Jag har inte skrivit på ett tag, jag har gått in i väggen…..? Jag trodde detta var ett nytt modernt nytt påfund, men nej!

I december svimmade jag på jobb, på mitt kontor…..pinsamt? JA!

Mitt blodtryck som normalt är 120/75, var 200/100…. Stress, sa läkaren. Är det konstigt när man jobbar mer än 100% på 50%, NEJ!

Nu har jag fått medicin för både det ena och det andra. Nu börjar jag att se ett ljus i tunneln! Det har gått 3,5 månader. Läkarna var rädda att mitt pulsåderbråck skulle gå i sönder, igen. Det hade tagit 10 minuter sen hade jag varit död om jag inte fått behandling.Hade jag ingen aning om att det kunde hända. Jag lever nog på kanten hela tiden, tydligen.

Det finns hopp för alla! Bara så att Ni vet!!! Jag är lycklig i alla fall!!!

Återkommer när jag är 100! kramkram

Ni som läst i min blogg tidigare har förstått att jag är ensam pga att A jobbar mycket samt körning till och från jobb, så han är borta 10-12 timmar ibland mer….

Jag har haft 2 omplaceringshundar tidigare, en Grand Danois och en Rottweiler och har senaste åren letat lite efter en ny….men A ville ha en valp samt en liten hund och jag ville ha en stor… därför har det inte blivit.

Jag jobbar 50%, den tjänsten var 100 innan jag började. Det tog ett tag innan man plockade bort lite arbetsuppgifter, 8 ! månader innan företagsläkaren satte ner foten! Detta var några år sedan och nu detta året har vi haft det stressigt (jobbar på ett socialkontor) och jag har bara fått mer och mer att göra! Sista 6 veckorna har jag mått VÄLDIGT dåligt så dåligt att jag ibland fått sitta i bilen 10-15 minuter innan jag kunnat köra hem. (vi tittade senare på listan-jag hade för 100 % + 7 nya uppgifter)

Vi åkte och tittade på hundar hos en ganska stor uppfödare, så det slutade med att vi valde samma valp, en mitt emellan storlek…. en dansk/svensk blandad med foxterrier. Vi tog semester till och med 11 januari pga av detta. Vi bad om att får hämta valpen idag….. för en och en halv vecka sedan ramlade jag ihop på mitt kontor… helt färdig, bara grät… den berömda ”väggen” ni vet.

Ett blodtryck på 170/100 (annars 120/80) ångest mm mm resulterade i en sjukskrivning. Detta måste vara ödet, läkaren sa att vi köpt bästa medicinen för mig, en HUND!  Jag fick blodtryckssänkande medicin också… Det är väldigt allvarligt med högt tryck när man som jag har blivit opererad för aneurysm i hjärnan.

GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!!!

Nästan i alla fall … alla … Jag precis som du eller du har varit nära döden någon gång? Kanske någon nära vän, släkting, älskade som har dött av olika anledningar.

Jag var 10 år, då jag förstod för första gången efter att ha tittat på en vuxen film helt ensam, vad som händer! Att man plötsligt en dag inte kommer att vara kvar på jorden, att inte kunna krama om de som är kvar eller ha intressanta diskussioner eller …?  Nu är jag fullt förstående för att vi har olika tankar alla angående detta. Det jag skriver är hur JAG uppfattar det hela.

Eftersom jag har blivit testad så många gånger i mitt liv så har jag ibland ingen tro på att Jesus eller Gud finns!?! Varför har jag i så fall fått vara med om så mycket??? Det är ju inte rättvist eller är det av en speciell anledning?

Hade det nu varit så att jag vore säker så hade det varit enklare eller hur? Då hade man kommit till himlen och fått träffa de som redan har dött, eller?

I perioder har jag svårt att sova och tänker på detta så att jag skulle kunna kräka! Jag vill inte försvinna från mina nära och kära, ju! Jag vill vara med! Är det egoistiskt att tänka så? Jag blir gärna gammal och rynkig bara jag slipper dö/försvinna! 

När mina föräldrar skilde sig (läs början på bloggen) hoppades jag att jag skulle dö eller bli svårt skadad så att det skulle bli bra mellan dom igen…. Nu vet jag att det är många barn som har liknande tankar i skilsmässofamiljer, men ändå…

Varför pratar vi inte om döden? Det hade kanske kommit upp nya tankar och ideer då, som hjälpt oss alla!

Djupt? Ja, men alla har vi liknande tankar utan att prata!

kram-kram

Det är verkligen två läger, var man än är! På jobb, i affären, på fiket, hos frissan…

Väldigt tidigt valde jag att INTE ta vaccinet mot svininfluensan. I alla år som jag haft MS har jag fått besked om, att när man har en nerologisk sjukdom ska man inte ta vaccin i någon form. Detta efter att ha väntat i ett väntrum i Helsingborg på vaccinavdelningen i 5 ! timmar! För ca 15 år sedan …

Som jag tidigare skrivit i min blogg så har jag haft den stora förmånen att omge mig med kanon-läkare samt kanon-sjukgymnast. Nu när diskussionen kom upp tog jag först och främst och googlade lite om själva vaccinet och dess verkan. Alltså bildade jag mig en egen uppfattning först.

