Kära läsare, varför läser ni endast denna blogg när jag har en helt ny? Adressen finns i inlägget under.

Jag byter blogg. Uppdatera edra bokmärken.

http://svenskagladbadet.blogspot.com/

Jag funderar på att byta bloggverktyg till något smidigare än metro. Det finns en del fördelar med andra sidor, t ex att man kan synas på fler bloggportaler, kolla vilka ord folk har ”googlat” för att komma fram till just min sida, osv. Men å andra sidan kanske jag borde ge det litet mer tid istället för att börja på en tredje blogg… Dessutom skriver jag rätt sällan nu för tiden.

What say you? Kan ni rekommendera något annat bloggverktyg, eller är det bättre att jag stannar kvar i detta lilla hörn av internet?

Såjädra dåligt. Hicka. Full. Intellektuellt vid medvetetande med ändå så himmelskt frånvarande. Alla jag pratade med, vad sa de? Vad var de? Vem var de?

Den här fuskpälsmössan fyndade jag idag. Mamma tycker att jag liknar en eskimå. Själv tycker jag den ser rysk ut.

What say you?

I’m sorry I didn’t choose to be the one I should be. I’m trying to repair that now. The choices I should have made stand before me, although in  fact they are since long since a part of the past.

I wish to abdicate, but I know I cannot. My attempts are vain and I kow that. Queen of despair, sorrow and grief.

I’m breaking, because I failed. I’m sorry I did not choose what I wanted to. I’m sorry I did not do what you wanted me to do, because that was my wish as well.

Vill fly ifrån allt. Finns det inte någon pausknapp?

Nu har jag bestämt mig för att flytta i alla fall. Litet ironiskt att min flytt till Uppsala sammanfaller med mitt studieavbrott. Men så måste det bli. Det jag gör nu står i vägen för en annan sak jag vill göra. Jag har pluggat hårt under gymnasiet för att kunna välja vad jag vill göra.

Idag har jag inte plugga någonting, jag har bara tittat på alla landets utbildninar som jag kan tänka mig. Jag har bestämt mig ett antal gånger för att avbryta min utbildning, och lika många för att fortsätta. Nu litar jag inte på mig själv längre. Jag kan inte ansvara för mina handlingar nu, och jag kommer fara illa i händerna på mig själv.

Nu har ännu en dag gått till spillo, och jag mår bara ännu sämre om möjligt. Är så arg på mig själv. Men ändå ser jag fram emot morgondagens seminarium, trots att jag måste förklara varför jag har varit borta och varför jag inte har svarat på deras telefonsamtal eller ringt upp dem. Jag vet ju att det bara blir värre ju mer jag gräver in mig i mig själv, och det borde innebära att de kan lätta min börda bara genom sin existens.

Jag vet nog vad som är problemet. Jag letar efter personer som är framgångsrika, och vill vara precis som dem. Och jag har ingen känsla för vad jag verkligen vill. Låter de påverka så mycket.

Jag kan aldrig se mig själv som destruktiv, för allt jag gör gör jag för att må bättre på något sätt. När det går dåligt och det verkar som om det inte finns någon annan utväg måste jag de där negativa känslorna ut. Då finns inte lycka som ett alternativ, utan är ett främmande ord. Lycka är inte något skapat, det bara är. Och när det inte är, är det dags att skapa något. Gråt, till exempel. Det finns ju inte någon annan väg.

Vissa orsakar sig själva eller andra smärta, men det gör inte jag. Dels för att jag är så rädd för smärta, och dels för att jag inte skadar andra utan bara mig själv. I ögonblicket då alla dörrar till lyckan stängs rasar allt, och på ett sätt som jag efteråt inte förstår känns det skönt att man inte behöver kämpa längre.

Nu måste jag städa. Jag tror att det kommer bli lättare att ta beslut när allt är rent. Att städa sin omgivning är att städa sin själ?

Innan en läkare frågade mig om jag var sjukskriven, hade jag inte ens det som ett alternativ. Jag vet faktiskt inte helt vad det innebär. Men nu börjar det framstå som en sorts sista utväg. Kan man jobba eller studera på deltid om man är sjukskriven? För det kanske jag borde/kunde göra. Men mitt mycket ostabila humör gör mig lika liten som en fyraåring. Intellektuellt är jag mig själv, men känslomässigt är jag fyra när det väl börjar gå nerför. Min rationalitet brister, litet bråk och jag är genast oälskad, värdelös och misslyckad.

Skolan käns tung, jag kommer inte att kunna få de betyg jag behöver om jag fortsätter såhär. Jag kommer inte heller ha mod, styrka och motivation till att läsa någonting annat. Så hur gör jag för att sjukskriva mig? Jag är sjuk, och jag kan inte arbeta som jag ska.