Om det fanns ett ämne som kan bidra till…

sänkt immunförsvar

benskörhet

gråa hår och rynkor

sömnstörningar

svampinfektion

reumatism

MS

depression

utbrändhet

huvudvärk och migrän

för tidigt åldrande

cancer

njuskador

gallsten

diabetes

astma

….skulle du då äta det varje dag? ”Nej, självklart inte” är väl den vanliga reaktionen. Varför gör du det då? Det är förstås socker vi talar om, och listan ovan är bara ett urval på problem som sockerkonsumtion kan leda till.

   Sätt resonemanget i relation till rökning: alla vet att rökning är skadligt, sänker immunförsvaret och kan ge lungcancer. Varför slutar inte alla röka? För att de är beroende förstås. Varför slutar inte alla äta socker tro? Rätt gissat! Det finns mängder med människor som är sockerberoende. 75 % av alla människor är känsliga för socker, d.v.s. att biokemin i kroppen rubbas av socker och av dessa sägs var fjärde vara så känsliga att de kan riskera att utveckla ett beroende.

   Hur ofta hör man uttryck som ”ta en cigarett till” eller ”cigaretter blir man snäll av”? Inte lika ofta som att man blir snäll av pepparkakor eller uppmanas att ta en kaka till. Vi ger t.o.m. socker som belöning till våra barn! ”Åh, vad du var duktigt, nu ska du få lite diabetes för att du var så snäll!”

    Vi äter i snitt drygt ett kilo socker i veckan. Antingen frivilligt eller på grund av ouppmärksamhet. 80% av sockret vi får i oss är i dold form, dvs inbakad i någon annan produkt t.ex. burkmajs eller buljong. Men de flesta av oss kan läsa – om vi inte äter för mycket socker, för det kan även ställa till synproblem! – så läs på innehållsförteckningen! Ta reda på vad det är innan du stoppar det i din kropp. Det andra alternativet är att efter 10-20 år när krämporna har börjat komma i efterhand räkna ut vad maten innehöll. Men valet är förstås fritt, låter det mysigt med lite demens på ålderns höst- go for it!

   I dagens GP kan man läsa att en stor margarinproducent  blivit anmäld för vilseledande reklam efter sin stora kampanj nyligen. Kanske kan luften äntligen gå ur den stora illusionsbubblan att margarin skulle vara nyttigt?

   Margarin är inte bara ”inte nyttigt” – det är direkt skadligt! Att det säljs i mataffärer och får kallas livsmedel är absurt. Något som innehåller lut, fosforsyra, hexan, aceton, nickel, metanol, E 160D och kemikalier från båttankar kan ju inte kallas mat bara för att det även innehåller smörarom!

   Ryktet om att mättat fett från t.ex. smör skulle vara farligt för hälsan är ju snarare en pr-kampanj för att få igång försäljningen av margariner som är billigare att framställa, har längre hållbarhet och för att det således finns pengar att tjäna för producenterna. Det kanske är dags att vi slutar vara godtrogna konsumenter, bara för att hjärt & lungfonden sponsrar Becel innebär det inte att företaget sätter sina vinstsyften åt sidan… 

   Av vilken anledning väljer man att göra en produkt utan socker? Det borde rimligtvis vara hälsoargumentet – de flesta känner till att socker inte är någon höjdre för kroppen, så då låter det väl antagligen bra när man lanserar en sockerfri produkt, eller?

   Tittar man närmare på innehållet i det här fallet så får man faktiskt i sig alla sockrets negativa aspekter, plus några extra även om man kanske tror att man kommer undan. 

   Coca cola zero innehållsförteckning lyder:

Kolsyrat vatten, färgämne E150d, surhetsreglerande medel E338 o E331, sötningsmedel aspartam o acesulfam K, aromer inkl koffein, konserveringsmedel E211, innehåller en fenylalaninkälla.

