Nu går flyttlasset!! Häng på!!

Katten sitter och funderar om han ska följa med i flyttlasset?! Han dyker säkert upp på det nya stället också, kan jag nog lova!

Flyttlasset går HIT: bellan-autism-adhd.blogspot.com/

Hoppas nu att ni alla hittar dit, annars kommer jag att sakna er!

Nu säger jag tack och farväl till Metrobloggen som varit min följeslagare i ganska precis 1,5 år. Lite sorgligt är det, men det ska samtidigt bli kul med en nystart. Som sagt: hoppas vi ses på nya stället!

Kram!

PS. Vill passa på att tacka Ted Valentin som gjorde flytten lite smidigare för mig. Tackar också min äldste son för hjälpen med redigering av vissa saker jag inte fixar själv! Stort TACK till er båda!

Idag känner jag mig helt urlakad och slut, har lite feberkänning och är orkeslös. Ett tecken på att jag är slutkörd samtidigt som jag inte har skött sömnen de senaste dygnen – lagt mig alldeles för sent och det straffar sig, kroppen säger ifrån. Hämtade sonen på ”fritids” för en timme sen då jag jobbat färdigt och min önskan för ikväll är att bara slappa och inte göra ett handtag. Hoppas sonen är inne på samma linje… För min del blir det ett tidigt sänggående ikväll för att kunna vara på banan igen i morgon. En sån här dag längtar jag extra mycket efter ett positivt besked från fk på min ansökan om assistans… det skulle ju liksom underlätta en del framöver…

I morse visade jag sonen lite mattprover som jag fått låna av en golvläggare (hallgolvet).

Nej, nåt nytt på golvet ville sonen inte ha, han protesterade genast!

Jag: Men det är så mycket hål i mattan, det är ju inte roligt att inte ha ett helt golv.

Sonen: Jag gillar hålen – och det här är mitt favorithål (pekar)!

haha, visst är det underbart med dessa diagnoser som inte vill ha en endaste liten förändring av något slag! Men i det här fallet tänker jag inte ta hänsyn till diagnoserna – grym mamma som jag är .

Men vad svårt det är att välja golv, någon av dem ni ser på bilden tänkte jag att det skulle bli. Väggarna är vita, och en vit möbel står i hallen med svarta detaljer så jag är inne på ett mörkt golv. Blev bara lite fundersam över de mönstrade (nr 2 från vänster och den längst till höger) – om det kanske blir en för rörig känsla av ett sånt golv?? Men snygga är de! Kanske blir det lugnare av de andra (nr 1 och 3 från vänster) som är lite mer enfärgade? Ni kanske kan hjälpa mig välja?!

Ska bli jätteskönt att få det gjort iaf, vi har väntat länge på detta och nu äntligen verkar det vara på G!

Idag har jag tagit tag i en sak som jag gått och grubblat på länge. En sak som jag aldrig hade drömt om att jag skulle göra. Men det handlar om en viss sak i mitt liv som jag inte längre står ut med (oj det lät allvarligt, riktigt så farligt är det inte). Diagnoserna är orsaken till det och nu måste jag ta till en åtgärd som jag skäms lite för, men jag har tagit på mig skygglapparna och bara gör det jag måste för att kunna leva ordentligt. Nästa vecka kommer åtgärden att sättas i verket och jag har lite pill att göra innan dess – precis som jag inte har nog att göra. Kanske jag framöver berättar vad detta handlar om, när jag slutat skämmas… men diagnoserna kan ställa till det och dessutom förändra en förälder så man gör saker man inte trott man skulle göra, så är det! Men vad ska man göra – till slut blir man desperat! (OBS! Mannen är helt införstådd med mina tankar, så jag kör inte över honom.)

På tal om att ha att göra – idag har jag pillat lite med min nya blogg. Jag har fått över alla gamla inlägg men bilderna hamnade tyvärr huller om buller. Nu försöker jag få rätt bild på rätt plats. Nu har jag gått igenom en hel del inlägg och det har fått mig att le flera gånger idag. Många komiska strapatser blir det när man lever med diagnoser .

Kommer ni ihåg det här, ni som följt bloggen ett tag?

