Det mest utmärkande med att vara människa är att man är just människa. Människor är inte felfria utan ibland gör man saker som man inte borde. Det är naturligt, i pressade situationer fungerar inte slutledningsförmågan och man kan slänga ur sig saker som då – i den sekunden – känns rätt, eller som den enda lösningen, men redan en minut senare lyser som en neonskylt i hjärnans fjärtavdelning.

Hur man hanterar följderna är det svåra.

Eftersom alla runtikring dig förr eller senare kommer att göra fel är det viktigt att du lär dig förstå och förlåta. Visst, sånt som görs av ren elakhet eller en total nonchalans för andras känslor är inte lätt att förlåta, och det kanske man inte heller behöver eftersom man inte behöver såna människor… Men – när nån som står dig nära gör fel i en jobbig situation måste man förstå att det var situationen, och inte du, som framkallade det. Även om man blir ledsen måste man förstå, och förlåta.

Var rättvis istället för arg och/eller ledsen. Tänk på att du själv har gjort och kommer att göra fel. Tänk också på att du, ifall du blir arg, kommer att glömma allt bra och bara minnas det dåliga – nåt som påverkar dig negativt i allt. Prata, även om det är jobbigt.

Misslyckas man med det blir konsekvenserna alldeles för stora. I allt.

Min gamle far, salig i åminnelse, kommer att rotera i sin urna. Jag är inte längre sosse.

Det har jag varit väldigt länge, även aktiv sådan, och det har berott på min inställning till politiska val: man väljer inte ett bästa-alternativ utan ett minst-sämsta-alternativ. Bäst för flest, helt enkelt. Jag har aldrig haft ett jota till övers för enfrågepartier eller dito partival, man måste väga ihop alla för- och nackdelar och rösta efter vad som  – sammantaget – blir bäst. Inte för att ett parti vill sänka bensinskatten eller jaga varg eller bygga högskolor eller ta hand om mor Agda på hemmet, utan de som ser till att HELA skutan flyter.

Och det har sossarna – med alla fel och brister – varit bäst på. Traditionellt.

Nu blåser andra vindar. Under min tid som aktiv har jag sett Persson underminera så många års arbete genom att, en efter en, plocka bort vettigt folk i partiets topp (han ville inte ha nån som kunde hota hans ställning som Den Store Ledaren). Samlingen runt den absoluta toppen har, efter hans tid, några gemensamma nämnare som jag finner oroväckande: de är alla helt utan erfarenhet av det vanliga arbetslivet (”arbetarepartiet”, jo kyss mig…), de är alla Broderskapare (sossarnas hallelujaförbund) – GP tyckte om att sjunga stycken ur frikyrkans ”fina gamla sångskatt” på mötena i partiledningen, I kid you not – och de är alla, med få undantag, rätt blåsta. Mycket snack och lite verkstad beskriver de flesta (ska dock noteras att Pagrotsky har lite bakom pannbenet, med fler som honom vore det inte så illa…)

Summa summarum har sossarna inte ett regeringsalternativ i dagsläget. I de rödgrönas läger finns två (2) personer som skulle duga som ministrar: Maria Wetterstrand och Leif Pagrotsky. Den första kommer inte att få nån post för hon är inte sosse och den andra kommer inte att få nån för han vill inte sjunga hallelujasånger med resten. Däremot kommer ärkestolpskottet Ibrahim Baylan, denna ideologilösa lus av löss, att få chansen till generell uppknullning av nånting. Liksom Thomas Bodström, vars avklarande av en juristexamen trots avsaknad av ens normalt intellekt visar graden av förfall i det svenska utbildningsväsendet.
De förändringsförslag som hittills lämnats är innehållslösa eller illa underbyggda – en del också ofinansierade, vilket skulle fått en gammelsosse som tex Bodströms far att ryta till om bot och bättring.

För helvete, Sverige…

När jag tittar tillbaka på den gångna regeringsperioden så är den på det stora hela lyckad:

* Nästan alla har fått BETYDLIGT mer pengar att röra sig med, utan att samhällsservicen blivit sämre.

* Det bottenlösa träsk som varit svenskt utbildningsväsende har börjat pålas upp, tack så in i helvete Björklund för att du vågat säga sanningar och stått emot kritik från De Som Inget Duger Till!