  Färgämne E150d är ett brunt färgämne som också kallas sockerkulör. Det bidrar till neurologiska störningar, har negativ inverkan på sjukdomar i immunsystemet, minskar antalet vita blodkroppar samt ger fosterskador. Det finns även i t.ex. coca cola, joltcola och redbull

Sötningsmedlena som används istället för socker är aspartam  och acesilfam K. Aspartam har 92 kända biverkningar t.ex.yrsel, urinsten, sömnlöshet, synproblem, sluddrigt tal, hjärntumörer, hjärnskador, fosterskador, epilepsiliknande anfall, neurologiska störningar, djup depression, cancer, allvarlig huvudvärk, slaganfall och död. T.ex. död är ju en ganska allvarlig biverkan… 

Acesulfam K däremot bidrar bara till cancer.

    Granskar man koffeinet så har inte det heller de mest önskvärda effekterna. Alla som druckit en kopp för mycket har säkert känt av akut nervositet, rastlöshet, spänning eller darrningar i kroppen. Irritation, hyperaktivitet, depression, sömsvårigheter och huvudvärk och också ganska välkända koffein-fenomen. Men även mensproblem, bröstsjukdomar, cancer i bukspottkörteln, livmodern, levern och urinblåsan kan koffeinet bidra till. Och lite otippat tinnitus!

    Koffeinet går dessutom igenom livmoderkakans barriär och påverkar fostret samt kan ge fosterskador, missfall eller för tidiga födslar.   

   Konserveringsmedlet E211 är inte heller något man gärna vill få i sig om man vill undvika astma, hudsjukdomar, hjärnskador, neurologiska störningar, få ett stört näringsupptag eller svåra allergiska reaktioner.

   Det må hända att det är små mängder, men är det värt att ta risken?

   Precis som kroppens övriga system kan man antingen hjälpa eller stjälpa immunsystemet. Ett sätt att stjälpa det på är t.ex. att dricka läsk. Efter två burkar läsk är immunförsvaret nedsatt med 92% i upp till fem timmar. Träffar man under dessa fem timmar på virus eller bakterier har man förstås ganska goda chanser att bli sjuk.

   Ett annat sätt att minska immunförsvarets kapacitet är att skaffa sig enzymbrist. Har vi brist på enzymer som bryter ned maten går osmälta partiklar ut i blodet där immunförsvaret får ägna sig åt att bryta ned dessa istället för att skydda kroppen mot t.ex. influensan. Brist på enzymer är ganska lätt att skaffa sig. När vi inte tuggar maten ordentligt, när vi äter för fort eller stressar bryts maten inte ned ordentligt och immunförsvaret måste hjälpa till. När vi har gjort det några gånger eller tillfört mat som försurar kroppen sjunker vårt pH-värde och på så sätt har vi stabiliserat vår enzymbrist.

  Som med allt annat när det gäller kroppen är det vårt eget val hur vi vill ta hand om den och vi väljer varje gång vi äter eller dricker något! 

   Hur kommer det sig att när vi ska äta saker som är bra för oss så vill vi gärna ha bevis och att det ska finnas forskning på att det verkligen är bra? Men när det gäller saker som inte är bra för oss behöver vi inga bevis, där kan vi äta vad som helst trots att det finns gott om  forskning på att det är skadligt för oss!

   Det är ju knappast kosttillskotten vi behöver vara rädda för! Snarare det som finns i mataffären! Det finns massor med forskning på sockrets skadlighet. Vi vet idag att socker påverkar hjärnan precis som alkohol, nikotin, koffein och heroin. Vi blir alltså lika beroende av socker och dessutom banar sockret väg för att utveckla beroenden även av andra droger. Vetemjölet är lika illa eftersom det är ren stärkelse och påverkar insulinet på samma sätt som sockret. En macka gjord på vetemjöl påverkar kroppen likadant som några bitar smågodis.

   Och så förstås alla tillsatsämnen…Det finns mängder med tillsatsämnen som vi verkligen borde hålla oss undan. Men av okunskap eller ren lathet så äter vi det iallafall. Aspartam, sötningsmedlet som finns i många lightprodukter, tuggummin, nektar, läsk och barnmat, har t.ex. 92 KÄNDA biverkningar -bl.a. synrubbningar, blindhet, slaganfall, sluddrigt tal,ursel, njursten, depressioner, fosterskador och cancer. Trots det är ämnet tillåtet! Med ursäkten att det är så små mängder (och kanske en fet check?).

