I skuggan av det vackraste

Hejdå.

Ulrika Sundqvist — Tue, 10 Feb 2009 22:33:00 +0000

Det är inte helt utan vemod jag säger hejdå till min gamla blogg med alla inlägg med gamla minnen…men det är helt klart dags.
Bye bye metrobloggen!

Här hittar ni mig nu.

Åh, Mac Powell.

Ulrika Sundqvist — Mon, 09 Feb 2009 22:43:00 +0000

Den här mannen skulle jag kunna lyssna på enbart för att han är så underbart gullig, men onekligen har han ju en fantastisk röst också.
Jag har faktiskt varit såld på Third Day sen första gången jag hörde dom. Inte bara för att dom har världens snyggaste sångare, utan också för att man blir så glad av deras musik och energi,
dom är så duktiga och dom har fantastiska texter.

Och så gick det…

Ulrika Sundqvist — Sat, 07 Feb 2009 02:33:00 +0000

Jag var så igentäppt imorse så jag fick kämpa för att andas, och eftersom den sjukliga familjen sprayat slut på näsdroppsförrådet blev jag tvungen att ringa och sjukanmäla mig.
Sen sov jag halva dagen och fick inte alls något vettigt gjort.
Jag och min mor åkte och handlade för kvällen i Hova och sedan ställde jag mig och kokade varm choklad åt den ovanligt stora grupp ungdomar och barn som kommit till kyrkan.

Efter och under fikat laddade jag med tre koppar té innan jag gick upp och pratade till folkmassorna… så strålande att jag faktiskt läste alltihop innantill – alla är vi barn i början - så jag kan ju iallafall uppriktigt säga att jag tycker att det kunde gått sämre.

När det gällde sången har jag en ovana att rätta till texten på alla låtar precis innan jag ska sjunga, barnsligt övertygad om att det inte borde vara några problem eftersom det är jag själv som gjort det.
Pappret brukar slutligen se ut som en labyrint av inringade stycken, tillskrivna rader och streck åt alla håll som binder ihop alltihop och inte helt otippat brukar texten röra ihop sig på minst ett ställe.
Så var fallet idag också, men nu hände det(hör och häpna) i
det enda stycket jag låtit bli att ändra på!

Nu är frågan om jag bör ändra mitt sista-minuten beteende eller om jag helt enkelt måste fortsätta för att inte tappa bort mig ännu mer.

Jag brukar aldrig vara nöjd när jag har gjort något, men jag har faktiskt blivit bättre på att inte gräva ner mig för det.
Det var faktiskt det jag sjöng om idag.
- Det viktigaste är att jag duger för Gud, och det vet jag att jag gör.
Jag tänker på liknelsen av ett litet barn som kommer till sin pappa med en teckning. Ärligt talat kanske barnets självporträtt mer liknar en utspridd cykel, men ändå finns det knappast en enda förälder som inte har åtminstone En teckning sparad från sitt lilla barn.
Det viktigaste är inte att vara felfri.
Jag är den Gud vill ha mig som ändå.

Inte det lättaste att finna tryggheten i i den världen vi lever,
men fortfarande så sant.

Därför har jag rätt att vara nervös för morgondagen…

Ulrika Sundqvist — Thu, 05 Feb 2009 23:03:00 +0000

1. Jag ska till Skövde och prata och jag har struntat i min ”hemläxa”. Jag tröttnade på att skriva varje dag, så jag bestämde mig helt enkelt för att det var en onödig ansträngning.. Nu sitter jag här och funderar på hur jag ska kunna förklara mig.

2. Jag ska sjunga på avslutningen och jag är snuskigt förkyld.
Det tycks dessutom bli värre och värre för varje dag, emellanåt kan jag knappt andas. Well, näsdroppar, halstabletter och tabasco får bli min räddning,..Eller kanske en släng av Guds ingripande skulle vara ännu mer ypperligt.

3. Jag ska PRATA på avslutningen.
Det har jag Aldrig gjort i hela mitt liv – inte ens något liknande. Jovisst har jag varit korkat kreativ nog att slänga in några förklaringar emellan mina låtar, men varje gång har jag suttit och kvidit av skam i något skrymsle efteråt.
Nu är jag väl mer förberedd, men ni förstår ungefär vilken nivå min talbegåvning ligger på.
Den här gången är en stor del av publiken dessutom nysvenskar. Det kanske är bra, men samtidigt ganska pressande. Hur är man intressant när någon inte riktigt förstår vad man säger?

