Resan upp till Hallsberg har gått bra. Jag har inte varit här på ett tag, men nu har jag lite rast här. Som sagt, resan gick bra, men varför skall folk ta sån tid på sig att gå ombord på tåget, så gnäller de på mig när tåget blir sent sedan.

När jag blåste för att stänga dörrarna i Herrljunga så ser jag hur en dam ned rullväska börjar springa längs med tåget mot vagn 11. Jag blåste en gång till och damen ökar hastigheten. Att man skall hoppa in i tåget och kan gå på insidan, det fanns inte i damens föreställningsvärld. Men men. Hon fick höra det sedan.
Och så har vi de som skall röka. Ut på varenda station, och trots att man blåser i visselpipan så skall de bara ha de där sista blossen.

Annars har jag haft mycket trevliga kollegor och mycket trevliga resenärer idag.

Idag har jag varit i Skövde några timmar. I Skövde hyr SJ en liten lägenhet där vi kan vara då vi har längre uppehåll. Lägenheten fungerar även som överliggning för en del personal. I lägenheten finns en dator där man kan surfa och hämta ut listor etc. Nu är det så att när man är i lägenheten så är man ofta ensam så ingen ser vad man tittar på för sidor. Det är kanske därför som denna lapp har kommit upp vid datorn:

Har helt enkelt inte haft lust att blogga.

Hade en kul upplevelse i fredags. Ibalnd så släpper man tjuvåkare bara för att de är så roliga. När tåget stod i kil kommer det fram en något berusad man som hade på sig en tomteluva. Han kommer fram till mig och säger att han skall åka till Rovaniemi. Jag upplyser honom om att tåget var på väg söderut, och Rovaniemi ligget norrut. Han sa då att han hade ett ärende i till Grums (stationen efter Kil för mitt tåg). Han började rota efter sin biljett samtidigt som han började berätta om att han skulle hämta renar i till tomten i Grums. I Kil hade han fixat något annat ärende vilket innefattade att gå på systemet (det trodde jag på).

Han fick inte fram någon biljett och jag sa att jag skulle återkomma till honom. Mellan Kil och Grums är det inte långt, och den tiden använde han till att sjunga för de andra resenärarna i samma vagn. När han gick av i Grums fick jag en kram och han sa att han lagt fram biljetten på sätet han suttit. Jag hittade ingen biljett där, och det hade jag inte förväntat mig heller. Däremot gjorde mannen, som ändå var rätt trevlig att min dag blev lite lite roligare

Idag har jag fått leka med en ny leksak. Min chef bad mig att prova Västtrafiks nya periodkortsläsare. En blå plastsak som man har i handen och läser av om resenärerna har checkat in sina biljetter. Skall försöka ta ett kort på en sådan och sedan lägga upp här. Jag använde den upp till Stenungsund och tillbaka.

När jag var tillbaka i Göteborg så car det bara att stanna kvar i ca en kvart på tåget och sedan vidare med samma tågsätt till Falköping. Framme i Falköping noterade jag att IC-tåget hade drabbats av ett problem och skulle komma att bli mycket sent. Det skulle dock inte påverka mig så jag tog ingen större notis om det. När mitt tåg som jag skulle jobba på sista biten till Skövde kom in från Nässjö, så vällde det av folk som skulle till och mot Göteborg. Så började de ställa frågor till mig om var de skulle ta vägen, vad de skulle göra, de skulle vidare några av dem. Hur skulle jag kunna veta något? Men jag förstår dem, jag har SJ-uniform på mig och jag kanske borde veta mer än de.

När jag kom in på tåget träffade jag min kollega Johan. Johan berättade för mig att han klart och tydligt informerat resenärerna som skulle till Göteborg att följa med tåget till Skövde istället för att gå av i Falköping eftersom deras möjligheter att få hjälp var större i Skövde. Det stannar fler tåg i Skövde, i Skövde finns stationsvärd hela kvällen, det vore helt enkelt bättre att stanna på tåget och åka till Skövde. Men nej, de ville inte lyssna och strandsatte sig själva i Falköping. Några följde med till Skövde och de fick åka X2000 till Göteborg.