Sen frågade jag mina underbara läkare/sjukgymnast. Först ringde jag neurologmottagningen i Lund – vi rekomenderar inte det… Sen var jag på besök i Ljungby hos en för mig ny neurolog – han rekomenderade det inte pga att han ringt och kollat med Lund. Därefter var det Dr X i Helsingborg som ger mig månatliga sprutor som också är vaccinläkare, han sa – ingen i min familj ska ta vaccinet då det inte är riktigt testat …

Min sjukgymnast tycker att det var ett klokt beslut och sa- Anne-Li – låt ingen övertala dig!

Jag har offrat timmar på detta ämne på Internet och googlat. Har man någon form av autoimmun sjukdom, dvs MS, B12 brist, en form av struma samt diabetes ska man inte ta vaccinet. Detta för att det finns ett fett i vaccinet som är likt männsikans eget och man kan då bli mycket sjuk!

Tyvärr skrivs det inget om detta, jag har skrivit till SVT samt TV 4. Jag har förstått att det handlar mycket om pengar och politik….

I våras gjorde jag en hemskt svår sak, nämnligen sålde MCn. Under de 4 sista åren har det blivit 50 mil! Mot tidigare 1000 – 1200 mil…. /år! För mycket fysiska bromsar!

Det blir dyra mil men framför allt mår inte en MC bra att bara stå, en motor behöver gå så att den får lite olja både här och där.

Jag ringde sonen D som vi lovat varandra under åren.

Det är en MC, av årsgången 1987 och den har varit i familjens ägo hela tiden. När Ds pappa dog fick han köpa den billigt, jag hade ju min lilla 500 kubikare. D ringde ett par år efter och sa att han inte hade råd med både bil och MC. Då köpte jag tillbaks den. Vi var ute och åkte tillsammans en dag när han var hemma och hälsade på. Jag sa att jag skulle kanske prova den där stora? Sagt och gjort, den lille blev såld någon vecka efter! 1400 var så bra och häftig!!!

I våras ringde jag alltså D som sa- mamma jag funderar några dagar. Han ringde och sa -tyvärr! Jag tog ut den, tvättade och putsade samt tog några fantastiska bilder! La dom på blocket och det tog inte lång tid förrän jag hade ett gäng möjliga köpare! På natten innan jag och A skulle åka till fjällen och fira hans 50 års dag, pep det i min mobil. Jag gick upp, sms et var från D – mamma, sälj inte! Jag ska ha den!!!

Bilderna var kanon-fina…..Han hade varit inne och kollat annonsen…

Han ringde och bad mig att ta bort underskylten med mitt namn på, jag grät så fruktansvärt och det blev så uppenbart!

Nu över vintern står den i vårt garage igen så jag kan kolla, putsa, starta……när jag vill…

Hej alla läsare! Jag har haft paus ett tag nu för jag känner att jag inte vet vad jag ska göra?

Idag har jag nyss fyllt 52 år och har berättat mitt liv här på bloggen sedan jag var 9 år. Nu funderar jag på om jag ska fortsätta med denna bloggen eller starta en ny?

Funderar på att hitta en ny blogg där jag även där kan kopiera dessa inlägg? Alltså inte Metrobloggen! Det har inte med att göra att man inte får betala för att jag har aldrig bloggat för några pengar utan att det har minskat med läsare och bloggare….man vill ju nå ut!

Som jag har sagt innan kommer man långt med ett leende och att vara positiv! Är man ledsen eller sur kommer det direkt i retur! Är man negativ blir det samma, i retur! Detta är mitt råd, det har hjälp mig tusentals gånger!

Idag är det dags för mitt månatliga besök hos Dr X. Utan honom och min sjukgymnast G tror/vet jag att jag inte varit så bra som jag är!

De har under alla år sagt: gör vad du vill, så tar vi hand om skadorna sen….

Tänk själv att få besked på att du har MS och att du inte ska göra något… bla  bla … det beskedet fick jag i början av olika neurolger. Då hade jag lust att bara sätta mig ner och vänta på rullstolen! Det var mycket sjukgymnast G förtjänst, hon ordnade så att jag fick en tid hos Dr X. De båda känner varandra sedan gammalt.

Sen har vi ju också mitt ”jävla anamma”, utan det så ? Man måste ju vara en ÖVERLEVARE …Som jag nämnt tidigare, med ett leende på läpparna kommer man långt, det gjorde också att A fastnade för mig, JU !

Jag litar på de båda till 100 %, okej att vissa sprutor gör ont men så skönt det är efteråt! Kan vara så ett par veckor om jag inte målar eller tapetserar!

Nu har jag precis cyklat en mil ! nu är det dags för frukost! Ha en bra helg alla, kram!

Vi åkte till Fuerteventura på bröllopsresa, där A blev matförgiftad, rejält! Det blev inte den resa vi drömt om precis….