   Om man varje dag äter flera produkter som innehåller små mängder farliga ämnen så blir det till slut ganska stor dos. Dessutom samverkar olika skadliga ämnen med varandra och synergieffekten blir mycket värre än vad man hade med i beräkningen när man tillät ämnet! Vi har inte levt på tillsatser under tillräckligt många år för att faktiskt veta vad som händer, även om vi nu ganska tydligt kan se åt vilket håll det lutar. Vi väljer själva om vi vill ställa upp som försökskaniner eller ej.

 Hur sant är påståendet att vi blir feta av fett egentligen? Troligtvis har vi alla blivit grundlurade av matindustrin som upptäckte att man genom att raffinera olja, kan plocka bort en stor del av fettet ur oljan och på så sätt få en längre hållbarhet på produkten. Så lång att inte ens kroppen kan bryta ner den…

  Det som händer när man raffinerar olja är att fettet går från omättat (som kroppen mår bra av) till att bli mättat fett genom att hetta upp det till 200 grader. Genom upphettningen påverkas molekylstrukturen i fettet och vi får det vi kallar trasnfetter. Transfett finns det gott om i margariner, extra mycket hittar du i flytande margariner.

   Men inte nog med att margariner innehåller transfetter, det finns en hel del kemikalier med också som antingen tillsätts eller bildas under tillverkningsprocessen. T.ex. finns där hexan som är extremt giftigt, cancerframkallande och som används för att suga ut fett ur oljan (för att öka hållbarheten). Det finns också aceton, nickelspån, blekmedel (för att ta bort färgen på oljan) och metanol som blir fomraldehyd i kroppen. Det sägs också att oljorna transporteras i oljetankers som kör både ”mat”oljor och giftiga vätskor…

   Så man kanske inte ska köpa påståendet att man blir fett av fett rätt av. Vad som däremot stämmer är att man blir fet av transfett! Alltså margariner och raffinerade oljor, vilket finns i mängder med färdiga produkter, men det gäller också många av de oljorna som finns i mataffärer. 

   Alla oljor som det inte står kallpressad på är upphettade. All upphettad olja är skadligt för kroppen. Svårare än så är det inte! För att vara på den säkra sidan kan man köpa ekologiska produkter, de är aldrig raffinerade. Eller äta smör på mackan, det är fett som kroppen mår bra av. Man brukar också räkna bregott till produkter som är okej för det innehåller bara lite raffinerad olja.

   Så att becel skulle vara bra för hjärtat är ren bullshit! Om det inte är ett nytt hjärta du siktar på förstås. Becel hjälper till att höja blodfetterna, skapa inflammatoriska processer i kroppen samt hjärt- och kärlproblem.

   Och vi som tror att vi inte blir påverkade av reklam…

   Vissa problem anses vara ärftliga och då sätter vi genast likhetstecken med att det inte går att göra något åt dem. Att man är utlämnad åt genernas nycker och snällt får finna sig i sin livssituation. Men måste det verkligen vara så?

   Kan det vara så i vissa fall att vi ”härmar” till oss samma problem som andra i släkten? De flesta fysiska problem går ju att rätta till eller åtminstone väsentligt mildra genom kosten. Vi tar troligtvis efter våra föräldrars matvanor, om inte annat så blir vi så illa tvungna till det de första 10-20 åren. Om föräldrarna äter mat som på sikt kan leda till välfärdssjukdomar kommer barnet när det växer upp högst troligt utveckla samma problem under förutsättning att de fortsätter med de matvanorna de fick med sig hemifrån.

   Dessutom härmar vi ofta någon av våra föräldrar rent strukturellt, dvs vi får ofta samma hållning som vår mamma eller pappa. De allra flesta av oss har ju någon form av hållnings-obalans, en låsning mellan några kotor, ett tippat eller vridet bäcken som förstås påverkar hela ryggraden. Nerverna utgår ju från ryggraden och skulle just den nerven vara i kläm som ligger bakom förälderns problem och barnet annamar samma hållning är chansen stor att barnet får samma problem.

   Ser man utifrån ett energimässigt perspektiv på det hela kan ens attityder och livsåskådning påverka kroppen. Begränsar du dig mentalt är risken stor att även flödet i kroppen kommer att blockeras. Var blockeringen sätter sig är beroende av på vilket sätt tanken begränsar dig. Men visst är det högst troligt att du ärver en hel del av dina trosföreställningar från din familj? Kanske har din pappa exakt samma tanke-låsning och tillhörande fysiskt problem, som du själv?

