Månads arkiv: november 2008

Nu är vintern här och ingen är lyckligare än jag!

Lite mer snö bara, sen är det perfekt.

Ska klä på mig och gå ut och promenera nu tänkte jag. Måste bara mata de små djuren först =).

/Nitha

I tisdags fick vi hem Tiger. De hade inte hittat något fel på honom, men det finns lite kvar att göra ifall besvären fortsätter. De har gjort röntgen, men inget ultraljud där de kan se mer. Det kan också lika gärna vara så att han är stressad. Då kanske besvären försvinner nu när han har det lugnare. Det hoppas jag såklart på.

Vi ska fortfarande vara uppmärksamma på om och hur han kissar. Om det är blod i urinen och om han skulle få urinstopp. Det kan hända även om de inte har hittat orsaken. Om det händer ska de spola igenom röret för att säkra sig att det är fri passage. Innan det ser de väl också om det finns något på ultraljudet.

I går ringde de och talade om att de hade fått svar på urinprovet. Han har ingen urinvägsinfektion i alla fall. Det var inte så väntat heller, med tanke på att det bara är 3 % av de katter som har dessa besvär som har fått just urinvägsinfektion.

Jag ska se till att han dricker ordentligt, men det verkar han inte tycka är kul. Har blandat i buljong i vattnet, och har skålar överallt. Stora och små. Glas, porslin och rostfritt stål. Plastskålar ska man helst inte ha, med tanke på att plast kan ge ifrån sig lukter.  Skålarna som står framme är med och utan buljong. Inget verkar locka honom, men ska få i honom lite med spruta sedan. Däremot verkar det funka att blanda upp maten med vatten, och burkmat får han ju såklart. Men han måste ju dricka normalt också tycker jag. Inte meningen att han ska ha burkmat jämt med tanke på att det inte riktigt är någon näring i och att de lättare bildar tandsten.

Eventuellt ska vi in och lämna ett urinprov om drygt en vecka. Får se lite hur det artar sig.

Härligt! De ringde från djursjukhuset för en stund sedan. Vi ska få hämta hem Tiger idag. Fick inte veta vad de hade hittat, men får väl veta sedan.

Så vi åker efter kl 15. Ska bli kul att få hem honom. Man har ändå varit lite orolig för honom, trots att jag vet att han är på rätt ställe. De vet säkert vad de gör.

Skriver och berättar mer sedan.

/ Nitha

Min älskling Tiger är på djursjukhuset nu. Han har varit där sedan i går eftermiddag. Förhoppningsvis får han komma hem i dag. 

Han skrek till när han skulle kissa natten till lördag och forsatte med det lite då och då. Sedan har han slickat sig ovanligt mycket också. Jag tog med honom hem i lördags för att kunna hålla koll på honom bättre. I går tyckte jag alldeles för synd om honom och ringde veterinären. Han  hade försökt kissa, men det kom bara ett par droppar. Istället för att skrika till då och då, blev det varje gång. Vi fick en akuttid, eftersom det var risk för att det började bli stopp i urinröret.

De ringde i går kväll för att tala om hur det gick med honom. De hade undersökt njurarna och olika värden. Det som brukar vara anledningen till at de dör är oftast en rubbning i dessa värden. Men som tur var, var det utan anmärkning. Nu tror de att det rör sig om kristaller som nästan täpper till röret, men de skulle försöka få ett urinprov från honom. Om det är kristaller kan de behöva spola ut dem, men förhoppningsvis räcker det med antibiotika och specialfoder. Det kan också röra sig om en vanlig urinvägsinfektion, men de skulle ringa under dagen och tala om vad de vet och om han får åka hem i dag.

För dem som inte vet, är Tiger och Zimba Majas söner och de föddes 7 juni 2006. Maja är min första katt, så när det var dags för Zimba och Tiger att komma till världen låg jag beredd på golvet och filmade allt. Ska lägga upp bilder så småningom på dem.

/ Nitha

Blev så sugen på att dansa förra lördagen, så i kväll ska jag faktiskt slå på stort och gå ut igen.

Är sjuk igen, så det blir kanske inte så roligt som jag hade tänkt mig. Men jag är inte typen som tar det lugnt när jag är sjuk heller, så det kan inte hindra mig. Vet att jag har dansat många gånger när jag varit riktigt dålig och jag brukar bli bättre efter en danskväll. Självklart kan man ju vara för sjuk. Som om man mår illa och är yr och har hög feber. Då känner man sig ju som ett lik. Ja, i och för sig känner ett lik väl inte så mycket, men ändå =p. Som det nu är jag bara snuvig med lätt feber och allmänt slö. Inte så farligt. Äter i och för sig tabletter för att orka vara igång, men nu rullar det ju på ganska bra.