När jag kom fram till Skövde möttes jag av tre ungdomar som frågade efter en något full man. Jag sa till dem att jag inte hade sett någon och frågade min kollega Johan. Johan, som ju jobbat på tåget hela vägen från Nässjö, berättade att han sett mannen och att denne gått av i Falköping. Det visade sig att mannen var ungommarnas far och skulle hälsa på dem. Men då han var på väg av någon anledning ångrat sig och inte ville träffa barnen.

I Skövde hann det gå en timme och sedan kom X2000 med vilket jag åkte pass hem.

Nu har personalledningen exakt fyra minuter på sig att ringa till mig och säga att jag skall arbeta. Snart är klockan 13, och jag slutar!!

Idag är jag reserv. Det innebär att man hela dagen sitter på kontoret och väntar på att de skall ringa och säga att man skall ut och åka tåg. Än har de inte ringt. Jag är lagom trött efter att ha börjat klockan 4.45

Tågförseningar kommer sällan ensamma. Både dag och igår var jag sen. Igår berodde det på först ett oplanerat tågmöte och som grädde på moset så blev vi drabbade av lokskada, dvs loket gick sönder. Som tur så kunde vår lokförare reparera felet direkt. Resten av sträckan var vi 40 minuter försenade. 38 minuter var den tid som folket som skulle till Sunne och Torsby hade på sig att byta tåg. Jag ringde trafikledningen och de ordnade så att det tåget inväntade några minuter.

I Karlstad växlade jag och vår lokförare Peter in tåget till spår 21 dit det skulle, utan minsta problem.

Imorse var det att gå upp med tuppen, ta sig lite frukost och sedan bar det av. Först bromsprova och klargöra och åka iväg. Allt gick strålande ända fram till Öxnered. I Öxnered var det tvärstopp. Det är så att bron vilken tågen går över i Trollhättan är öppningsbar, och ibland när den har öppnats så går den inte att stänga. Detta hade vi nu drabbats av. Det var varmt och tåget har ingen AC. Jag höll mig uppdaterad om vad som hände.

Som vanligt har vi ett litet gnällgäng. Mina damer och herrar, tänk er att ni sitter på 5:ans spårvagn i Göteborg, är på väg från Hisingen till Göteborgs Centrum. Plötsligt säger spårvagnsföraren att Göta-Älvbron låst sig i öppet läge, ingen trafik kommer över. Vad gör ni i detta läge? Börjar ni skrika och gorma på spårvagnsföraren? Börjar ni tala om hur hemska Göteborgs spårvägar och Västtrafik är? Vem kompenserar er i ett sådant här fall? Eller om ni sitter i en bil och vägen går sönder? De flesta var nöjda med svaren jag gav. Men speciellt en man som skulle till Köpenhamn var inte så glad. Till Köpenhamn går tågen varje timme från Göteborg och missar man ett på grund av trafikstörning så får man ju ta nästa, så enkelt är det. Han ville veta hur han skulle bete sig när han var i Göteborg, han skulle möta upp några där och han hade deras biljetter och han var allmänt otrevlig. ”Vad gör du här överhuvudtaget när du inte kan svara på mina frågor?” menade mannen på, sedan gick han in i tåget. Jag avhöll mig från att fråga mannen om hans vänner inte var kapabla att ta hand om sina biljetter själva. Han var en sån där människa som bara var tvungen att gå fram och spy galla över närmaste uniformsbeklädda person och sedan var han nöjd.

Nu var det såhär att under en timmes tid så ”trodde” felsökarna att de alldeles strax skulle hitta problemet. Och just därför så skickade trafikledningen inga bussar. Och när vi stått där i en och en halv timme så kände jag att, nej, nu är det väl ändå dags att de skickar de där bussarna. Så jag ringde till trafikledningen. DÅ Sa de: ”NU fungerar det”, fem sekunder senare blev signalen grön och vi kunde rulla.

Som grädde på moset fick jag en klapp på axeln av en kille tillsammans med orden: ”Det där gjorde du bra”. Jag orkade inte förklara att jag inte hade nåt med bron att göra.

