En räddande ängel, det är jag det.

I dag hämtade jag upp 2 pers i Saltis, Solsidan.

Dom hade gått vilse och bad mej köra dom tillbaka till Hellasgården,där dom startat sin prommis tidigare på dagen….HELLASGÅRDEN!

Dom måste ju varit ute å gått i 3 timmar eller nåt, stackars människor, dom var helt färdiga, tjejen somnade nästan i taxin.

För inte så himla längesedan när jag stod å tankade på statoil, också den gången i Saltsjöbaden, kom det fram en tjej och frågade efter vägen.

Hon pratade engelska och hade en karta i handen.

Kvinnan var på väg  till Malmö från Dalarna och undrade om hon var på rätt väg!!!? Hon förstog inte riktigt vart E4an, som hon nyss åkt på, tagit vägen. . . .

En natt för några år sedan körde jag ett gäng som var mycket rädda för att hamna vilse.

Dom var inte från Stockholm och vägrade gå en meter själva utan tog taxi överallt. . .. å nu menar jag verkligen överallt!

Jag körde dom från Hamburger börs till cafe Opera!

Du som inte förstår poängen med detta blogginlägg ber jag ta fram en karta och kolla avståndet mellan ”börsen” och ”Cafeet”.

Puss å kram hela dan!

Faktum är att jag är sjuk väldigt sällan, tack å lov.

Men nu är jag faktiskt hemma.

Taxi Stockholm får klara sej utan mej några dagar.

Jag har råkat ut för någon sorts allergisk reaktion och har nässelutslag i hela ansiktet och dessutom är jag svullen så jag knappt får upp ögonen.

Fåfäng som jag är tänker jag alltså INTE sitta och köra runt folk i Stockholm med detta rödmosiga fejs.

Visste man inte bättre skulle man kunna tro att jag varit ute å supit i 14 dagar, eller kanske legat väldigt mycket för länge i en solstol i Thailand. . . tyvärr är det ingetdera.

Ska jag vara helt ärlig så stör det mej inte särskillt mycket, eftersom efterfrågan på taxibilar är mycket låg, pga av flygtrafiken. . . eller avsaknaden av flygtarfik kanske jag ska skriva.

Mina kära kollegor är nog glad för att vi är en mindre som ska slåss om körningarna dessa dagar.

Men snart är askmoln och nässelutslag ett minne blott och vi tjänar Massor av pengar igen. . . eller?!

1 askmoln = 0 flygplan i luften.

0 flygplan i luften= 0 körningar till Arlanda, Bromma och Skavsta

0 körningar till flygplatserna = 3000 bilar som ska dela på övriga körningar

3000 bilar / på övriga körningar = Djävligt lite körningar per taxi

Djävligt lite körningar per taxi = Väldigt lite inkört

Lite inkört - moms (6%) x 0,37 (vår provision) = Ännu mindre pengar i lön.

Summa: I dag har jag kört in 196 kr/tim.

196 kr-momsx0,37-26% (skatt) = 50,44

För att prata klartext, I dag har jag jobbat för 50,44 kr/tim!!!!!!

Naturen – mej   1-0

Bilen proppfull med en massa kartonger och säcker som ska till nåt ställe, där dom förhoppningsvis blir glada av att få ta emot skiten!

Ibland på lördagnätterna är bilen också full med ”skit” eller ”lik” eller ”saker”. . . ibland blir man osäker på om man kör sopbil, likbil eller budbil!

En Köpenhamnstaxi på valhallavägen.

]]> http://metrobloggen.se/taxichaffis/velkommen/feed/ 0 http://metrobloggen.se/taxichaffis/for_bra_bocker_ar_inte_bra_for_dagskassan/ http://metrobloggen.se/taxichaffis/for_bra_bocker_ar_inte_bra_for_dagskassan/#comments Tue, 02 Feb 2010 00:00:00 +0000 Sollan http://metrobloggen.se/taxichaffis/?p=12 Läs mer →]]> Hmmmm. . . kan inte slita mej från boken jag läser just nu (hypnotisören).

Har med den i bilen. . . släcker taklyktan och gömmer mej i en liten gränd för att få läsa i fred.

När det är som mest spännande, sliter nån upp dörren. . . . ”Är du ledig?”

Nämen herregud, ta bussen människa, eller någon annan taxi, ser du inte att jag är upptagen med att läsa?!. . . säger jag inte då,. . . men jag har god lust.

Ska lämna den hemma i morgon, jag lovar. . . nog. . . kanske.

Jag är expert på väder!

Alltså, jag är inte meterolog eller så.

Nä, jag är expert på att prata om väder.

Jag har pratat väder i åtskilliga timmar med mina kunder genom åren.

Väderprat ska man inte underskatta.

Visst, till en början var det nog så att jag ansåg väderpratet vara inkörsport till det ”riktiga” samtalet.

Men, jag lovar, med åren har jag lärt mej att prata väder som om det var det absolut viktigast man kan prata om, alla kategorier.

Ok, om en kund öppnar med: ”Usch vad det är kallt idag” eller ”Gud så varmt det är”, så kan ju jag svara:” ”Ja,verkligen” eller ”Mmm, visst” lite halvlamt sådär och då är samtalet slut.

Det är det ibland, om jag inte har någon lust att sitta och babbla….men det inträffar ganska sällan, som ni nog har förstått vid det här laget (att jag INTE vill babbla alltså).

En öppningsfras om vädret kan ibland vara detsamma som ”Hej,  hur mår du”, utan att man liksom förvänta sej att någon ska svara ärligt och uppriktigt på frågan, man förväntar sej bara att den andra personen ska svara; ”bra”, kort å gott.