När vi kom hem så bara njöt vi av att vara gifta, ett par månader….Sen berättade jag för A om mina misstankar om att det fanns mögel i källaren…. Det var ju mitt hus också nu, innan bröllopet köpte jag halva av A , ville inte gifta mig till det gratis!

Efter julen 2007/2008 började vi med att riva ner en vägg för att ” kolla läget”. mycket riktigt – tyvärr hade min näsa rätt, igen…

Under 2008 höll vi på i åtta ! månader med huset, resultatet blev kanonbra! Men…..min högra arm tog stryk, mina muskler var slut runt axeln, nacken rygg…

Det blev ännu ett sjukhusbesök, det var helt utslitet runt om axeln! Kanske skulle jag inte använt släggan så mycket?

Operation igen! Man tog bort en bit av nyckelbenet så det inte skavde, det var för trångt… Detta var absolut den operation som gjort mest ont!!! Detta hände i mars 2008. På sommaren det året hjälpte jag till lite….trots att jag inte borde, jag vet!

Jag satt ner dubbelvikt och hjälpte A med vänstran och Pang! Ett muskelfäste brast i bröstet på mig! Mina arbetskamrater trodde jag blivit opererad igen….En stor spricka som tyvärr syns… Akuten igen, där de slog på stora trumman, HJÄRTINFARKT? Nej, det vara ”bara” ett fäste som man inte gör något åt. 

Det tråkiga nu är att jag är såååå skör! Jag tycker att det är så roligt att renovera, men min MS säger ifrån…..

Jag hade som sagt planerat allt, bussen som skulle hämta folk hemma hos oss, sen till hotellet och hämta upp där…

Jag och tärnan var i kapellet innan bussen skulle anlända. Jag ville inte att man skulle se mig och speciellt då inte A! När jag såg bussen komma och A kom ut – VILKEN KÄNSLA !!! Lite orolig började jag bli… Jag hade planerat ett tal till honom och förberett prästen på detta.

Vilken känsla det var att gå in med en son vid var sida! Jag var så glad och såååå STOLT! De hade liknande kläder som A, svart och guld. Det gick ett sus bland församlingen…

Tidpunkten för mitt tal började med : du A visste från början att jag är sjuk, vi har delat så mycket redan pga mina operationer och ändå står vi här idag! Sen kunde jag inte göra mig hörbar mer, jag grät, A grät, prästen grät JA alla grät!

Detta var absolut den bästa dagen i mitt liv samt den bästa 50 års present man kan få!!!

Det blev middag och dans efter vigseln, drömmen fortsatte. Jag knep faktiskt mig ett par gånger för att känna om det var en dröm, bara…

Under middagen hade jag lagt en likadan bukett som min brudbukett sidan om där vi satt. Jag reste mig upp: Ni alla här, betyder mycket för mig men det är en som är mer än alla,  min Maria. Utan henne hade jag inte varit här idag! Hon grät när jag kramade om henne och viskade : Anne-Li, jag kan inte säga någonting – jag har ju tystnadsplikt! Jag sa -du behöver inte….

Det var ingen dröm! Tänk att få leva på ”övertid” och får uppleva denna dag! Jag kan varmt rekomendera att göra detsamma…

Mitt första bröllop som jag förklarat innan var den ”långa” ( 2 minuter )versionen i Rådhuset i Helsingborg. Samt att det var med en man som inte / aldrig var snäll mot mig.

När vi varit tillsammans i fem år (2007) friade A stående på en stege då vi hjälptes åt att sätta upp en rullgardin… Den dagen hade vi haft folk hela dagen och jag hade bakat 100 kanelbullar också…det var på årsdagen det hände! Som sagt var det folk som kom och gick hela dagen samt att vid 15,00 skulle en arbetskollega komma och fika. Hon jobbade då som familjepedagog…. Precis när A friat, ringer det på dörren och hon står där och mina tårar rullar ner på mina kinder: men Anne-Li – vad har hänt? A har friat! Hennes man var precis nybliven präst så jag bad henne direkt om hon ville fråga honom om han ville viga oss.

Detta var i juni och i oktober skulle jag bli 50 år! Detta skulle bli ett RIKTIGT bröllop!!! Jag gjorde det mesta själv, alla inbjudnigskort,sånghäfte, agendor att dela ut i kyrkan mm Vit klänning var uteslutet för mig då jag kände att jag inte var oskuld direkt samt med hänsyn till min ålder. Jag bokade en tid i södra Sveriges största bröllopsaffär, i Visnlöv. Vilken service! Hela affären för mig själv tillsammans med en säljare under 2 timmar! Innan hon kom så gick jag direkt fram till MIN klänning. Hon plockade ut 12 stycken klänningar som hon tyckte att jag skulle prova. Inte MIN, utan den gick jag själv och hämtade - efter att ha ringt och rådfrågat med syster J så  jag hade bestämt mig!

Vi bjöd 57 gäster och jag skrev om de alla i ett häfte som blev succe!

Jag var iväg med tärnan hela dagen och gett instruktioner till A samt sonen D och R om vad de skulle göra, detta var MIN dag! Jag hade ju planerat allt in i minsta detalj! Nu var det enkelt!

Fortsättning i nästa inlägg…..