Haha, det var den gången jag fick ringa 75 samtal innan jag hamnade hos en vänlig själ som gav mig koden till vägverkets hänglås till kontainern. Då kunde jag och mannen åka dit och fiska upp sonens glasögon som han kastat i där, när vi stannat för att fika på en rastplats helgen innan.

Det känns som det förekom en del såna här dråpliga situationer för oss i somras. Vi försöker behålla humorn och se på sånt här med ett leende även om det är lite jobbigt och blir lite besvärligt att åtgärda. Jaja, livet blir i alla fall inte långtråkigt i  en sån här annorlunda familj!

Glömde ju rapportera om en sak i gårdagens inlägg – kattfotograferingen som vi gjorde i fredags kväll . Mannen hade ju vunnit en gratisfotografering som vi tyckte vi kunde slösa bort på katten! Vi själva kan ta hundra kort på katten och kanske att ett blir bra. Så vi tänkte utmana fotografen få se hur han lyckades . Kan ju säga att det inte var lätt – en katt gör som den vill, vill den gå iväg så gör den det… En hund kan man oftast beordra ”ligg” eller ”plats” så stannar den kvar på det stället… Men jag tror nog ändå att det blev några riktigt bra bilder. Får väl se längre fram när fotografen valt ut de bästa om vi köper några och kanske visar upp nåt på bloggen också.

Här ligger Oswald och sover över tangentbordet på laptopen i värmen.

Kattbilden i inlägget igår var det nån som gillade… mmm, jättefin katt det också, vi gillar honom helskarpt. Det är grannens katt som kommer och hälsar på ibland.

På morgonen i skolan idag hade det varit lite turbulent med sonen. Men de redde som vanligt ut det på ett bra sätt så gott det nu gick. Det hade sin upprinnelse i att sonen inte blir bemött efter hans behov av en elev i klassen… Ja, inte så lätt av eleverna att alltid ta denna hänsyn och tänka på hur man svarar och beter sig när sonen är i närheten. Hur ska det gå nästa läsår då det vimlar av okända elever som inte vet eller förstår hur sonen fungerar?? De där tankarna dyker upp alltemellanåt.

Nähä, känner mig lite trött och seg i dag så mer än så här blir det inte idag.

 Nu är det dax att sammanfatta helgen eftersom inget inlägg blev skrivet igår – hann helt enkelt inte. Vart tar tiden vägen – nån som vet? Jag tycker jag ska hinna göra så mycket när sonen är borta, men hinner bara en bråkdel av det jag vill… nåja, helgen har varit trevlig och det är väl huvudsaken, eller hur?!

Förmiddagen igår tillbringades med goda vänner, fikade och hade det mysigt. Var sen hemma en liten stund mitt på dan, sen bar det av in på bio. Såg ”Åsa-Nisse” men den var inte i min smak, tyvärr. Men nu har vi sett den iaf och slipper gå och gräma oss över att vi inte sett den

Efter bion så väntade ett par vänner på oss utanför och vi gick och tog en pizza tillsammans. Mysigt, härligt, trevligt och framförallt avkopplande!

Dagen idag har också sprungit iväg i en rasande fart. Lite trevligt umgänge har vi haft idag också. Hämtade sonen från korttids sen på eftermiddagen. Han var glad och harmonisk vid hämtningen. Det hade blivit ett personalbyte som vi inte visste i förväg. T hade bytt bort sitt dygn till reserven O. Det hade nog gått väldigt bra, verkar det som. Det finns ju två reserver som sonen är väldigt förtjust i och ”godkänner”. Skönt att det slipper bli problem med sånt.

Mitt arbete med byte av bloggportal för min del fortsätter. Har fått hjälp av både min äldsta son och en kille här ute i cyberrymden, så jag ska kunna föra över min gamla blogg till den nya. Han har gjort ett program enbart med tanke på Metrobloggens nedläggning – schysst! MEN, tror ni jag hade sån tur så det funkade med min blogg??? Nejdå…. men killen tog tag i det när jag hörde av mig till honom och löste problemet – ännu mera schysst!! Så nu återstår bara en del redigering av detaljer genom hela bloggen som inte hängde med som det skulle. Det tar också en stund men mycket arbete är ändå sparat tack vare att jag fick så god hjälp. Kommer att meddela när det är dax för byte.

