I våras gjorde jag en hemskt svår sak, nämnligen sålde MCn. Under de 4 sista åren har det blivit 50 mil! Mot tidigare 1000 – 1200 mil…. /år! För mycket fysiska bromsar!

Det blir dyra mil men framför allt mår inte en MC bra att bara stå, en motor behöver gå så att den får lite olja både här och där.

Jag ringde sonen D som vi lovat varandra under åren.

Det är en MC, av årsgången 1987 och den har varit i familjens ägo hela tiden. När Ds pappa dog fick han köpa den billigt, jag hade ju min lilla 500 kubikare. D ringde ett par år efter och sa att han inte hade råd med både bil och MC. Då köpte jag tillbaks den. Vi var ute och åkte tillsammans en dag när han var hemma och hälsade på. Jag sa att jag skulle kanske prova den där stora? Sagt och gjort, den lille blev såld någon vecka efter! 1400 var så bra och häftig!!!

I våras ringde jag alltså D som sa- mamma jag funderar några dagar. Han ringde och sa -tyvärr! Jag tog ut den, tvättade och putsade samt tog några fantastiska bilder! La dom på blocket och det tog inte lång tid förrän jag hade ett gäng möjliga köpare! På natten innan jag och A skulle åka till fjällen och fira hans 50 års dag, pep det i min mobil. Jag gick upp, sms et var från D – mamma, sälj inte! Jag ska ha den!!!

Bilderna var kanon-fina…..Han hade varit inne och kollat annonsen…

Han ringde och bad mig att ta bort underskylten med mitt namn på, jag grät så fruktansvärt och det blev så uppenbart!

Nu över vintern står den i vårt garage igen så jag kan kolla, putsa, starta……när jag vill…