Numera ett eget domän:
Välkomna!
Nu flyttar jag till en helt egen domän:
Kika gärna in och lämna en kommentar.
Salam
Hej!
Träder nu in i en intellektuell dimma.
I dagarna fokuserar jag på att kritiskt granska påstådd kunskap. Hur förhåller man sig egentligen till det man läser? Det pratas ofta om ”diskurs” inom vetenskapens värld. För att enkelt illustrera vad det betyder så kan vi fråga oss själva om vi tror att en viss frekvens av speciella ord eller termer har någon betydelse för vad vi tror är sant och vice versa. Exempelvis; tror du att användandet av ett visst ord har påverkat din syn på verkligheten? Ord som; rebell, terrorist, invandrare. Hur är de laddade? För så är det. Vi serveras ord av författare som i sin tur har serverats ord under sin läroperiod.
Fortsätt vara skeptisk och ifrågasätt det du läser. Det kommer att göra livet något lättare. Klarar man sen av att även granska sig själv med frekvens så kan det bära riktigt långt.
Ciao
Ny sida: www.tankesultanen.com
Hur många gånger tillåts man säga: ”nu får det vara NOG!” utan att ordet nog förlorar sitt värde? Det känns som det bara är ett skrik man slänger ur sig då och då när smärtan närmar sig outhärdlighet.
Jag har precis tittat klart på Dokument utifrån på SVT 2. Dokumentären heter ”Israel vs Israel” (Terje Carlsson) och handlar om israeliska fredsaktivister som inte anser att det är förenligt med mänsklighet att ockupera ett annat folk. Det är bland annat före detta israeliska soldater som bär vittnesmål om övergrepp, plundring och krigsbrott mot palestinierna.
Jag vet. Ni har hört detta förut. Ni har läst detta ofantligt många gånger. Och ni har sett det vevas om och om igen. Ni är trötta på det. Men jag är också trött. Jag är trött på er. Jag är trött på Israel och hela det så kallade världssamfundet. Jag är trött på FN. Jag är less. Jag blir utmattad av bara tanken. Jag är trött på er som är trötta på palestiniernas sak. Hur kan ni? Hur kan ni tillåta denna orättvisa? Ja, ni! Jag talar till alla. Hur kan man acceptera en sådan inhumanitet?
I slutet på filmen så finns det en sekvens som väcker detta inlägg. Jag letar ord här. Snälla hjälp mig. Encyklopedin är inte nog för att beskriva. Jag sållar bland det skapade orden som kommer närmast; arg, förbannad, vred. Mitt blod forsar extremt. Jag kan knappt behärska mig. Kanske borde jag inte skriva nu. Inget kan förklara mina känslor. Flickan som blir överfallen av israeliska soldater i slutsekvenserna är min syster. De är alla mina systrar. Och bröder. Soldaten slår henne i ansiktet. En gång, tusenfalt kränkt. Han drar i hennes slöja och slänger henne till marken utan att någon av tjugotalet andra soldater och aktivister ingriper. Hur kan man göra så? Hur kan vi tillåta detta? Hur kan vi bara sitta i våra trygga boningar och acceptera? Den smällen mot flickan är en lavett på hela mänskligheten. Häv ockupationen!
Jag kommer aldrig att ge mig. Till sista andetaget.
s.r.
Här kommer en text jag skrev förra året. Ganska många tyckte till om den och jag kände att den är relevant även nu när valet närmar sig med ”stormsteg”:
Idag stiger jag upp till en tidning som förtäljer hur Sverigedemokraterna rustar inför valet nästa år. De är segervissa och satsar som många nu vet på att bli vågmästare, en mästarmäktig position vill jag påstå. Det känns väldigt märkligt att Sverige har kommit till denna punkt. Ett parti som grundar sig på slutning istället för öppenhet. För cynism istället för tolerans.
Nej! Stopp. Rewinda det bandet. Tillbaka.
Vi kan aldrig låta SD få vara någon balanserare för våra gemensamma beslut. De kan få vara en skuggröst. De kan endast få vara undantaget som bekräftar demokratin underlägsna yttrandefrihetens orörbara konstitution.
