Vari bottnar denna obeslutsamhet? Kanske brist på sällskap som kan influera mig, låg ansvarskänsla som inte har byggts upp när den borde ha gjort det,  eller en mycket hög idealism. Mitt tankeliv är i alla fall bemängt med såna funderingar, vilket har gjort avtryck i bloggen.

Visst är det så att jag upprepar mig ofta, men det är meningen. Jag skriver för att komma framåt, och för att göra det måste jag trampa runt i gamla spår, ironiskt nog. Jag skriver för mig själv i första hand, men om någon uppskattar mina rader och ger mig råd ser jag det som ett stort plus. Bloggen är inte något sorts livsverk och är inte heller menad att fungera som ett litterärt tillfrälställande alster för mina läsare. Den är min enda utväg, kan man säga Jag har ju provat nästan allt nu.. Den hjälper mig när vård och vänner har svikit.

Det jag skriver är hackigt, repetetetivt, enkelt och svårt. Precis som mitt humör är, och som mitt liv ser ut just nu. Jag har även bjudit in er till detta. Jag kommer fortsätta så länge jag får ut något av det, och hoppas att ni också får det.

3 fullkornsbrödskivor med vitlöksmör (Becel)

2 äpplen

43 g Pringles chips

55(?)  g choklad

1 tallrik START light + lättmjölk

Jag kommer fortsätta och fullfölja min kurs i höst, men troligen kommer jag därefter ta studieuppehåll för att läsa beteendevetenskap. Det är nog det bästa av de alternativ jag har. Jag vill stanna i Uppsala, vill hellre läsa det än juridik, och jag har intresset. Rentav passion för det.

Och jag ska snart flytta, hoppas jag. Jag kan få bo i samma hus som min klasskompis.

Livet leker så länge jag har mina mediciner.

Läkarbesöket gick rätt bra. Inga nya mediciner, men blev vidareremitterad för ytterligare utredning. Mina humörsvängningar är ett gissel som det bör göras något åt, men jag uppfyller inte kraven för att få en annorlunda, starkare behandling.

Jag vill bara inte råka ut för såna nederlag igen. Det kommer kanske komma fler sådana med den medicineringen jag har nu, men det finns just nu inga andra alternativ som skulle passa bättre.

Och så fick jag frikort, ända fram till april. Nu är jag inte så ångerfull över dessa täta SCID-utredningsbesöken i somras.

”Psykdoktorn” idag. Vi får se om de kan hjälpa mig på något sätt. Förresten har jag märkt hur beroende jag är av mina antidepp. Jag hade slut på cito igår, och det kändes som om hela världen rasade. Dessutom känner jag mig helt skakig på morgonen innan jag får min dagliga dos. I förrgår kväll misstänker jag att jag glömde remeron, eftersom jag inte sov på hela natten. Och det har inte hänt på nästan två år, långt före depression och antidepp.

I förra veckan pratade jag för en gångs skull med en riktigt trevlig sjuksköterska. Jag blev glad. Hon ordnade också en snabb tid åt mig hos dennna doktor. Hoppas det går bra nu.

Första sömnlösa natten på väldigt, väldigt länge kommer det här att bli. Betyder det att jag är på god väg att bli bra? Är det här egentligen början på en hypoman fas?

En vän bad mig nyss tipsa om en bok. Jag har redan nämnt denna, men den förtjänar att nämnas igen; Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg. En av få böcker som verkligen har berört mig på senaste åren!

 Har blivit inspirerad att hoppa av juridiken och läsa något medicinskt eller naturvetenskapligt istället.

 Har blivit inspirerad att hoppa av juridiken och läsa något medicinskt eller naturvetenskapligt istället.

 Har beslutat att inte fixa tandställning, eftersom jag upptäckte ett billigare alternativ idag.

 Fick litet luftbubblor under lösnaglarna idag…

 …men annars ser de ut och känns rätt bra.

 …och jag har inte korta naglar längre.

 Jag kan äntligen gå upp på morgonen om jag vill.

 Jag har fortfarande inte dammsugit.

 Fortfarande deprimerad och lonely

 Jag är älskad!

Summa: : 6 : 4

Efter min frustration över vården i lördags kom jag på en, i mitt tycke, rätt smart idé. De flesta tabletter är ju skårade i miten, så ock Remeron. Följaktligen delade jag tabletten i tu, och svalde sedan den ena av dessa halvor. Blev då lugnare, och mycket riktigt, morgonen därpå kunde jag faktiskt vakna vid åttatiden. Däremot valde jag att inte göra det. Läkaren har telefontid då, men i ärlighetens namn visste jag inte om jag hade något att säga honom. Så jag somande om, nöjd med mitt beslut samt dess utfall, och beslöt att ringa honom  imorgon istället.

Hjälp