Jag har en kompis som är smart, rolig och smått bitter. Eller, det sista är väl mest en liten grej han kör på, en person som han kliver in i med syftet att roa andra… Hursom så ser han helt okej ut, saknar inga kroppsdelar och behöver egentligen bara en dejt och en danslärare för att fulländiga sitt liv… Han skrev nedanstående text som en ploj på ett diskussionsforum vi båda hänger på, men jag tycker att det är skitkul (som allt han skriver) och eftersom han aldrig skulle göra det själv så postar jag det istället:

”Jonas heter jag. Jag är en 29-årig velpotta som istället för att ha ett bra jobb, vettigt boende, familj och tjänstebil, sitter ensam i en studentlägenhet marginellt större än en fågelholk. Detta på grund av den enkla anledningen jag inte varit såpass välutvecklad i hjärnkontoret så jag tagit tag i mitt liv tidigare. Bättre sent än aldrig heter det visst, vet ej om jag håller med fullt ut, men visst, jag hoppas att det i slutändan blir bra även för mig.
Jag tycker en sak är roligt och det är att jaga älg. Allt annat är bara olika zoner av grått, men visst kan det klämmas in ett skratt ibland då molnen skingras för ett ögonlock.
Om jag ska beskriva mig själv är det lättaste sättet att göra det genom Di Fyra F:en: fet, ful, fattig och flintskallig. Jag försöker dock förbättra min ack så olyckliga lott genom att träna frekvent, vaxa ryggen och lämna in resultatet till en toupéverkstad och andra små finesser som man fått lära sig den hårda vägen. Jag hoppas och tror att jag besitter ett litet uns humor och självdistans, eller ja, naturligtvis gör jag det, annars hade man varit hädangången för länge sedan med denna lott.
Jag är i total avsaknad av alla de egenskaper som det täcka könet oftast letar efter hos en partner: charm, intelligens, sex appeal, intressant och spännande personlighet, utstrålning, manlighet och självförtroende.
Då andra människor beskriver mig gör man det på samma sätt som man beskriver en utvecklingsstörd hantverkare eller en värdelös älghund: jamen han e ju i alla fall snäll.... Ja, det är jag faktiskt. Jag är snäll. För snäll för mig eget bästa skulle jag nog vilja säga. Detta tycks dock vara en oerhört dålig egenskap att besitta då man oftast blir utnyttjad och bespottad. Men ja, jag är snäll och jag tänker inte ändra mig på den punkten. Det är roligt att göra andra människor glada genom att vara behjälplig med de oerhört få kunskaper min person besitter eller bara finnas till då De som mest behöver det.

Den ideala daten för mig vore i skog och mark med hunden på sök. Då tror jag ”du” skulle få den bästa bilden av mig. Då kan jag slappna av och vara mig själv. På etablissemang i bebyggda trakter känner jag mig obekväm och illa till mods. Jag skulle laga till någon enkel men god måltid över öppen eld och vi skulle kunna lära känna varandra genom lågornas sken över en kopp java ur sotpannan. Om ”du”, mot förhudan, efter att ha lärt känna mig skulle vilja ta vår ”relation” till nästa nivå, som innefattar kroppslig kontakt får ”du” stå för alla dessa initiativ för själv är jag i total avsaknad att få någon som helst relation längre än till det ack så förhatliga kompisstadiet. De gummerade penisöverdrag jag i några svaga ögonblick av hopp har köpt in får slängas på grund av utgånget datum, alternativt användas för lyxonani, varpå själva aktens genomförande fallit i glömska och tarvar viss övning för att nå upp till fornstora dagars kapacitet.

Nåväl. Om ”du” finner ovanstående lilla presentation lockande så är ”du” välkommen att höra av dig via pm eller i tråden mellan 31:a januari och 21:a augusti. Jag håller dock inte andan i väntan på svar även om det vore välkommet med en kvinna vid min sida!”

Den som är sugen på en fika med honom kan höra av sig så förmedlar jag kontakten…