Ja jag tror också att man jämför sig mer med omvärlden när man har Asperger eller högfungerande autism och då ser man ju skillnaderna liksom så du har nog rätt där. Men till viss del handlar det nog om att just det där med skolmiljön eller jobb behöver vara bra också för att man ska må bra.
Kram!

Fina Bellan då som har tankarna på oss och främst Sam skulle jag tro..
Jo, han är så himla medveten om sin cp störda hjärna som han själv säger..han känner ju själv sina begränsningar och det kanske inte funkar så om man har ren autism.. Vet en kvinna som sade till mig för länge sedan att de som var lyckligast var de som hade down syndrom för de ”bara var”, levde i nuet och blev lyckliga för väldigt lite.. Kanske funkar det så med autism också..att man finns i sin egna lilla värld..

STORA KRAMEN

ja det sägs ju att de som AS är mer medvetna om sitt funktionshinder och att dom ofta hamnar i depressioner just för att dom INTE är inne i bubblan och att dom med sin normala (och ofta höga) intelligens själv ser hur annorlunda dom är jämfört med de andra i omgivningen . Då känner dom utanförskapet på ett tydligare sätt. Har däremot också fått höra att det är så bra att man får tidig diagnos för då har man bättre tid på sig att ”lära känna” sin diagnos och förstår varför saker är som det är och att det är helt okej. Man känner kanske inte då ett oförklarligt utanförskap och vet om hur man fungerar och framför allt vet att det är okej. Många får ju sin AS sent i livet och har då ingen aning om varför saker är som de är och ingen har visst hur många sociala beteende man måste LÄRA in när man har AS.

Ja du stackars Mamma Zoffe, det är så sorgligt och jag blir så ledsen för hennes skull.
Det kanske är så att man inte är lika medveten om omvärlden när man har ”ren” autism som vid ”bara” aspergers? Jag har nog också funderat på det och igen är jag så tacksam för den skolan Junior går på så han får se att han inte är ensam om att ha det och att han tidigt görs medveten om sina funktionshinder. Förhoppningsvis komemr det att hjälpa honom att må bättre och att förstå sig själv på ett annat sätt.
Jag hoppas att vi slipper det också, för det är så hemskt.

Hoppas att allt är bra med dig med familj!
Kramar om dig//Lena