* De lata parasiter som doolat omkring på diverse bidrag och AMS-trams trots att det inte varit NÅT SOM HELST SOM HINDRAT DEM FRÅN ATT TA ETT RIKTIGT JOBB OCH FÖRTJÄNA SITT EGET UPPEHÄLLE ISTÄLLET FÖR ATT SNYLTA PÅ OSS SOM TAR VÅRT ANSVAR har börjat sättas dit. Nu kommer nån att skälla om ”oskyldiga som hamnar i kläm” men då glömmer ni att det var PRECIS lika illa med förra regeringen. På riktigt. Kolla innan ni gnäller.

* Företagen har slutat fly landet, jobben stannar kvar – och blir fler. Med mer pengar i fickan för vanligt folk blir det fler jobb.

Kors i taket. En lyckad borgarperiod. I thought I’d never see the day… Ställer man det mot den samling hopplösa idioter (med ovannämnda två (2) undantag) som vill få chansen att styra landet blir det skitenkelt att välja sida. För mig i alla fall, politik är inte religion i min värld: att rösta på sossarna för att man ”ska” är korkat, punkt. Se till verkligheten!

Det enda som bekymrar mig nu är precis vilket parti jag ska rösta på… Helst skulle jag slippa galningarna i KD, precis som jag historiskt helst sluppit galningarna i V, men de behövs ju för att skapa majoritet. Ideologiskt, ja… Vet inte riktigt var jag står. Att jag tror på arbetslinjen mer än bidragslinjen är iaf solklart.

Vi får se, men borgare har jag då blitt.

Iom den uppståndelse som min senaste blogg väckte ska jag förtydliga:

Man drar alla över en KAM (ursprungligen skar man dem, men drar är vanligare idag), man SKATTAR sig lycklig (sånt uppskattas), saker ska BÖJAS i tid för att krokiga bli, det heter ”OCH SÅ vidare”… ESPRESSO är ett starkt kaffe, BAGLE heter bakverket (beagle är en hund), INTERVJUER kan man uppleva som REGISSÖR (rechisör), TIDNINGAR kan man PRENUMERERA på, USCH och inget annat är korrekt stavning – liksom EGENTLIGEN – och det är dumt ATT klaga. Blir man deprimerad har man en DEPRESSION, vilket kan vara svårt att ACCEPTERA (med ks-ljud, precis som acceleration). DYSLEKTIKER är t.ex. vår PRINSESSA, TILL EXEMPEL. En gammal ordlek kallade en BESSERWISSER för MESSERSCHMITT, nu har det tyvärr blivit norm. Liksom det felaktiga ”pedistal” för PIEDESTAL. Man gör skillnad på FOLK OCH FOLK, att vi inte är kor eller getter torde vara självklart.

Apropå djur så är SKOGSTOKIG vad man blir, oxar är lugna idisslare så länge man inte binder upp testiklarna på dem – sånt är IRRITERANDE. Och ja, uttrycket är betydligt äldre än galna kosjukan, så…
Förvaringskärl fylls till BRÄDDEN, kanske inte JÄMT men av vissa… Säger man till HONOM eller HENNE så förstår DE inte alltid att det kan rinna över. UNIVERSAL, utan ”i”, kallar man sånt som går att använda till mycket.

VEGETARIAN är den som äter grönsaker, som t.ex AUBERGINE (åbärchinn). GUACAMOLE är det där goda mojset som man får om man mixar en mogen AVOCADO med väl valda kryddor. T:et i ENTRECOTE ska uttalas eftersom det följs av E:et (ung. ”antrökått” med halvhårt t-ljud). CHEVRE uttalas ungefär ”schäävrö”, det finns ingen accent… Pulvret som jäser t.ex. drömkakor innehåller ammoniumvätekarbonat och ammoniumkarbamat, det tillverkades förr i tiden från bl.a. HJORTHORN.

Att ANVÄNDA citat från nån annan brukar vara okej så länge man med CITATIONS- eller CITATTECKEN visar att man inte har kommit på det själv. De används också för annat än citat när man vill markera ett särskilt ord eller uttryck, t.ex. som jag gör i nästa mening. En ASTERISK kallas ofta ”stjärna” eftersom den ser ut ungefär så, UTROPSTECKEN och dess användning torde knappt ENS behöva förklaras – PUNKT. Nån fler än JAG som håller med om att SÅNT DÄR är självklart?
”Institut” stavas sällan fel, varför gäller inte det INSTITUTION? Nu när det är skrivet och ni såg VAD som STOD är det JU INTE nåt stort problem, EGENTLIGEN…