Idag hade jag med lilla mamma på tåget, hon var lite nyfiken på att se hur det ser ut när jag jobbar så jag tog med henne på en liten tur till Karlstad. Resan upp gick bra, inga konstigheter. Väl framme i Karlstad tog mamma och jag en liten promenad tittade i lite affärer och åt lunch.

När jag kom till stationen hade lokföraren redan anlänt för att starta upp loket. Emellertid hade en isolator gått sönder och varje gång han försökte få upp strömavtagaren så small det, blixtrade och rök. Det såg faktiskt lite magnifikt ut. Hade målet varit att titta på fyrverkeri så hade jag varit glad. Nu var det emellertid så att vi skulle åka med loket och en trasig isolator är inte att leka med. Det är så att strömavtageren är isolerad från lokets tak så att det inte skall gå ner stöm i loket utan att strömen skall gå den väg man tänkt sig in i motorn. Nu var det emellertid så att 16 000 volts ström gick fel PANG!!

Som tur är så fanns det ett extra lok på bangården. Det som drog vårt tåg upp imorse. Att köra fram loket, dra ut våra vagnar, sedan sätta loket längst fram och sedan göra bromsprov tog sin lilla tid och när vi till slut rullade från Karlstad så var vi ca 50 minuter sena.

Då började vårt egentliga arbete. Jag och min kollega samlade ihop alla anslutningar och vi lovade att göra vårt bästa. I Öxnered var det en som skulle byta till Vara och tre som skulle till Uddevalla (15 minuters marginal). I Göteborg skulle folk åt lite olika håll. De flesta med tåget söderut mot Malmö och Köpenhamn (en timmes marginal). Några skulle till Borås och Stenungsund och någon skulle till Varberg.

Det var speciellt en dam som skulle till Uddevalla och hålla någon föreläsing. Hon var aningen orolig för att hon inte skulle hinna och frågade mig hur hon skulle göra, jag lovade att återkomma så fort jag visste något ”Jag har informerat trafikledningen”, berättade jag ,”och så fort jag vet något så informerar jag”. Damen var fortfarande missnöjd och trodde mig inte när jag sa att jag lovade att återkomma. Hon hade varit med om det här förr, när kollegor inte hållit vad hon lovat. Redan där borde jag ha insett att något var fel. Trafikledningen ringde upp mig och sa till mig att de inte kunde hålla något i Öxnered med hänvisning till hur sena vi var. De som skulle till Uddevalla skulle ta en buss i Trollhättan. Damen blev inte glad och började skälla på mig och tyckte att det var fel. Hon skulle hålla föreläsning i Uddevalla. Till slut ville hon veta namnen på dem som satt på trafikledningen. Jag undrar just vem som vill gå på en föreläsning som hålls av en sådan dam. Jag skickade av damen i Trollhättan med hänvisning till en buss.

Några andra, som var trevliga, var två ungdomar som skulle med tåget till Malmö för att sedan byta där till Berlin. De var också framme hos mig ganska mycket och och frågade om hur vi låg till tidsmässigt. Det får man göra, och man får vara nervös.

Till slut rullade vi in på Göteborgs central. Flickan som skulle till Borås hann med tåg fem minuter senare, Skåneresenärerna hann med sitt tåg och Stenungsundsresenären fick vänta en halvtimme innan nästa tåg.

Ytterligare en dag på jobbet

Har haft en riktigt trevlig arbetsdag, så lång var den inte heller, ca fyra timmar, det är inte helt fel och imorgon är jag ledig!

Resan började utan dramatik. När vi nådde Säffle ropade vår lokförare ut att vi skulle vara något sena därifrån då vi skulle vänta på ett en timme sent tåg. Samtidigt pep min telefom. Pipet visade sig vara ett trafikinformatioms-SMS som gav till känna att södra delen av banan hade blivit drabbad av en så kallad solkurva. Vi vet allihopa att när ämnen blir varma så utvidgar de sig, så även järn som räls är gjort av. Och om järnet på varma dagar utvidgar sig så kan rälen böja sig, detta kallas för Solkurva.