  Så hur ärftliga är sjukdomar egentligen? Det kanske bara handlar om att bryta vanor och mönster?

   Jag förundras över det grepp sockret verkar ha över oss. Ibland kan man tro att vi kan göra vad som helst bara vi får fortsätta äta socker. Vi hittar på olika ursäkter för att rättfärdiga sockerintaget och intalar oss att vi faktiskt inte får i oss särskilt mycket. Men vad är det vi väljer att stå ut med när vi vägrar släppa taget om sockret?

   En av sockrets biverkningar är att det ger en bra förutsättning för svampinfektion – för att bara ta ett exempel. En stor del av kvinnorna och en hel del av männen har väl någon gång fått uppleva detta? I såfall vet du att det inte är ett trevligt tillstånd. Är man mitt i dess akuta fas kan man lova att göra nästan vad som helst för att aldrig mer behöva ha det, man är villig att prova vad som helst för att bli av med infektionen – allt från läkemedel till hälsokostpreparat.

  Men det som verkligen hjälper och som är det enda hållbara i längden för att undvika att svampinfektionen ska återkomma är det ändå många som inte är villiga att göra – nämligen att utesluta sockret ur kosten!

  En vän till mig bad häromdagen om råd just angående svampinfektion. Mitt svar var förstås – sluta ät socker. Svampinfektionen kommer ju från en obalans i tarmfloran p.g.a. en överväxt av candidabakterier som lever på och förökar sig tack vare sockret. Svälter man ut candidan återfår tarmen en mer balanserad flora och besvären försvinner. Svårare än så är det inte! Ändå var min väns reaktion ”men det är så svårt att inte äta socker, och jag äter ju nästan inget godis eller nått, så jag kanske ska gå till läkare i allafall”.  

   Att t.ex. äta antibiotika förvärrar bara problemet. Visst dödar du bakterierna men du dödar även tarmens bra bakterier vilket gör att de skadliga får ännu större fäste så fort antibiotikakuren är avslutad. Det blir alltså en kortlivad symtombehandling istället för att eliminera orsaken till att problemet uppstår.

  Som sagt – det enda som verkligen hjälper är att ta bort sockret! Skulle det vara lättare att leva med svampinfektion än att sluta äta socker? Knappast, det handlar bara om att byta ut en vana mot en annan. Skulle det vara svårt? Det är bra mycket enklare än att leva med svampinfektion!

   Sverige är det land där det dricks mest mjölk och finns flest fall av benskörhet. Trots det inte bara låter vi Arla skandera att mjölk ger starka ben – utan vi tror på det också! Skulle svenskarna på något sätt vara närmare besläktade med kalvar än någon annan nationalitet? Knappast, men vi har ibland en oerhörd tilltro till överheten, även om den i detta fall är ett aktiebolag med vinstintressen.

   Mjölkens vara eller icke vara har liksom inte blivit ifrågasatt, vi föds in i ett land där det inte bara är normalt att dricka mjölk – vi har på något sätt fått för oss att det är bra för oss att göra det! Självklart rider Arla vidare på den vågen, konstigt vore väl annars.

   Men mjölken är inget vi mår särskilt bra av. Mjölkprodukter gör oss försurade och är framförallt väldigt slembildande, så alla med öron-näsa-hals- problem bör hålla sig ifrån mjölkprodukter. Barn med återkommande öroninflammationer brukar vara överkänsliga mot mjölkprodukter och kan ofta bli bra om dessa plockas bort ur kosten. Allergier av olika slag brukar också förbättras markant om man plockar bort mjölken. Att mjölk är försurande för kroppen innebär att mineraler lakas ur från bl.a. skelettet för att neutralisera syrorna. Men innehåller inte mjölkprodukter kalcium kanske någon undrar? Jodå, men inte tillräckligt för att det ska neutralisera den försurande effekten. Och ja – visst behöver vi kalcium men det är bättre att få i sig det från t.ex. grönsaker och bönor, så slipper man den försurade bieffekten!

Tips till bloggare:

www.blogginfo.se