Idag har jag inte plugga någonting, jag har bara tittat på alla landets utbildninar som jag kan tänka mig. Jag har bestämt mig ett antal gånger för att avbryta min utbildning, och lika många för att fortsätta. Nu litar jag inte på mig själv längre. Jag kan inte ansvara för mina handlingar nu, och jag kommer fara illa i händerna på mig själv.

Nu har ännu en dag gått till spillo, och jag mår bara ännu sämre om möjligt. Är så arg på mig själv. Men ändå ser jag fram emot morgondagens seminarium, trots att jag måste förklara varför jag har varit borta och varför jag inte har svarat på deras telefonsamtal eller ringt upp dem. Jag vet ju att det bara blir värre ju mer jag gräver in mig i mig själv, och det borde innebära att de kan lätta min börda bara genom sin existens.

Jag vet nog vad som är problemet. Jag letar efter personer som är framgångsrika, och vill vara precis som dem. Och jag har ingen känsla för vad jag verkligen vill. Låter de påverka så mycket.