Ja, kanske är bloggtorkan över. Nu kommer jag börja med att skriva några inlägg för att uppdatera några utvalda ”område” i mitt liv.

Wilma äter ju ett specialfoder för att hon ska gå ner lite i vikt. Någon gång då och då kör jag till veterinärklinken för att kontrollväga henne.

I våras fick hon en knuta på halsen vilken veterinärerna har kontrollerat flera gånger, sista gången i september. Har fått höra att det troligtvis är en inflammerad talgkörtel som är ofarlig. Så länge den är ”hel” så skulle den få vara kvar. Men förra helgen gick den sönder och blödde lite.

Så i torsdags slog jag två flugor i en smäll, vägning och kontroll av knutan. Jag hade inte beställt någon tid, hoppades att personalen i receptionen kunde ge mig ett råd.

Men vi hade tur, det kom en veterinär förbi receptionen. Hon tittade på den som hastigast och bad sedan en sköterska ta in Wilma i ett undersökningsrum och raka henne vid knutan. Efter undersökningen bestämndes det att Wilma skulle in på operation direkt. Vid 10-tiden lämnade jag henne, veterinären skulle ringa när det var klart.

Klockan 12 ringde veterinären och sa att operationen var klar, men Wilma sov fortfarande. Hon ville skicka in ”knutan” på analys eftersom hon trodde att den var elakartad. Eftersom inget är gratis så ville hon först fråga om det var ok, och jag samtyckte.

Strax efter kl 14 hämtade jag och Caro henne, hon var ganska pigg men ”vinglig”.

Sent på kvällen hade hon lyckats att klia bort ett stygn och såret glipade. Usch…. En krage hade inte hjälpt eftersom det sitter på halsen. Så i fredagsmorse ringde jag veterinären. Nu går Wilma med en T-shirt och en strumpa på ena bakbenet. Det ser lite roligt ut, men hon slipper ”strassen” när vi går ut med henne.

Om två veckor ska stygnen bort och förhoppningsvis är analysen av knutan klar.

Kram Sussie