEJ MEN TACK! Jag flyger till såklart men i denna stund höll jag balansen. Så skrattade jag igen och ville bara sjunka genom jordens ände.

En helt vanlig dag med andra ord. Sry.