Det rådde i dåläget stopp för samtliga tåg förbi Älvängen. Det var ett tag kvar tills vi skulle komma dit och hur det skulle se ut när vi närmade oss med vårt tåg det visste jag inte. Vad jag dock visste var att jag hade ett antal personer på mitt tåg som skulle byta i Öxnered mot Vänersborg (15 min) och i Göteborg mot Borås-Alvesta-Växjö Kalmar (Bytestid ca 20 minuter på Göteborgs central). När vi var i Mellerud fick jag SMS-med spårinformation om Öxnered och såg att tåget till Vänersborg skulle vara försenat det med, så bytet i Öxnered var det inget bekymmer med. Jag hade ändå såpass bra framförhållning att jag ringde till Trafikledningen och meddelade att jag hade ett antal resenärer som skulle byta tåg I Göteborg och åka vidare och hade en marginal på ca 20 minuter.

Vi avgick Öxnered 12 minuter sena och Trollhättan 10 minuter efter ordinarie tidtabell. Detta börjar ju ordna upp sig, tänkte jag. Dock verkade det bli alldeles för bra för att vara sant.
I Älvängen blev vi stående i över tio minuter och nu var plötsligt får försening nere i 25 minuter. Detta är något som inte bådar gott. Medan vi står stilla så ringer jag till Trafikledningen igen för att prata angående mina anslutningar. Jag får då prata med Linda som med sin lätta norrländska försäkrar att hon skall göra vad hon kan.

Precis när vi börjar rulla så ringer min telefon. Det är Linda som vill framföra att om det inte händer något allvarligt så hålls kalmartåget. Nu har hon dessutom sett till så att vårt tåg kommer in på spår 10 och Kalmartåget avgår från spår 9. SNYGGT JOBBAT LINDA. Jag får även strikta order om att ropa att de som skall över till Kalmartåget skall skynda sig med att gå över.
Jag informerar de resande två gånger och 12:14 rullar vi in på Göteborgs central. Kalmartåget som skulle avgått 12.11 står mycket riktigt vid samma perrong och mina lyckliga resande kan vandra över till sitt tåg.

Dagens hjältinnor är Linda och Jane på trafikledningen som ordnade så att det andra tåget kunde hållas och därmed räddade många resenärers dag. Ett stort fång rosor till er båda!

Det som är fascinerande med mitt jobb det är alla människor man tröäffar varje gång man jobbar. Minns ni norrmannen som jag träffade sist jag var på väg ner ifrån Strömstad? Gissa vem jag mötte på tåget upp till Vänersborg senare samma kväll! Han satt där igen! Lika pratsam, lika bra tyckte han om Reginatåg, västtrafik, och tåg i allmänhet. Gång på gång berömte han fåra tåg och sa att reginan är ett fantastiskt fordon och ”Vi skal vise norrbaggerne hvor man körer tog”.

Nu är jag i Karlstad, det är en varm skön kväll och jag har haft ett trevligt arbetspass. Karlstadsturer är sannerligen balsam för själen.

Lagom till att jag anlände till jobbet idag så fick jag ett SMS där det stod att biljettautomaterna på Göteborgs Central var ur funktion. Något som händer alldeles för ofta. Detta får den följden våra resenärer hänvisas till biljettköp på tåget. Givetvis plockar man i ett sådant fall bort den extra avgiften för köp på tåg. När alla kommer till tåget och skall köpa biljetter av mig så tar det otroligt lång tid. Därför fattade jag ett kontroversiellt beslut, något som egentligen inte är helt enligt reglerna, men jag var tvungen, det var min enda chans ifall jag skulle komma igenom tåget innan Trollhättan.
Jag samtalade med min kollega som hade hand om serveringen under den första sträckan och vi kollade hur mycket tågbiljetterna kostade. I mitt välkomstutrop sa jag att de som ville köpa biljett skulle gå till kiosken, betala pengar och så fick de ett kvitto där kollegan hade skrivit ”Tågbiljett” (fast det egentligen stod växelgodis). På så sätt fick SJ in sina pengar, resenärerna gjorde rätt för sig och jag kunde komma igenom tåget. Otroligt smart tycker jag.

Det var bara en liten ungdom som inte hade med sig kvitto till sitt kort (vilket man skall ha). Han fick betala en biljett.

Nej, nu är det dags att sova!