Månads arkiv: juni 2009

En liten uppdatering om Tyson.

Det fungerar bra med honom. Han är snäll och ger mycket kärlek. För det mesta är han lugn och go på promenaderna, men drar ibland. Han har lärt sig vad sitt och ligg betyder nu och sitt kvar, men tonåring som han är testar han gränserna och hur stark min vilja är. Typ: Ja ja, men menar hon verkligen det?

Katterna tycker han om att springa efter och de säger aldrig ifrån på riktigt. Ibland ligger de nära varandra och sover också, så det är nog inget att oroa sig för.

Tyvärr har jag sett tecken på att han har blivit slagen. Han är t.ex. livrädd för skaftet till golvmoppen. Jag försöker lära honom att inget kommer hända, så om han vågar närma sig golvmoppen får han godis. Vem vet, till slut kanske rädslan försvinner?

I morgon är det sex år sedan jag träffade Billan, så vi ska hitta på något trevligt. Sedan hade vi tänkt äta räkor och sova i bilen, som vi gjorde en del förra året. Riktigt mysigt =). Får se vad vi bestämmer oss för, men Tyson ska i alla fall vara med. Vi kommer nog bada lite oavsett väder i alla fall och då är ingen lyckligare än Tyson!

/Nitha

Lite bilder från första kvällen jag träffade Tyson. Så här sov vi hela natten.

/Nitha

När jag var på väg hem från Danmark förra söndagen köpte morsan en hund. Han heter Tyson, är 10 månader och kastrerad. En blandning mellan schäfer, border collie och labrador.

Det lustigaste av allt är att morsan alltid har sagt att hon vill inte ha en blandras, och absolut ingen hane och det måste vara en liten valp. Hon har fortfarande inte slutat tänka på en samojedvalp, så det blir väl en sådan senare kanske. Men här är i alla fall en bild på nykomlingen =).

/Nitha

I dag reser jag till Danmark igen. Det är med blandade känslor denna gången.

Jag är fortfarande inte riktigt på topp efter att Sweetheart dog. Här hemma vet jag att jag har folk omkring mig som förstår hur ont det gör. Hur mycket jag älskar henne, fortfarande. Hur mycket hon betyder, fast hon inte finns hos mig längre. Jag vet att jag har någon att dela tankarna med. Skuldkänslorna jag får, för att man valde att avliva henne. Tänk om de kunde ha fått henne bra någon annan stans i världen? Bara mamma vet att jag skulle åka dit vad det än skulle kosta. Om mina pengar skulle räcka till. Skulle de inte räcka skulle jag gärna sätta mig själv i skuld. Jag skulle göra allt. Så är det bara, och det är inget jag orkar diskutera med någon.

Innerst inne vet jag också att veterinären inte sade att avlivning var bäst bara för att det var det enklaste. Hon var ju själv på gränsen till tårar när hon avlivade Sweetheart. Hon var den bästa veterinären jag kan tänka mig. Och om Star senare, om förhoppningsvis många år, måste avlivas hoppas jag att hon kan göra det. Hon är fantastisk med både djur och människor, vilket jag talade om för henne. Jag har ju annars svårt att prata om känslor, men det där var jag tvungen att berätta för henne.

/Nitha

Tårarna rinner fortfarande med jämna mellanrum.

Saknar Sweetheart så otroligt mycket. Grät inte ens så mycket när mormor eller farfar dog. Sweetheart finns i mitt hjärta för alltid. Hon var en underbar familjemedlem och för mig som inga barn har, har hon alltid varit min lilla bebisälskling. Precis som Star är, Sweethearts halvsyster. Av någon anledning har jag också ibland sett Sweetheart lite som en syster. Ibland när jag klappade henne sade jag ”hej syrran”. Det har jag aldrig sagt till Star. Star är enbart min lilla bebis och busunge och inte som någon syster.

Här är en bild från i fredags när vi var hos veterinären och hade fått beskedet att avlivning var det bästa för Sweetheart.

För Stars skull, men även för min och morsans skull börjar det bli dags att skaffa en valp. Kanske i slutet av juli eller i augusti. Får se. Jag tror det är bäst att vänta med valpen tills jag börjar känna mig lite mer stabil känslomässigt. Skaffar jag den för tidigt blir jag ingen bra flockledare, det vet jag och det erkänner jag.

Sweetheart, jag älskar dig så! Hoppas du har det bra. Kanske är du i en himmel för hundar? Jag hoppas du springer omkring lika lycklig någonstans, precis som du gjorde här hemma.

/Nitha