Morsning (gatu – ) korsning och andra nyfikna!

Nu är jag här igen, efter en kort paus. Har haft fullt upp kan ni tro…. bland annat har jag klurat ut hur det EGENTLIGEN förhåller sig med kissen. Ni vet den där matglada saken som plötsligt blev stor för att i nästa sekund skvala som värsta Niagarafallet och – hux flux bli liten igen… Ni kommer inte att tro det: Det är TVÅ kissar!! Jajamensan, det har jag kommit på alldeles själv. Man är ju liksom inte född i farstun (även om jag tycker om att ligga där…) LITE irriterad blev jag över att de fula rackarna  lyckats dölja detta faktum för mig i över en vecka… Men så en morgon (ja det är oftast då den store kissen dyker upp) såg jag dem båda  liggande bredvid varandra ute på verandan och då, ja då ramlade det ju ner en och annan polett…      

Den lilla kissen är det skoj att leka med vill jag lova, han skäller så uppmuntrande åt mig när vi tar våra nappatag i gräset eller på köksgolvet. Som ni ser på bilden ovanför är han ju rätt liten och ynklig men hans tänder är NÄSTAN lika vassa som mina. Så det gäller att brotta ner honom FÖRST så att säga. Den lille rackaren har alldeles onaturligt vassa klor förstår ni. En gång fick jag mig en smäll på nosen och då blvev jag sur. Jag ville faktiskt inte leka mer med honom på flera minuter fast han viftade så ihärdigt och inbjudande på svansen att han nästan stukade den!

Annars kan jag berätta att Mattan varit väck. I flera dagar var här en annan tvåbening som luktade äckligt om händerna och mest hade huvet nere i gapet på de där högljudda plåtlådorna som tvåbeningarna kör runt med. Hane, tror jag det var. Rätt kul att leka med faktiskt. Mattan är inte särskilt begåvad i det avseendet kan jag förtälja, hon säger bara NEJ eller AJJ eller vad det är så fort man försöker. Och så kommer hon sättande med en pinne eller en sån där färgglad tyggrej som de tycker jag ska tugga på hela dagarna… TVII! Nej inget går upp mot känslan av lite hud mellan tänderna. Det ska vara AL DENTALE, tuggmotstånd alltså, tycker i alla fall….

TEA

GOOD BAJS!!    

Mattans kommentarer:

Jag har varit bortrest några dagar, men sonen har skött om Tea med den äran. Tänk vad hon växer…. Efter de fem dagarnas bortavaro kändes hon rejält tyngre. Det blir allt tydligare att hon är en ganska bestämd och livlig liten dam. Ibland är jag lite rädd för att Tea ska förväxla kattungen Harry med någon av sina tuggleksaker…. Då och då skriker han upprört någonstans underifrån hennes svartduniga kropp och allt som oftast går han runt med mörka slemmiga fläckar från Teas saliv i päslen… Men visar han klorna, då får Tea brått att backa. Så jag tror nog att de reder det själva. De ligger gärna i närheten av varandra och sover. Söker sig på något sätt till varandra ändå. De är ju båda djurbarn. Antagligen är vi vuxna inte så roliga att leka med. Alldeles oavsett om vi är djur eller människor tillhör vi liksom inte samma folkslag längre… Nyckeln till barnens fantastiska, gränslösa värld stängs vid en viss tidpunkt för alla… Fast vi kan kika lite genom dörrhålet och minnas…. Visst påminner brottningsmatcher på skolgården och herre på täppan-lekar mycket om djurungars vilda lekar på savannen, i djungeln, i öknen eller –  hemma på köksgolvet.   

NOLLE