Vi måste gå tillbaka till grunderna när vi blir ”smygrasister”. Det är naturligt att i människans natur ha svaga ögonblick av fördomar. Det är helt normalt att avvika och snubbla. Att kanske råka tänka ”utlänningar förstör”, ”araber är kriminella och går runt och är muslimer mest hela tiden”, ”svenskar är pedofiler” eller ”albaner är tjuvar”, är inte ädelt men inte heller en dödssynd. Det jag vill säga är att vi människor tänker så. Men vi människor viftar även raskt bort denna usla hjärnaktivitet. Vi tvingar hjärncell ”förnuft” att övervinna hjärncell ”egoism”.
Vi äter pizza men vill inte ha kvar ”blattarna”. Varför? Vi kan köra en Toyota och tanka den med bensin men vill inte ha några ”snedögda” eller imamiserade shejkättlingar innanför våra svenska gränser. Jag frågar dig varför? Hör du inte?! Vi vill ha tre poäng i en VM-kvalmatch i fotboll men sen vill SD skicka ”albanen” med första bästa flyg. Why? Ludmila har alltid varit gulblå men över natt bestämde de flesta att under flaggan ska det stå ”Ukraina” istället för ”Sverige”. Inga kommentarer.
Nej! Stopp. Back to basics. Vi är alla människor av detta klot. Gränserna är konstruerade och, visst de kan vara praktiska. Men våra landsgränser får inte existera i våra sinnen. Vi måste hjälpa de fattiga människorna och den som vädjar om vårt stöd, vare sig hon är blond eller har en universitetsexamen.
Skicka SD dit de vill skicka oss.
Ciao ciao (till Italia kanske?)
s.r.
Jag har en röst att dela.
Valet närmar sig med stormsteg och debatten är het både i formella och informella forum. Både i vardagen och motsatsen är tanken snabbare än funderingen. Det handlar om många olika frågor, stort och smått. Utrikes och inrikes. Utlänning och inlänning.
Jag vill nämna något om palestinafrågan.
Avsikten med mina ord är att fråga våra partier vad de ämnar göra i en av de viktigaste utrikesfrågorna i modern tid, den om rätten till Palestina. Min tanke är även att sprida ett ljus för gemene man. Dilemmat i mellanöstern rör inte enbart palestinierna och israelerna utan även världsfreden och dess tentakler når faktiskt ända till Sverige.
Många politiker, intellektuella, kulturella och vanliga människor har länge uttryckt sitt stöd för det palestinska folket och dess kamp. Sverige har stått rättvisan bi och vågat höja sin sköra men respektabla röst i världspolitiken. Palestinier i Sverige har alltid backats upp med hopp om en lösning.
Det finns skäl att revidera denna analys. I takt med ”nya demokratiska” partiers ”upplysningskampanjer” så frodas främlingsfientligheten. De triviala i sammanhanget är att denna agitation inte riktas mot alla invandrare.
Våra svenska demokrater kan skönja en tendens i allt elände och har hittat roten till problemen. Politikens medborgargarde eller sverigedemokraterna som vi också kan kalla dem har hittat fienden, det onda Islam. En stark känsla av oro råder när en ny mandatperiod är till att påbörjas. Ett vägskäl för Sverige och dess invånare. Vem ska leda demokratin? Eller ska vi kalla det majoritetens diktatur? Den globala uppvärmningen tycks inte ha drabbat Sverige, klimatet känns snarare oerhört kallt. Vägen mellan tolerans och intolerans har blivit smalare. Gatan mellan ”vi” och ”dom” har cementerats.
En enkel gryta tillagas oerhört slarvigt; ingredienserna är muslimer, araber, patriark, hederskultur osv… Allt i ett hopkok som luktar islamofobi. Att palestinier mestadels är muslimer gör den individuella och generella ståndpunkten vag och onyanserad. Många drar felaktigt en parallell och skapar ett hat och en antikultur gentemot allt som kan förknippas med Islam, däribland palestinafrågan.
