Jag vill ha semester. Från mig själv. Skulle vilja lämna den här trista kroppen ett tag. Slippa se vardagslunken och slippa höra mig själv säga samma saker hela tiden. Min själ behöver semester.
Jag vill åka till något vackert, varmt och ljust ställe där tankarna kan tänka nytt och fritt.Tror att även en själ kan uppskatta värme.
Personlighetsklyvning kanske är något för mig?
Jag åker pendeltåg i den stora staden. Tjuvlyssnar på ett samtal mellan en kille och tjej i 20 års åldern.
Killen-Du måste laga min jacka.
Tjejen-Va?
Killen-Du fick pengar av mig så att du kunde köpa nål och tråd.
Tjejen- Det var ju för att jag skulle laga fåtöljen.
Killen- Men det har du ju inte gjort!
Tjejen- Nä, för sängen står i vägen. Jag får ingen plats. När du flyttar sängen ska jag laga fåtöljen.
Min tolkning. Hon är tjej, därför ska hon sy. Han är kille, därför ska han stå för kostnaden och för musklerna. Det hela låter så gammaldags och sorgligt.
Killen-Jag får typ déjà vu.
Tjejen-Du pratar inte svenska.
Killen-Va?
Tjejen- Du måste prata svenska med mig. Jag fattar inte annars.
Min tolkning i torr kärringaktig stil: De där två förtjänar nog varandra.Min tolkning i feministisk anda:Han beordrar henne att utföra det han anser vara kvinnosysslor och förminskar henne genom att använda ord hon inte känner till.
Man kan ju se världen på många olika sätt. Eller strunta i det.
Jag vill ha en hund. Eftersom jag är en arg tant vill jag ha en hund som ser ut som en bister farbror.
Han ska heta Sixten. Men jag vill bara gå ut med honom under vår och sommarhalvåret på eftermiddagarna. Mornarna och höst/vinter får någon annan ansvara för promenaderna. Suck. Det blir nog ingen hund.
Jag tänker aldrig sluta snusa. Aldrig sluta äta godis och chips. Tänker ta en promenad då och då med en god vän men inte koordinera mina rörelser och svettas i grupp. Jag är ett hopplöst fall och är nöjd med det. Det kommer att straffa sig längre fram, värk i svaga leder och tandlossning. Men jag njuter av mina laster fram till dess.
Bara så att ni vet vem ni har att göra med.
Saker jag aldrig hade tänkt jag skulle göra:
Saker jag gjort och gör:
Har ännu inte varit på försäljningsparty, har lite stolthet kvar. Men som sagt, vem vet, det är ju en dag i morgon också.
Halloween. De kärringar som känner till Halloween tycker att det är en idiotisk idé. Dels är det ett nytt påfund (i Sverige) vilket inte lockar en äkta kärring. Kärringar håller på traditionerna. Sedan innefattar Halloween flera moment som kärringar avskyr, nämligen barn som låter och är kladdiga av godis. Barn ska inte låta och de ska vara rena och sitta still. Det är i alla fall vad en kärring önskar. Vuxna som firar Halloween genom att klä ut sig har kärringen ingen som helst förståelse för. Vuxna som leker är opassande.
Kärringar trivs på hösten. Om man bortser från de skinntorra kärringarna som dyrkar solen så passar höstens klimat kärringar bra.
Man kan ha hatt igen. Eller basker. De eventuella vallningarna man har känns inte lika besvärliga när det är kallt ute. Nackdelen kan ju vara att man mellan vallningarna fryser och då måste ta på sig en kofta eller liten bäddjacka som sedan i nästa sekund åker av igen.
Om ni möter en kärring med ovanligt ilsket humör till och med för att vara en kärring och som klär på och av sig hela tiden då har ni mött en kärring i klimakteriet. Eller en strippa med allvarliga yrkesskador.
Vem är sugen på lite mer kärringskola? Är ni fullärda eller behövs det fler lektioner? Det var ju ändå med en folkbildande(läs kvinnobildande) tanke jag startade denna blogg. Har några extralektioner om det behövs.
Och så var jag i staden. Och njöt. Och hamnade återigen i min inre diskussion om vad som passar mig bäst. Stadsliv eller lantliv. Och som vanligt vann staden. Men det passar inte min familj. Och familjen är viktigare än staden. Så lantlivet fortsätter. Ännu ett tag. Förmodligen minst 10-12 år. Jisses.