I nästa stycke anklagas UNGDOMEN för att VARA mindre NOGGRANNA än GAMLA då DE skriver… Sant eller falskt tar jag ingen ställning till, men de saknar i alla fall HYFS. Trots att man borde lära sig sånt I skolan, precis som man lär sig var SCHWEIZ (Shvejts; shvajts på tyska) ligger. Apropå tyska så är INVÅNARE en rest av gammeltyskans inflytande över svenska språket. Polisen kan dela ut ett ordningsföreläggande som innebär att du får betala böter, alltså erlägga en BOT, när du bryter mot lagen – t.ex. om du tyckte att cykelbanan var en bra GENVÄG för att slippa åka runt hela kvarteret med bilen.

Har jag missat nåt eller om du önskar en förklaring av vissa uttryck och är för lat för att googla är du välkommen att höra av dig. Tak på förhud!

Nån fler än jag som tycker det är tråkigt med uttrycksförvanskning och andra språkfel?

Nu är det många som drar alla över en kant, skrattar sig lyckliga eller är flygförbannade, tror att saker ska börjas i tid (för att krokiga bli?!?) också vidare… Det är samma människor som dricker expresso, äter beagles och läser interjuver med sin favorit-ressischör, den där Tarantella, i tiningen dem prumenerar på. Det var ett pogram om han på tv nyss, förresten. Urs! Fast igentlien är det dumt och klaga, man kan ju få en deprition för mindre – bara att asseptera… Och ja, jag vet att en del är dyslexiker – som kungen och kronprincessan, texempel. Ni kanske tycker jag är en messerschmitter som sätter mig själv på pedistal och gör skillnad på folk och fä?

…men jag blir fan oxtokig på det! SÅÅÅ irreterande! Fan, min irri-mugg är fylld till bredden! Jämnt, jämnt, jämnt är det nån som skriver fel… Och inte brukar det bli bättre för att man säger till han eller hon, dem fattar ju inte… Så skönt om man kunde hitta en universiallösning på det!

Förresten, vet ni att vegitarianer äter aboriginer och guatemala? Det senare gör man på advokado. Själv äter jag gärna antrekå med schävvré-ost och bakar kakor med hjortronsalt.

Det är ingen som kan andvända situationstecken heller, eller asterixer, eller utropningstecken, eller äns en vanlig jävla pungt!!! Är det nån fler än mig som blir pissed på sånt därnt? Skulle fan sätta de på instutition… Går junte äns läsa, man bara ”va stog de igentlien?”

Tänk om ungdommen kunde va lika nogranna som gammla då dem skriver, skulle bli mycket lättare och läsa då… Hyffsad koll borde man ju ha om man gått på skolan. Okej om man liksom har flyttat hit från Svejtsch och inte kan språket, men om man är svensk innevånare ska man väl kunna svenska? Jag vill bli språkpolis och dela ut en böte till alla som skriver fel och tar ginvägar!

Jag har en kompis som är smart, rolig och smått bitter. Eller, det sista är väl mest en liten grej han kör på, en person som han kliver in i med syftet att roa andra… Hursom så ser han helt okej ut, saknar inga kroppsdelar och behöver egentligen bara en dejt och en danslärare för att fulländiga sitt liv… Han skrev nedanstående text som en ploj på ett diskussionsforum vi båda hänger på, men jag tycker att det är skitkul (som allt han skriver) och eftersom han aldrig skulle göra det själv så postar jag det istället:

”Jonas heter jag. Jag är en 29-årig velpotta som istället för att ha ett bra jobb, vettigt boende, familj och tjänstebil, sitter ensam i en studentlägenhet marginellt större än en fågelholk. Detta på grund av den enkla anledningen jag inte varit såpass välutvecklad i hjärnkontoret så jag tagit tag i mitt liv tidigare. Bättre sent än aldrig heter det visst, vet ej om jag håller med fullt ut, men visst, jag hoppas att det i slutändan blir bra även för mig.
Jag tycker en sak är roligt och det är att jaga älg. Allt annat är bara olika zoner av grått, men visst kan det klämmas in ett skratt ibland då molnen skingras för ett ögonlock.
Om jag ska beskriva mig själv är det lättaste sättet att göra det genom Di Fyra F:en: fet, ful, fattig och flintskallig. Jag försöker dock förbättra min ack så olyckliga lott genom att träna frekvent, vaxa ryggen och lämna in resultatet till en toupéverkstad och andra små finesser som man fått lära sig den hårda vägen. Jag hoppas och tror att jag besitter ett litet uns humor och självdistans, eller ja, naturligtvis gör jag det, annars hade man varit hädangången för länge sedan med denna lott.
Jag är i total avsaknad av alla de egenskaper som det täcka könet oftast letar efter hos en partner: charm, intelligens, sex appeal, intressant och spännande personlighet, utstrålning, manlighet och självförtroende.
Då andra människor beskriver mig gör man det på samma sätt som man beskriver en utvecklingsstörd hantverkare eller en värdelös älghund: jamen han e ju i alla fall snäll.... Ja, det är jag faktiskt. Jag är snäll. För snäll för mig eget bästa skulle jag nog vilja säga. Detta tycks dock vara en oerhört dålig egenskap att besitta då man oftast blir utnyttjad och bespottad. Men ja, jag är snäll och jag tänker inte ändra mig på den punkten. Det är roligt att göra andra människor glada genom att vara behjälplig med de oerhört få kunskaper min person besitter eller bara finnas till då De som mest behöver det.

Den ideala daten för mig vore i skog och mark med hunden på sök. Då tror jag ”du” skulle få den bästa bilden av mig. Då kan jag slappna av och vara mig själv. På etablissemang i bebyggda trakter känner jag mig obekväm och illa till mods. Jag skulle laga till någon enkel men god måltid över öppen eld och vi skulle kunna lära känna varandra genom lågornas sken över en kopp java ur sotpannan. Om ”du”, mot förhudan, efter att ha lärt känna mig skulle vilja ta vår ”relation” till nästa nivå, som innefattar kroppslig kontakt får ”du” stå för alla dessa initiativ för själv är jag i total avsaknad att få någon som helst relation längre än till det ack så förhatliga kompisstadiet. De gummerade penisöverdrag jag i några svaga ögonblick av hopp har köpt in får slängas på grund av utgånget datum, alternativt användas för lyxonani, varpå själva aktens genomförande fallit i glömska och tarvar viss övning för att nå upp till fornstora dagars kapacitet.

Nåväl. Om ”du” finner ovanstående lilla presentation lockande så är ”du” välkommen att höra av dig via pm eller i tråden mellan 31:a januari och 21:a augusti. Jag håller dock inte andan i väntan på svar även om det vore välkommet med en kvinna vid min sida!”

Den som är sugen på en fika med honom kan höra av sig så förmedlar jag kontakten…

”Du kan inte övertyga en troende om nåt, för dennes tro är inte baserad på fakta utan på ett djupt rotat behov att tro.”

– Carl Sagan

Han hade ganska rätt, den gamla ufo-farbrorn. Religion är när tron är överordnad verkligheten – ni vet, som Jehovas, kommunister, Volvo-ägare nyliberaler, veganer och andra dårar… Den religiöse griper efter alla halmstrån när fakta talar emot honom, att göra kovändningar utan att blinka tycks helt normalt.
Själv är jag faktastyrd och skulle nån presentera hållbara argument för att jag har fel, då har jag fel – inte mer med det. Då har man iaf lärt sig nåt, och sånt gillar jag. Kunskap är ju både kul och nyttigt?

Jag har det senaste dygnet varit inblandad i en diskussion som var så rolig att jag måste delge er den. Huvudfigurerna nedan är jag själv samt en vegetarian/vegan (inte riktigt säker) som får vara namnlös. Ingången är en diskussion om industriell djurhållning och veg-människan tycker att den är vidrig, varför man inte kan äta kött i nån form (själv tar jag mitt kött från skogen):

Jag:
Jag vägrar också bidra till det där? Hur det fungerar i köttindustrin har jag hyfsad koll på, det är därför jag tar mitt kött från naturens överskott istället för att handla det ihjältorterade, bakteriebemängda junket på affären.