Fler och fler orkar inte engagera en tanke för att reda ut fördomarna och de ”sanningar” vi matas med i media. Folk tänker självmordsbombare, krig och elände, oförmåga att enas. Rent ut sagt ”de är lika goda kålsupare”. Tillåt mig att inte hålla med. De som gör det så enkelt för sig begår ett stort misstag. Samtidigt som man viftar bort problemet lämnar man sitt ansvar och den humana plikt man har här i världen. I samma stund som du läser detta så är ett folk i nöd. Betänk den ockupation som palestinierna fått utstå i mer än 60 år. Vad gör det med ett folk? Vad gör det med dess möjlighet att utvecklas? Vad hade du gjort?
Jag vädjar om fortsatt vetgirighet i den här frågan. Genom nyfikenhet söker vi kunskap och därigenom når vi förståelse. På så sätt närmar vi oss samexistens och fred.
Slutligen så hoppas jag att partierna tydligt visar var de står i palestinafrågan.
s.r.
I bakgrunden lyssnar jag till en súra från koranen och sitter samtidigt i en dialog med mina tankar. På jobbet har jag fått många frågar om fastemånaden, Ramadan. Hur? Varför? Men, till vilken nytta? Många frågor och en massa funderingar hos min omgivning som förundras över varför man tillåter sig själv att ”lida”.
Personligen känner jag att så fort det handlar om en muslimsk ritual så ifrågasätter folk det? Jag har försökt hitta en kronologi i när jag först började känna att muslimer var ett jagat släkte. Jag kommer osökt att tänka på flygplanen den elfte september. Muslimerna fick skulden och målades upp som blodtörstande fanatiker. Att det var många muslimer som dog också var det ingen som förundrades över.
Min arbetsplats är god. Här finns kolleger som är öppna, vetgiriga och kloka. De är människor som är beredda att ställa frågor för att de känner mig och vet vem jag är. De får ärliga svar. Dagens samhälle känns som raka motsatsen. Trots allt det goda i att fasta, både fysiskt och psykiskt, så blir folk närmast provocerade av att man gör detta. Och för vem? För Gud. Vi lever i ett samhälle vars rättesnöre numera är skapat av ett högtekniskt gummi, materialistiskt. Vi har glömt bort orsakerna till vår existens. Varför finns vi? Hur fungerar människokroppen? Vad händer efter vår död? Är det slut så? Svart? Min tro har svar på allt det men vill ha något i gengäld. Rättvisa. Om du stjäl så händer något ont om du ger allmosa så händer något gott. Enkelt. Logiskt. Upplagt för den minst kunniga till och med.
Mina kolleger har idag fastat och det berör mig. De gör det i och för sig för att testa hur det känns och inte på grund av någon gudomlig orsak. Ändock vill jag lyfta fram denna aktivitet. De är beredda att sträcka fram sin hand och ta reda på hur den ”andra sidan” har det. Vägen till fred och frid, förståelse. Förståelse är nyckeln till vår samvaro.
Deras fasta är ett sätt att söka kunskap och ett vis att integrera den segregerade!
Salam
Vår måndagsmorgon präglades av nyheter i alla dess former om attacken mot Gazakonvojen. Den fredliga rutten innebar att författare, intellektuella och andra aktivister begav sig mot östra medelhavet för att hjälpa det palestinska folket med basala förnödenheter, såsom mat, medicin och byggnadsmaterial.
Israel gav sig på de sex skeppen genom att borda dem och genom skottlossning som innebar döden för mer än femton personer. Nu har ockupationsmakten även arresterat en hel del av passagerarna på skeppen och bestämt sig för att åtala dem.
Jag läser mig till att runt om i Sverige så anordnas det manifestationer för att protestera mot det vederhäftiga agerandet av Israel. Ockupationsmaktens agerande kan bara förklaras som statsterrorism. Så arrogant, respektlöst och inhumant.