4. Jag kommer att vara SÅ trött!
Jag har som tidigare skrivet sovit runt tre timmar varje natt hela veckan och utan eftermiddagslurer. Jag vågar inte gå och lägga mig tidigt idag, min erfarenhet säger att det brukar bli värre då…

Jag ser det som en utmaning.

Jag borde satsa högt.

Ulrika Sundqvist — Thu, 05 Feb 2009 21:33:00 +0000

Jag lyckades faktiskt tända onödigt många lampor,
stänga av larmet, kränga på mig ytterkläderna och smyga upp dörren utan att mina föräldrar vaknade.

Väl ute var det helt underbart.
Jag fick äran att trampa upp de allra första spåren på gatan i den nyfallna snön när jag gick varv på varv på alla Slättes gator.
Trevligt sällskap hade jag också.
Så förutom att förkylningen envisades med att täppa igen alla mina luftvägar var det en helt perfekt avslutning på dagen…Eller början på den nya kanske.
Känns ju lite lustigt när jag en halvtimme efter att jag krypit ner i min säng väcks av att pappa rusar runt och har försovit sig. Haha.

Jag ska iallafall hädanefter försöka bli duktigare på att gå nattliga promenader.

Nattliv

Ulrika Sundqvist — Thu, 05 Feb 2009 01:48:00 +0000

Först hostade jag två nätter i rad.
Sen hade jag akut superkramp i magen hela natten.
Till sist fastnade jag igår i telefon hela natten.

Max 3 timmars sömn har det blivit och jag är förvånad över att jag står på benen. Pigg!

Nu är jag på väg ut på en nattlig telefonpromenad.
Undrar om jag kommer att somna i farten.

Hur tackar man?

Ulrika Sundqvist — Thu, 05 Feb 2009 01:37:00 +0000

Jag har varit så himla låg den senaste veckan.
1000 tankar från ingenstans som sugit all ork ur en.
Så igår när jag kände mig som allra lägst på botten och låg som en baby i mitt rum och bad Gud om någonting som gjorde alla tankar lättare att bära.
Då ringde faktiskt en god vän och vi pratade tills vi båda snarkade i varandras öron.

Jag tror att motståndet hänger ihop med att jag sträcker mig mot Gud nu, men jag kan iallafall utan tvivel tillägga att Han alltid bryr sig om mig. Dig också.

Godnatt

Ulrika Sundqvist — Mon, 02 Feb 2009 22:31:00 +0000

Min bästa stund på dagen är innan jag somnar.
Det är då man kan släppa alla tankar på morgondagen och bara göra precis det man orkar och känner för tills man blir sådär härligt trött och vet att man bara får somna.

Jag brukar tända ljuset i fönstret, sätta på en smetig lovsångsskiva,
bläddra litegrann i bibeln, prata med Gud
och sedan kladda i en skrivbok tills jag slocknar.
..Och har jag ingen kladdinspiration brukar jag faktiskt smyga in till syrran och låna en serietidning.

Ikväll är jag dessutom nyduschad och har rena lakan.
Oslagbart.

Kort sagt.

Ulrika Sundqvist — Mon, 02 Feb 2009 21:59:00 +0000

Efter att ha hostat hela natten flög jag upp på morgonen och plockade sönder min säng i smådelar och dammsugade tills varenda spår av kvalsterbajs var historia blott.
Sedan la jag mig framför datorn och tittade på en lagom förutsägbar och underhållande film för att kunna somna, men när det inte lyckades ställde jag mig och bakade fullkornsbröd istället.

Att arbeta

Ulrika Sundqvist — Sun, 01 Feb 2009 20:34:00 +0000

Det är en väl vald rubrik till det här inlägget som handlar om att jag suttit hemma hela dagen och sett Den där Mary medan jag förätit mig på apelsiner. Apelsiner är gott! ..Men inte 10 apelsiner. Jag har egentligen inte … Läs mer →