Ni har valt att istället frakta maten över hela jävla jordklotet (och om ni tror det finns svinn inom köttindustrin skulle ni häpna över siffrorna på grönsakssidan…) till en helt horribel kostnad för den miljö som vi är så beroende av. Det tycker jag är märkligt, speciellt med hänsyn tagen till att man inte får i sig allt man behöver om man undviker kött…

Veg:
CITAT: ”Att äta ett kilo nötkött är lika skadligt för miljön som att köra bil i tre timmar och lämna alla lampor i hemmet på under tiden. Det visar en ny studie. Samtidigt ökar svenskarnas köttätande kraftigt. På grund av miljöaspekten ska nu Livsmedelsverket förändra kostråden.” Källa: Svenska Dagbladet 2007 http://www.svd.se/nyheter/inrikes/okat-kottatande-skadar-miljon_248685.svd

Här är en annan intressant artikel: http://www.etc.se/artikel/14430/koettaetande-skadar-

Så här skriver Konsum i ”Mat & Klimat”:

”Att producera kött, fisk, mjölk, ägg från djurriket kräver mycket mer resurser än att producera vegetabilier. Det används mer mark (för odling av foder), mer vatten, mer energi och det påverkar klimatet mycket mer. Att äta enligt tallriksmodellen innebär att äta mindre kött än idag, cirka ¼ mindre.”

Det är idag vedertaget att vegetarisk kost är betydligt mer miljövänlig än köttkonsumtion och man syftar då på köttindustrin, inte jakten. Som jag förstår det som så jagar du, så gratts du är ett undantag. Men i norra Sverige (där jag bor) finns det i princip inte ett enda pass där jaktkvoten inte uppfylls. Viltet här uppe räcker inte till att föda det folk som bor här med den typ av köttkonsumtion som vi har.

Självklart bör man också se till att handla närproducerat och ekologiskt också.

Jag:
”Beräkningen, som gjorts efter japanska förhållanden, inkluderar inte transporter.”

Ähum.

”Enligt en svensk studie minskar utsläppen kraftigt för den som äter ekologiskt kött, som är uppfött på gräs snarare än kraftfoder. De djuren släpper ut 40 procent mindre växthusgaser och gör av med 85 procent mindre energi än de som föds upp på vanligt sätt.”

Äääähum… Citaten är från din länk.

Sen är jag Umebo, tillika jägare, och var du fått påståendet om uppfyllda ”kvoter” ifrån vet jag inte? Det _jag_ vet är att de allra flesta jaktlag _inte_ skjutit hela sin tilldelning de senaste fem-tio åren – åtminstone inte i de fyra norra länen.

Att grönt skulle ha lägre miljöbelastning är i bästa fall rent nonsens. I princip alla grönsaker vi äter importeras, med undantag av vissa rotsaker, och i princip alla åker lastbil hela vägen pga att det är enda fraktsättet som är snabbt nog. Till yttermera visso är grönsaker extremt skrymmande och fraktkostnaden (monetärt såväl som ur miljöaspekten) per _kalori_ är skyhögt större än för kött. Då jag jobbat 8 år hos Sveriges största storhushållsgrossist, med ansvar bl.a. för logistik och kassationer, vet jag hur mycket som kasseras i grossistled:

Charkuterier: ~2%
Frukt & grönt: ~30%

Var tredje långtradare som importeras slängs alltså redan innan den nått kunden. Hur det ser ut i mellan- och slutled törs jag inte svara på, men det torde vara jämförbara siffror. Fraktkostnaden per sålt kilo f&g var för oss 10-15 ggr högre än motsvarande för chark, lite beroende på säsong.

Veg:
Jag har inte sagt något om ekologiskt kött. Ur miljösynpunkt är det säkert inget större fel på att äta ekologiskt kött. Men att få tag på krav-märkt kött från svensk köttindustri är inte så enkelt. Ett problem som dock kvarstår oavsett om djuret är fött på en ekogård eller ej, är att köttdjuren idislar. Stor köttkonsumtion betyder många köttdjur, mycket idisling och mycket metangasutsläpp.

Vad vegetarianer äter som måste transporteras långt är ju olika typer av böner och linser. I övrigt handlar det om, inte bara för vegetarianer utan för alla, att köpa närproducertat och sässongsvaror. Vilket jag inte tror att särskilt många gör. Så att dänga miljöargumentet i huvudet på oss vegetarianer är ganska onödigt, det är inte vi som bär den skulden.

Mitt starkaste argument till att äta vegetarisk är etiskt, precis som för Annica. Jag vill inte främja köttindustrin eftersom djuren far så otroligt illa inom denna. För den som vill finns fakta och forskning som visar att rött kött av hälsoskäl bör undvikas. Då är det skitsamma om djuret är jagat eller ekologiskt eller inte.

Det faktum att jaktlagen inte skjuter så många djur som de blir tilldelade visar väl i allra högsta grad på att vilten inte räcker till. Vi kan inte föda fler på viltkött än vad som görs idag. Och då blir argumentet att man borde äta vilt istället för vegetariskt ganska meningslöst.