Men numera tar jag en fras om vädret på största allvar, ni anar inte vilka djupa diskussioner man kan ha om väder, eller vilka minnen det kan väcka, eller vilka känslor. . . frustration, glädje, förtvivlan, uppgivenhet.

Eftersom jag själv har ett mycket okomplicerat förhållande till vädret så är jag oftast ganska positiv till vädret. . . att det är väder överhuvudtaget kan man ju glädjas åt, eller?!

Jag tycker att det är ganska farsinerande att folk kan vara så otroligt beroende eller påverkade av vilken typ av väder det är. . .  jag menar, det är ju liksom inte så där skitmycket man kan göra åt saken. . . bara gilla läget, göra det bästa av situationen.’

Många är dom gånger som jag märkt att min optimism om vädret faktiskt smittat av sej på folk.

Någon hoppar in i bilen, svär å fräser över att ”det är för kallt, för varmt, för regningt, för grått, för blåsigt, för halt” men efter en stund känner att det helt ok ändå.

Dom ger upp sina funderingar över att vädergudarna har något personligt emot just dom!

”Klart som fan att det ska regna just på MIN studentskiva, bröllopsfest, semester. . . bla bla bla. . .”

”Jaha, nu lyser minsann solen, när MIN semester är slut, man ska sitta på möte hela dagen, man har beställt en resa till medelhavet. . . bla bla”

Jag hoppas att jag inte låter för präktig, men ärligt talat så tycker jag att det är ganska skönt att vi inte rår på vädret!

Ha det bra!

//Sollan……..Huddinge: -13 grader, solen på nedgång och otroligt mycket snö, blå himmel…fantastiskt vackert!

Att vara eller inte vara….det är ju liksom den ständiga frågan på något sätt.

I en taxichaufförs liv är den ständiga frågan ”Ska jag stanna eller ska jag inte stanna?”………….på Arlanda alltså.

Jag får en körning till Arlanda, lämnar kunderna vid terminalen, börjar så köra iväg…….och då kommer den, frågan, should i stay or should i go?

Man vet väl någotsånär svaret, men det är långt ifrån glasklart…..det finns liksom många frågor som måste besvaras först, innan man har själva huvudsvaret.

-Vad är klockan?  -Landar det några plan? -Hur är trafiken in mot stan? -Är det dags att åka hem? -Är det mycket att göra inne i stan? -Hur många bilar står det på remoten?….

Ja, sådär håller det på och efter ett tag kommer man fram till ett svar, antingen: ”Äh, jag åker in i 10 minuter, kollar om jag får en förbeställning, men sen drar jag”.

Eller: ”Äh, va fan, jag åker in och väntar även om jag inte får någon föris”…..eller: ”Nä, jag orkar inte stå å vänta, jag drar in mot stan”.

Ibland tar man fel beslut!

I dag tog jag fel beslut!

Enligt informationen på remoten var väntetiden 1 timme, så jag beslöt mej för att vara kvar…….Big mistake!

När det gått 2 timmar kom jag äntligen iväg från remoten, ner till terminal………2:an….suck! (Där är det rena rama lotteriet om man får körning)

På 2.an kan man inte säga att ringalar en strid ström av taxisugna kunder direkt!

Efter 1 timma och 40 minuter fick jag nog.

Då hade jag varit på nämnda flygplats i inte mindre än 3 timmar och 40 minuter………och jag hade fortfarande ingen kund i bilen.

Jag var trött, frusen och så in i helvete förbannad att jag, i ren desperation, lämnade min 1.a plats i kön, sket i alltihop och åkte hem.

Hallå! Om du ser mej köra in på remoten en fredagförmiddag igen, kan du då vara så vänlig att säga till mej att åka därifrån, och det fort!? Tack, det var vänligt!

Ha en bra helg!

Kan inte påstå att kontot är proppfyllt, så jag behöver alla mina pass i januari.

Men men….bilen är sjuk och behöver vård, jag får se till att göra något annat vettigt kommande dagar istället.

Tjingeling!

Vad jag menar är att, det finns tanter som är 23 år….och det finns tjejer som är 90 år.

Naturligtvis handlar det ju om vad man lägger ner för värdering i ordet tjej, tant, flicka, dam, kärring, kvinna……

Nåväl, häromdagen körde jag en tjej som vilken dag som helst skulle fylla 91 år.

Körningen gick mellan Traneberg och Blackebergs sjukhus, hon skulle hälsa på sin man på sjukhuset.

Denna tjej fullständigt sprudlade av energi och optimism, en sån där människa som ser något positivt i allt. 

Det kändes dessutom som om det faktiskt var äkta, på riktigt, inget påklistrat. Hon verkade så himla harmonisk, tacksam, ödmjuk och glad.

Först blev jag, som avundsjuk svensk lite irriterad på henne, ni vet sådär……..”Hmm, varför är du så djävla glad, det är fan 17 minusgrader ute, ledigheten är slut, kontot är tomt och det enda som finns i kylskåpet är lite senap, filmjölk och en burk rödkål som jag glömde ta fram till skinkan på julafton.”

Men när vi väl rundat rondellen vid Alviksplan så hade hon redan smittat av sej.

Vilken vitaminkick, oj oj oj.

Om jag når den aktningsvärda åldern av 90 år så är det precis sådär jag vill vara då, exakt så.

Liksom bara gå omkring och sprida värme omkring mej, får nog börja jobba på det nu om jag ska hinna bli sån.

Jag ska börja med att gå till kylen och slänga rödkålen.

Ha det bra och glöm inte att unna dej en taxifärd ibland!