I morse var jag glad för att vi inte bodde i en lägenhet med grannar som är lättstörda. Sonen sjöng och var glad, överdrev och gapade (sjöng) väääldigt högt. Och jag gapade (sjöng) med , allt för att hålla sonen vid gott humör. Galna familjen!! Vad gör man inte för husfriden som är värd så mycket hos oss.

Grabben kom iväg lyckligt och väl med taxin till skolan. Sen packade jag korttidsväskan innan jag åkte till jobbet. Mannen körde dit honom sen efter skolan. Så nu är vi lediga ett par dygn – ska bli skönt.

Nu ska jag snart packa ihop här på jobbet, mannen hämtar mig. Då ska vi till fotografen… Jag behöver nytt foto till körkortet som snart går ut. Gillar ju inte att stå på den sidan kameran, men ibland är man ju tvungen.

Vi passar samtidigt på att ta med katten till fotografen också. Mannen vann en gratis fotografering för ett tag sen. Men eftersom vi nyligen varit och tagit familjefoto där, så slösar vi den här gratisgrejen på katten. Ska bli kul att se – det är inte det lättaste att fota en katt, och speciellt inte en helsvart katt. Det får bli en utmaning för fotografen! Ska bli intressant….

Bara en morgon kvar att kämpa, sen är det korttids och lite andrum för oss föräldrar. Det har varit ett par småturbulenta dagar nu för sonens del. Klassföreståndaren har varit sjuk och det medför ju en del nya saker som inte ingår i sonens rutiner. Bla a så uteblev idrotten både igår och idag och man fick göra annat i stället. Som ni förstår så ställer det till det lite för sonen och det blir oroligt. Idag hade han t o m fått ett utbrott i skolan… Hemma har det också märkts att han varit mera uppe i varv än vanligt, men inget utbrott iaf. Jo, förresten i går morse, men det berodde inte på det för det var innan han visste om förändringen.

Annelie L undrade om vi inte skulle ta sonen till läkaren för att få medicinen omprövad ifall det var längesen vi ändrade dos. Barnen växer ju och i o m det så förändras säkert dosbehovet också. Visst är det så. Sonen äter tre olika mediciner och vi har fått lov att höja två av dem. Men vi skulle höja en i taget. Ifall det skulle medföra biverkning så skulle vi kunna veta vilken av medicinerna det berodde på. Vi har höjt den ena medicinen men har dragit på det, med den andra. Vi får se om vi vågar prova framöver.

I förrgår gick metrobloggen ut med att den skulle läggas ner om två månader. Jag började genast kolla runt på lite andra bloggportaler för att se hur de ser ut m m. Jag har nu fastnat för en av dem och kommer att byta så småningom. Men först vill jag försöka få med mig mina inlägg och den resa man gjort här under 1,5 års tid. Har börjat på med det, men det är ett riktigt hästjobb kan jag meddela. Men jag ger mig säkert inte förrän det är färdigt.

Men eftersom det tar tid och är ett omfattande arbete jag måste göra så måste jag ju kasta ut en fråga här: Är det nån som vill följa med mig till en ny bloggportal?  Vet inte om jag törs fråga, men nu har jag gjort det. 

En sak jag har tänkt på ofta den senaste tiden är att mitt i dessa diagnoser och all kamp som det ändå är, så finns det ändå något man kan glädjas åt. Jag hör andra mammor berätta och jag läser om andra mammor som berättar om sina barn som lider av ångest och depression mitt i allt det andra. På senare tid har jag tänkt ibland och undrat när och om min son ska drabbas av detta? Än så länge har det uteblivit, och jag är mycket tacksam för det, men jag förstår att det är rätt vanligt bland barn med ADHD, Asperger och liknande. Jag har upplevt ångest och panikattaker på nära håll så jag vet hur jobbigt det kan vara.

Min son blir snart 13 år nu, men han har inte mycket insikt i att han är annorlunda. Han lever som i en egen liten värld där bara han existerar. Både på gott och ont. När väl insikten kommer så kanske ångesten också kommer… När väl insikten kommer så kanske han samtidigt lär sig hantera sitt funktionshinder på ett bättre sätt än han gör nu….