Jag:
Jag undrar varför folk inte tänker längre. Ett långtradarekipage kan frakta 35 ton kött, räknar vi på ~5% fett (lågt) så blir det ~50,000,000 kcal. Samma ekipage rymmer ~3 ton paprika, vilket blir ~0 kcal.

Vad härligt att diskutera med folk som gör handbromsvändningar hela tiden! Du tycker inte att det är pinsamt att få brallorna neddragna? Borde vara kallt om inte annat… Hur var det med avskjutningen nu då?

Jag vet inte, själv skulle jag ha svårt för att slänga ur mig saker som jag inte vet nåt om. Tur jag inte behöver.

Veg:
Bara det att du det senaste dygnet fullkomligt vräkt ur dig saker du helt uppenbarligen inte vet ett skit om!

Vad skulle vara pinsamt? Att jag inte tycker att ekologiskt kött är ett problem ur miljösynpunkt? Att jag konstaterar att om man inte skjuter av så många vilt man får skjuta, och att det av den anledningen inte går att säga att alla ska äta jagat istället för vegetariskt?

Produktion av ett kilo griskött ger ca 20 ggr större utsläpp än produktionen av ca ett kilo gula ärtor. En undersökning gjord på uppdrag av miljöförvaltningen. (Källa: Ekocentrum)

Vad gäller transportutsläpp för livsmedelstransporter så står konsumenterna för 50% – dvs biltransporterna till och från affären. CITAT: ”Hushållens inköpsresor med bil står för nära hälften av hela livsmedelskedjans samlade transporter” (Ekocentrum)

Hur ofta fyller du hela bilen med paprika när du handlar? Personligen har det aldrig hänt. Jag odlar egen.

Och så var det det där med religion och oförmågan att kunna ta till sig argument. Den samlade forskningseliten anser att det är bättre för miljön att äta vegetariskt än att äta kött. Men det är tur att du finns och sitter inne på sanningen.

Jag:
Vad gäller idisslingen har du ju rätt, bortsett från att varken höns eller grisar idisslar.

Jag fastnar vid hur du _först_ säger att allt vilt skjuts och sen hävdar motsatsen. Lite non sequitur, om du frågar mig.

Nötkött är en stor koldioxidbov om man kollar diverse undersökningar, fläsk och kyckling är betydligt bättre då… Ekocentrums undersökning hittade jag inte på deras sajt, men NVV gjorde ju en stor sammanfattning (”Fakta om maten och miljön”, nr. 5348) för några år sen och där finns balanserade siffror från olika forskare. Jag tar lite siffror:

1 kg kyckling = 1,7 kg koldioxid
1 kg ärtor = 0,7 kg koldioxid

”Vinst för grönsakerna” säger den korttänkte, men… Hur mycket mat är det då?!? Ett kilo kyckling är ungefär 2000 kcal och ett kilo ärtor cirka 700, så om vi räknar om ser det ut så här:

1 kcal från kyckling = 0,85 gram koldioxid
1 kcal från ärtor = 1 gram koldioxid

Ähum…

men det finns ju annat än ärtor man kan äta, bönor är ju poppis:

1 kcal från bruna bönor = 2 gram koldioxid

…eller tomater:

1 kcal från tomat = 17 gram koldioxid (17,3, men jag rundade av…)

Shit pommes frites! Få se, 17 genom 0,85, hmm… Där har du dina 20 ggr högre utsläpp.

Fast åt andra hållet.

****************************************

Jaa, mina vänner… Det känns som att jag leder.

Maybe, tonight, we could close the door and lock ourselves inside
Take time to feel
I don’t wanna miss the chance to be so real
The days all fly away and I forget the truth
When everything that matters is in this room...

Kellie Coffey sjunger i bakgrunden. Telefonen flyter omkring på bordet då Gott Nytt-smsen trillar in, ett efter ett. Utanför faller snön sakta över de kopiösa mängder som redan kommit under veckan och i den nedsuttna lädersoffan sitter en förbryllad Mats och undrar vad som egentligen hände. Det var nåt helt annat han var förberedd på, men helt plötsligt var de bara där – trots att tiden inte fanns, trots att de kanske inte borde… Eller, jo, de borde. Så jävla klart att de borde. De MÅSTE.