Till er som varje gång söker ursäkter så vill jag fortsätta säga att sanningen tenderar att visa sig bortom tid och rum. Ni kan gömma ert islamhat och arabförakt bakom den kritik ni framför dekorerad som att Hamas är en terroristgrupp och att alla palestinier är dödskrigare. Det är en direkt provokation men jag vägrar att gå på den. Jag säger till er här och nu att ni sprider lögner. Hamas är skapat av den israeliska ockupationsmakten och har bara funnits i femton år. Ockupationen har varat sen 1948.
Långt ifrån alla palestinier står för vad Hamas står för men om man bara använder sig av Hamas retorik för att säga; ”se på palestinierna, de vill ju förinta judarna”, ja, då gör man det väldigt enkelt för sig och direkt svårt för de som inte kan så mycket om förtrycket. Fråga dig själv vem som har makten, militären och USA på sin sida? Vem som sätter agendan i världspolitiken?
Israel proklamerade sin stat 1948 och har sen dess ockuperat Palestina och dess folk. Palestina innehöll muslimer, kristna och judar. Alltså, vi pratar om palestinska judar, kristna och muslimer. Inte det som har skett idag, att Israel med sionismen som grundidé har lockat judar från hela världen för att befolka Palestina driva ut palestinierna. Idag har en kazakstansk invandrad jude fler rättigheter än en palestinier i sitt eget land.
Våga kryp ut ur ditt skal du lögnaktiga rasist vars enda syfte är att smutskasta folkslag och religioner som inte är din. Göm er inte bakom tangentbordet med era falska slingriga ord. Ni är välkomna att diskutera och föra en dialog om allt. På ett demokratiskt och öppet vis så når vi framgång och inte konflikt.
Hjälp palestinierna och stötta fredsaktivisterna. Ta dig till en manifestation och stå upp för mänskligheten.
I Helsingborg på GA-torg, 18.00!
Salam
Marhaba
Att söka kunskap är som behovet av att andas även om känslan om dess nödvändighet sällan kan bekräftas av en själv. Vi vet ju att insikt går hand i hand med lärdom, utan kunskap ingen insikt och vice versa.
Angelägenheten om att lära sig under livets gång bör vara odiskutabel. Kunskap ger förståelse och det i sin tur håller konflikter borta. Förståelsens stora fiende antas allt för ofta vara en lathet i viljan att utbilda och fortbilda sig men det är inte hela sanningen. I en tid av informationssökning i högsta fart så får bristen av något en högst relevant rival. Dagens desinformation är en ännu värre kombatant för en människas möjligheter att förstå, veta och komma till insikt om någonting. De sociala medierna fyller en enormt intressant funktion men kunskapen om dess långvariga konsekvenser är inte uttömda.
Mitt råd till dig min vetgiriga vän är följande. Tillåt dig att ifrågasätta kunskapskällor och invaggade historier. I din skepsis får du dock aldrig glömma bort den infödda hänsyn vi alla bör besitta i det vi företar oss. För att yttra sig behöver man inte inskränka en annan människas välbefinnande. Man behöver inte omkullkasta en tro på grund av rädsla. Oftast har det mesta en orsak och bör utläsas ur hela kontexten.
Men kom ihåg…sök och du kommer att finna.
Salam
Hej,
följde igår en dokumentär på svt om ”Blekingegadeligan”. En grupp danskar som bestämde sig för att förändra tillvaron. De omkullkastade sitt Danmark genom chockerande rån.
Ligans vilja var att skaffa fram pengar på olika vis för att skicka till det palestinska upproret (till PFLP).
Det som slog mig när jag lyssnade på en av de utredande poliserna från när det begav sig var medlemmarnas starka tro. Tron på att offra något för någon annan. En av medlemmarna avlyssnades efter en av kupperna som inbringade 13 miljoner danska kronor. Polisen förundrades över att en av ”brottslingarna” i en diskussion med sin fru funderade över om han skulle besöka tandläkaren eller inte eftersom de hade det ekonomiskt kärvt. Polisen blev givetvis oerhört förvånad; de använde inte en krona till sig själva. De var fast beslutna att skicka allt till dem de ansåg var i behov av hjälpen.
Värt att läsa denna berättelse.
Ciao