Nu är ju allt så väl tillrättalagt för honom (skolan) så det inverkar säkert mycket till att han har det ”lättare” i livet och hittills kunnat undvika ångest och depression. Men ibland undrar jag om de som har Asperger är mera medvetna om omvärlden och därmed lättare grubblar över att de är annorlunda och inte orkar med situationen. Min son som har fått Autism-diagnos känns lite mer som att han lever i en egen bubbla och inte är riktigt så medveten om omvärlden.

Ja… det var bara lite tankar från mitt huvud idag…. Och ännu mera tankar finns det därinne… bl a tankar på en mamma (och hela hennes familj) där man verkligen har det svårt, med tanke på temat i mitt inlägg idag. Så jobbigt det är när ens barn mår så dåligt. Kika gärna in där och stötta mamma Zoffe igen, det behövs! 

Jag får väl säga att inspirationen till nya inlägg här på metrobloggen inte blev bättre nu när de ska lägga ner snart. Jag skulle vilja byta bloggportal direkt, har funderat hit och dit och tror jag bestämt mig för vilken det blir. Men innan jag börjar blogga därifrån så vill jag ha över mina inlägg från den här bloggen. Det är ju en form av resa man gjort med sonen, mycket har hänt och det är intressant att gå tillbaka till. Men det var inte bara att kopiera rakt av och klistra in på nästa portal, som man kunde tro. Tur att min äldsta son är lite insatt i hur det funkar, annars hade jag gjort som jag tror det ska gå till, med resultat att alla bilder försvinner i och med att Metrobloggen lägger ner…. Men jag är av en envis sort så jag ska nog fixa det, men som sagt, det tar tid. Men, men, det kommer när det kommer….

Tänkte inte på det när jag skrev inlägget igår, tandläkarbesöket gick ju över förväntan. Det slog mig sen att jag hade ju gett sonen högre dos av en av sina mediciner (tillåtet av läkaren). Jag brukar göra det när han ska på såna här besök som bara måste fungera. Kanske var det därför det gick så bra. Då tänker jag steget längre – skulle han må ännu bättre av den högre dosen varje dag? Anledningen till att vi inte ökat styrka är att vi är rädda för biverkningarna. Han har ätit den högre dosen förut, med många biverkningar, men det är många år sen och han var ju mycket mindre då. Kanske skulle kroppen klara den högre dosen idag? Vem vet…

Däremot hade han svårt för att somna igår och det är faktiskt en av biverkningarna. Det kan ju varit en tillfällighet igår, men man funderar ju ändå.  Vi får väl se hur vi vågar prova framöver.

Idag har det varit en bra dag både i skolan och här hemma på eftermiddagen. Skönt med lite lugna och harmoniska dagar, bara att njuta.

Nu fick man lite huvudbry efter metrobloggens meddelande. Jag får ta mig en rejäl funderare, men kan ju inte tänka för länge eftersom jag vill kunna länka vidare från den här bloggen innan den lägger ner. Men det kommer säkert att ta lite tid innan man får ordning på nåt nytt. Vill ju gärna få med mig de gamla inläggen också så det inte försvinner. Har konfererat med min äldste son idag och det verkar inte enkelt att få med sig inläggen. Det går, men det tar tid – jag som har ett överflöd av det *ironi*. Vi får se vad som händer….

Jag och sonen åkte 8 mil t o r för att han skulle till tandläkaren idag. Undersökning och lite allmän koll. De har ju tidigare dragit ur två tänder för att tandraden ska rätta till sig, annars blir det tandställning, men det är inget vi vet än hur det blir med det.

Däremot upptäckte de idag att det antagligen fattas ett par tänder, det kommer nog inga nya under mjölktänderna som sitter kvar. Hmm, varför måste det bli extra problem för honom, det är nog så svårt ändå med vanliga rutinkontroller? Tandläkaren skulle skicka remiss till röntgen så de får kolla upp det. Det var visst nån specialröntgen för sånt här. Typiskt!

Själva besöket idag gick väldigt bra. Jag hade peppat sonen och lockade med en belöning ifall han lyssnade och lydde därinne. Han var exemplarisk idag, men jag var riktigt nervös. Man har ju i bakhuvudet vad som kan hända om något går snett

Nähä, nu väntar sängen. Sov gott kära vänner och alla ni andra som jag inte känner!