Let me rest
In the silence of
Your embrace
‘Cause all I need, and all I ask for
Hold me, hold me please…

Ebba Forsberg har tagit över. Han skrattar lite åt vad fan lillasyster ska tro när hon störtar in och… Herregud. Sinnessjukt… Men hon gör det med honom, och tydligen han med henne – närheten räcker. Hennes beröring… Oh. My. God.

Now would be the time
To wrap your arms around me
To look me in the eyes
Get down to the truth
Well, my heart is on the line
You could just reach out and take it
If there ever was a chance to change my mind
Now would be the time…

Yup, maybe it would’ve been… But it wasn’t. Sorry Trick Pony, men det var inte idag. När eller om den dagen kommer vet han inte. Sonja Aldén sjunger för honom, eller dem:

Du får inte andas på min panna och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för all den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta, som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart…

Som ett sista bevis på att det är fingret-på-playlisten som rullar i bakgrunden hörs The Boss:

I’ve got a ’69 Chevy with a 396
Fuelie heads and a Hurst on the floor
She’s waiting tonight down in the parking lot
Outside the 7-11 store…

Den natten, den första, när de dansade till Springsteen i hennes minimala lägenhet och började upptäcka varandra… Han kommer att bära den med sig för resten av livet.

Ska varna på förhand: den här bloggen kanske inte är den mest uppmuntrande – den är känslosam, och säkert rörig. Orkar du inte med verkligheten är det lika bra att du låter bli att läsa. Med det sagt, here goes:

Såhär runt jul tänker jag alltid på min pappa. Nu kanske det låter som att han varit död länge, men det här är faktiskt bara andra julen utan honom – i livet, alltså.

Ska förklara: jag är skilsmässobarn. Växte upp med moderskapet och diverse alkoholiserade eller på andra sätt rövhål till styvfäder, farsan såg vi varannan söndag – en sån där klassisk 70-talslösning, alltså. På den tiden hade ju fäder inga känslor, de uppfanns väl först på 90-talet… Som liten fick jag aldrig den kontakt som jag borde ha fått med honom, det var först i vuxen ålder som jag kunde börja lära känna Sven Bertil Johansson, eller ”Jarlevik” som han hette bland musikpolarna.

Men åter till julen! I min barndom, och alltför länge i vuxen ålder, gick julafton normalt till på det här viset: först en snabbvisit hos farsan, sen iväg till det ”riktiga” julfirandet hos moderskapet. Jag var inte gammal då jag började förstå sorgen i hans ögon, utanförskapet som han tvingats till… På nåt sätt gick det ändå bra så länge pappa hade Eva, men efter hennes död då det bara var han mol allena kändes det mer och mer fel, det ska inte vara så här, det är oacceptabelt. En vacker dag, som det brukar heta, satte jag ned foten och vägrade delta hos mödernet:
”Nej, jag kommer inte på julafton.”
”Men, varför då?!?”
”Därför att jag ska vara hos farsan.”
”Jamen, du kommer väl hit efter att du varit hos Bertil?!?”
”Nä, det gör jag inte – jag ska fira jul med farsan!”
Det övergick i allt mer klagande och tjatande med alltmer gråt i halsen till dess jag slängde på luren i örat på henne med orden:
”Jag har sagt det fyra gånger nu, jag kommer inte. Adjö…”

Dagen efter ringer telefonen, det är gubben:
”Jaha, hrrmph, jag ska visst fira jul med er i år, Birgitta bjöd in mig…”

Jahaja. Med kniven på strupen gick det visst att lösa ändå. Tror aldrig hon berättat hur det gick till för mina systrar, att återge verkligheten har aldrig varit hennes starka sida…

Efter det blev det rutin, han kom och firade jul med oss hos moderskapet. Men även där hamnade han i skymundan bakom den kolossalt högljudda och allstädes närvarande modern. Det slutade alltid med att han satt tyst, sakta krympandes… Min pappa var av högrest nordsvensk art, inte alls liten, och hade definitivt mål i mun – han kunde uttrycka sig både verbalt, i skrift och i allra högsta grad intelligent – fast där i moderskapets soffa reducerades den förtroendevalda, orkesterledaren, författaren, skådespelaren, kulturmänniskan Bertil Johansson till en tyst liten mus – lika grå som den betong han jobbat med under större delen av sitt yrkesliv – som ingen såg eller tog hänsyn till.