Ska laga mat nu. Sedan packa för att åka ikväll.

Får se om orospojken ringer sedan. Vi har försökt få tag i varandra hela veckan. Men varje gång har det antingen varit så att jag har sovit eller inte hört. Och när jag har ringt honom har det varit likadant. Vi är vaken på olika tider helt enkelt. Han jobbade inatt som jag förstod det, så han ska väl ringa ikväll tror jag. Men då dansar jag ju! Får se, jag kanske ringer upp honom i pausen eller något.

/ Nitha

Vilken underbar lördag! Vi har varit hemma hela dagen och bara tagit det lugnt. Trots att vi inte har gjort någonting har dagen bara försvunnit. Antagligen eftersom jag har haft så trevligt =).

Vi ska snart gå ut på en promenad i alla fall. Ska bli skönt.

Har i och för sig läst en stund i dag också och pratat med Stoffer.

Orospojken skulle visst gå på kalas i kväll, mellan Falköping och Sandhem. Hoppas han får trevligt där =).

/ Nitha

Följande inlägg har jag kopierat från ica´s blogg. Otroligt bra med någon som tipsar om hur man kan minska sin stress. Skriver mina tankar under varje tips. Detta är inte kritik, även om det kan låta så. Eftersom mycket inte funkar för mig. Men ärligt! Det är bra tips!

Du kan göra mycket för att minska din stress. Här följer några tips:

Lyssna till din kropps varningssignaler. När du inte mår bra finns det som regel en orsak. Ta till exempel smärta på allvar.

Mina tankar: Jag har ont jämt. Tar smärta på allvar, men kan inte gå och tänka på det jämt för då skulle jag aldrig kunna göra något annat.

Lär dig en avspänningsteknik. Det finns bra ljudkassetter med övningar på Apoteket.

Mina tankar: Så sant! Vissa funkar så bra att jag somnar, men då stressar jag desto mer när jag vaknar. Och somnar jag inte stressar jag upp mig för att jag blir trött och inte ska somna och ska vidare med dagens uppgifter.

Försök sluta röka. Minska på alkoholen.

Mina tankar: Jag röker inte. Alkohol dricker jag så sällan att det nästan är obefintligt. Mår faktiskt bättre när jag dricker, för smärta och stress försvinner. Och jag får något gjort! Om jag inte dricker mig full såklart. Så som en viss kille sade en gång: Ta en pilsner och var glad!

Tycker det låter sjukt att säga så, men om det inte blir varje dag eller varje vecka kan det faktiskt vara ok och till och med ligga något i det.

Se till att du får tillräckligt med sömn.

Mina tankar: Jo, det är viktigt! Räcker det med 10-12 timmar som jag sover hur lätt som helst? Har under 3 veckor försökt gå upp klockan 7 och lägga mig vid 22- 23. Det går ju hur fint som helst i en vecka. Men under andra veckan tar det stopp, jag somnar mitt under dagen hur jag än gör. Ögonen kan inte hålla sig öppna, jag slutar förstå vad folk pratar om och inget fångar mitt intresse för jag kan inte koncentrera mig. ”Bara 10 minuters sömn!” skriker min kropp och hjärna.

Börja motionera regelbundet.

Mina tankar: Utan tvekan bra. Det gjorde jag också under de 3 veckorna. Men gick omkring som en zombie. Farsan trodde att jag hade tråkigt, men det var verkligen intressant det vi gick och tittade på, men jag var för trött!

Pröva att gå och tala långsammare och att exempelvis låta andra bilister köra om dig.

Mina tankar: Har försökt att gå långsammare. Rätt bra, bortsett från att mitt hjärta galopperar då, för att jag tycker jag inte kommer någonstans. Jag vill gå så fort att benen värker, men då måste jag ändå sakta ned så småningom pga det. Att tala långsammare är vettigt. Det funkar i alla fall en aning!

Skulle alltid låta folk köra om, klarar inte av folk som är hysteriska och slår i ratten, gasar och vill framåt. De är faktiskt farliga i trafiken! Det är tillräckligt farligt som det är, att köra bil, så ”stresshysteri” hjälper inte. Däremot kan jag nog stressa upp mig inombords, så att kroppen värker.

Lär dig säga nej. Tvinga dig att prioritera.

Mina tankar: Det har jag blivit bra på. Men dem jag känner verkar ha lite svårt för det ibland. Det var väl så praktiskt när lilla Nitha var en sån man kunde bestämma över. Prioritera kan jag. Oftast.

Skriv upp det du ska göra så att du inte blir stressad av att glömma något.

Mina tankar: Det gör jag redan. Stressar för listan istället. För att jag inte klarar av att göra allt det jag vill.

Gör bara en sak i taget.

