Snart börjar min stora flicka i 2 an….! Andra klass, kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Osby, Fia och Antonio, Skogsgatan å Solgården!!!! Känns inte så långt bort, men det är ju så många år som bara trillat förbi efter den tiden. Där jag inte hade förmågan att fylla dom med lycka. Att mina barn blev så drabbade av det sjuka förhållande jag hade har jag svårt att förlåta mig själv för. Jag och Johan pratar mycket om det, men jag vet ju att jag inte gjorde något fel. Man fastnar och tror på något märkligt sätt att känslor visas genom otrohet, slag å hårda ord. att just jag råkade ut för honom…..jag tror det var meningen. Meningen att jag skulle lära mig att barnen ALLTID ska komma i första hand, allt annat är dysfunktionellt. SJUKT!!!!
Man ska aldrig skämmas över hur en annan människa behandlat en eller hur livet ser ut pga detta, man ska resa sig upp och hålla huvudet högt. De som drabbas hårdast i ett sånt förhållande är barnen, inga andra. Det måste man tänka på när man sitter fast, att barnen inte väljer. Det är vi som föräldrar som gör det, och framförallt har ett ansvar att göra det!!!!!!! När man går vidare till en sund relation blir det som en chock, lugnet, kärleken som är jämn……inte upp å ner, svart å vit! Det tar ett tag att vänja sig men Gud vad skönt det är. Att känna riktig lycka, lugn, stöd KÄRLEK i sin älskade sambo. Att spendera mer tid på att skratta hysteriskt än något annat, JOHAN PERSSON jag älskar dig……din personlighet, ditt sätt gentimot andra människor. Hur omtänksam du är och hur mycket kärlek du ger mig. Du är oslagbar, det finns ingen som dig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