På nåt sätt var han mer utanför fastän han var ”med”. Jag vet inte om det bara var resignation, att han efter så många år insett att det inte var nån idé att försöka ta plats, eller om det handlade om att sorgen över utanförskapet, att inte ha fått vara en tillräckligt stor del i sina barns liv, varje gång träffade honom så hårt.

Jag är dock jävligt övertygad om att det var det senare.

Egentligen vet jag inte så mycket om min pappa. Fast jag känner honom ändå förbaskat väl. Även om vi inte umgicks tillräckligt under min uppväxt så lärde jag mig med tiden att han och jag tamejfan är precis lika – jag såg mig själv i honom, förstod gång på gång att vi resonerade och reagerade på samma sätt. För varje år som gick, för varje diskussion om politik eller musik vi hade, för alla fruntimmer han hade runt sig, för varje historia han berättade, för varje bok eller novell av honom jag läste, för varje oneliner med hans torra, ofta lakoniska men så träffsäkra humor så stod det allt klarare att vi var lika. Orden behövdes allt mindre, vi förstod varann ändå. Samma själ, samma tankar.

Och jag vet hur ini helvete jävla dåligt jag skulle må om jag skulle bli behandlad på samma sätt som min pappa blev.

Allt det här accentueras för mig under julen. Dess tillgjordhet, det glättiga, den falska och påtvingade glädjen som man ”ska känna” inför julen står mig upp i halsen.”Nu är det jul, då ska alla vara glada!” Jasåjahaja, det ska man… Om man inte har nån anledning att vara glad då? Om man sitter ensam och övergiven i nån sunkig ungskarlslägenhet och kollar på tv under julaftonskvällen?

Nä, juletid är inget positivt för mig. Jag tänker bara på pappa.

Håhå, jaja… Nu är julen här. För en gångs skull har jag ledigt över helgerna – även fast jag höll på att glömma bort det i år också, men min rara chef fixade det åt mig: ”Mats, hur vill du vara ledig över jul? Jag tänkte att om vi lägger tre dar här och tre dar där får du ju nästan tre veckor ledigt…”

Hon är snygg också.

Då återstår ju bara vad en överarbetad singelkarl i sina sämsta år ska hitta på med all ledig tid… Man kan ju inte jaga jämt? Skidspåren hoppas jag de drar upp SNART så man kan åka lite, dans blir det förstås men kanske inte så mycket (sorry girls…) och en liten utflykt till Lögdeå för att se om favoritdanserskan har några snygga kläder åt mig – men sen? Hmm…Slöa? Japp, that’s the ticket – inte göra ett skit, ta sovmorgon varje dag och se om man kan sova ikapp femton-tjugo års slarv…

Kan ju säga att det är dryga dagar innan jul ifall man jobbar i handeln. Speciellt om man inte sover så mycket… Den här dagen var låååååååååååååång, med bara två höjdpunkter: besök från Umeås vackraste (ha kul i Thailand, förresten…) och sen en blixtvisit av världens vackraste – som också, mysigt nog, är orsaken till min sömnbrist. Fast nu undrar jag hur sunt det egentligen är att bedöma en arbetsdag utifrån vilka brudar man sett, kanske dags att byta jobb?!?

Imorgon väntar arbete från 07.00 till 18.00. Efter det jullov. Tror jag längtar mer efter det sista.

Jag är jägare. Inget jag skäms för eller tycker jag ska behöva skämmas för – det är av etiska skäl.

Tyvärr verkar många tro att köttet materialiseras i Konsums kyldisk och att naturen har ett ålderdomshem där alla djur får en lycklig, problemfri sista tid på jorden…

Men verkligheten ser ju annorlunda ut.

Hela processen i djurindustrin, från födsel via uppväxt och låååååånga slakttransporter innan avlivandet i en blod- och dödstinkande miljö är vämjelig, att slutprodukten dessutom vanligen håller usel kvalitet gör inte saken bättre.
Sen är inte en naturlig död för ett vilt djur så trevlig heller: de blir slitna i stycken och ätna levande av rovdjur, sakta uppätna av parasiter, dör efter trauma från revirslagsmål, fall eller infektioner från enkla sår, svälter/fryser långsamt och plågsamt ihjäl under vintern pga av alla JÄVLA IDIOTER som inte förstår att HUNDAR SKA VARA KOPPLADE I SKOGEN om de inte används för jakt… Ja, om de inte har tur och svälter ihjäl för att de inte har några tänder kvar då de blir gamla.

Ställt mot det är en jägares kula och död inom nån sekund rentav… Humant.