Mina tankar: Hmm. Ja, det har jag ju lite svårt för. Men jag försöker, och lyckas ganska bra i alla fall.

Tänk efter vad som är det värsta som kan hända i en stressad situation. Det är sällan en katastrof.

Mina tankar: Tycker inte det finns något som är det värsta. Tror inte det ska bli någon katastrof. Problemet är att få allt att snurra normalt. Att hinna med lika mycket som andra friska personer. Kan bara inte acceptera att jag inte kan. Jag vill ju klara det!

Se till att du får en stund för dig själv varje dag.

Mina tankar: Jag är själv hela dagen nästan. Trivs med det. Gillar inte att ha folk kring mig jämt. Men gillar ändå att umgås med andra, men inte en hel dag bara. Skulle nog bli galen om jag var ihop med en som inte jobbade. Han får gärna jobba mycket, så jag får vara för mig själv länge.

Sätt realistiska mål.

Mina tankar: Jo, det är en bra grej. Tycker det är realistiskt att jag borde hinna diska och ringa ett telefonsamtal på en dag. Men ändå känns det totalt hopplöst ibland. Så det slutar med att jag bara diskar. Tar lite i taget då. För att hela kroppen spänner sig när jag står still och diskar, när jag borde göra så mycket annat. Som det där samtalet. Men vissa dagar rullar allt på bra också. Det får man inte glömma.

Inse att du duger precis som du är.

Mina tankar: Ja, det behöver jag nog hjälp med. Känner och tror aldrig att jag duger. Trots att jag vet att jag duger! Men vet och känna är inte samma sak. Är alltid rädd att göra fel. Vill inte att folk ska tjata och klaga på mig, för jag vet så väl vad jag gör fel när det händer!

Var lika tolerant mot dig själv som du är mot andra.

Mina tankar: Hehe, ja det vore allt något! Fast det är jag nog på ett sätt. Eller kanske inte. Kräver faktiskt lite fundering.

Se till att du får några skratt varje dag. Se på dig själv med humor.

Mina tankar: Jag har väldigt lätt för att skratta, åt allt egentligen.

Ha mod att ändra på saker som går att ändra. Acceptera det som inte kan ändras.

Mina tankar: Ja, dessa två saker borde jag lära mig. Vet inte vad jag kan ändra riktigt som jag inte har mod till. Finns det något? Ja säkert, men kommer inte på något. Men jag har svårt att acceptera det som inte kan ändras, för jag tror på förändringar. Som med min värk, trots att jag har haft den i 9 år.

Detta var som sagt ingen kritik till ica som har gett tipsen på sin blogg. Det är jättebra tips! För dem som inte redan försöker använda dem. Vissa saker bör jag också försöka tänka mer på och förbättra. För det jag har gjort hittills har inte hjälpt. Min kropp kan eller vill inte stressa ned. Hur mycket jag än försöker tycker jag.

/Nitha

Här får ni se bilder på Jamies mamma och morfar. Har inga bilder på pappan, men kanske hittar något så småningom.

Mamma Bea, först ut. En liten dam.

Nu till Morfar Hero. Som däremot inte är liten! Fast han är inte jättestor på första bilden, men han är inte så gammal där.

Första är från 2002

Följande är från 2004. Har inga nyare. Men 2004 var han inte kastrerad, som jag har förstått det. Han skulle vara drygt ett år på dessa bilder. Så bilderna från 2002 måste vara tagna i slutet på året, för att det kan stämma.

Avslutar med ett par bilder från när Jamie var liten. Från dagen vi fick hem honom.

Tiger är nyfiken på vår nya familjemedlem. Jamie är lite rädd och osäker.

Rädslan har försvunnit och nu leker livet igen.

Bilderna på Bea och Hero är tagna från uppfödarens hemsida: http://www.raggartassen.se/.

/ Nitha

I dag ska jag skicka iväg ansökan till vägledningscentrum. Fick tag i dem igår och fick svar på mina frågor. Härligt.

Ska faktiskt bli otroligt kul att börja studera igen! Hoppas de svarar snart, så jag kan börja!

/ Nitha

Nu har jag försökt att få tag i någon på vägledningscentrum, men hur gick det? Det gick inte alls. Första gången svarade de inte alls. Andra gången kom jag till något ställe inom kommunen som sade att de inte var där. Jag frågade när de skulle komma tillbaka. Efter en stunds tystnad fick jag svaret att det enda hon kunde säga var att jag kunde återkomma. Hon visste inte när de skulle komma tillbaka för de hade tydligen inte skrivit in sig.

Vet inte vad jag ska tro, men ringer igen vid 14. Det är så typiskt för alla myndigheter nästan. Att man aldrig får tag i folk. Blir så trött när man faktiskt försöker.

/ Nitha