Morsning (gatu-) korsning på er alla ute i cyberrymden igen!

Nu har det varit tyst från min sida länge! Verkligen HIGH TIME att informera lite om läget och sånt… Jodå, så att…  Här är det lugnt! Frånsett det tragiska faktum att man får alldeles för lite mat, förstås. Det är tur att man är född på sommaren och kan njuta höstens frukter som välkommet tillskott i den magra kosten! Päronen är goda kan jag meddela. ”Mattan” springer runt som en skållad råtta och försöker plocka undan all läcker, lagom rutten frukt under träden men inte ser hon allt inte… Dessutom har det tillkommit en massa goda bruna nötliknande saker som ligger och dräller överallt. Jag gör mitt bästa för att städa undan dem…

BY THE WAY så har mattan varit bortrest igen. Och jag har fått följa med ”husslen” på jobbet. Så det så! Kan meddela att jag är såå sööt, och jääätteguullig och mjuuk och en hel massa annat sånt. Det bästa med att träffa nya tvåbeningar är att man kan bita dem. Ja, inte hårt förstås, men ni vet tugga lite lagom  på deras fingrar eller slita i deras kläder med tänderna. (Ni skulle bara veta hur mycket det kliar i min mun!) De är inte så där stränga som mina vanliga tvåbeningar utan de håller mest på och pratar om hur LOOOVELY jag är och då kan de liksom inte skälla på mig de nya  rara tvåbeningarna. Ha, nu skrev jag skälla , det är det ju mest jag som gör annars. Fast ”mattan” tycker inte om det. Vad tycker hon om egentligen, den svåra människan? Ibland blir jag inte klok på henne. Jag har fått en hård grön skumgummibit att ligga på i köket, men jag ligger faktiskt hellre på golvet. Jo, för att ”mattan” gillade ju inte att jag kissade i den mjuka hundsängen. (Det har jag ju berättat om innan.) Vad ska man göra i mjuka väldoftande hundsängar om inte kissa? Men, dra på trissor, häromdagen släpade hon till min oerhörda förvåning in hundsängen igen, såg förväntansfullt på mig, och… ja, jag kunde ju inte göra henne besviken utan fick tvunget kissa i eländet. Men ”mattan” fick spel och slängde ut både mig och sängen i trädgården MED BLIXTENS HASTIGHET! Nu får hon ju bestämma sig för var jag ska kissa! Jag som var NEARLY säker på att det var utomhus…  

Igår såg jag hundsängen sticka fram under locket till soptunnan. Lika bra det. ”Mattan” mår inte bra av hundsängar, den saken är klar. Tror jag får gå bort till henne och lägga mig på hennes fötter där hon sitter och deppar vid köksbordet. Det tycker hon i alla fall om, den kära gamla ”mattan”! 

GOOD BAJS

från Tea!

”Mattans kommentar”

Jag har en hund med tvångssyndrom. Men, omtänksam som jag är, har jag numera avlägsnat triggningsföremålet till soptunnan.  Fick för mig att hon äntligen var mogen för sin fina mjuka hundsäng igen. Numera kissar hon ju inte inne mer än någon enstaka gång per dag och dessutom är hon torr hela natten. Tänkte jag… 

Man såg riktigt hur den mörkblå gigantiska (Tea ska ju också bli ganska gigantisk) hundsängen utövade en osynlig illvillig dragningskraft på henne. Den drog henne till sig. Motvilligt gick hon upp med alla fyra tassarna i den. Bökade runt lite. Krafsade med framtassarna i den. Såg mycket olyckligt och undrande på mig och….satte sig och kissade. Mycket. En ordentlig flod. Jag kände hur mitt förväntansfulla leende stelnade till en Vansinnigs grimas, fick oanade krafter i mina armar och slängde ut (nåja, Carin…. försiktigt slängde jag ut Tea, förstås…) både hund och hundsäng. 

För övrigt äter Tea bokollon, trots att jag försöker hindra henne. Hon bökar i löven så att ett tryffelsvin skulle bli imponerat. Nån som vet om det finns tryffelkurser för Berner Sennenhundar? En välsignelse är i alla fall att hon går riktigt bra i koppel nu. Och minsann… ibland kommer hon när jag vrålar HIIIT!! också… Nu lägger hon sig på mina fötter och suckar så där härligt… Hennes varma mjuka andedräkt känns rakt igenom strumporna. Gud, vad jag älskar henne! 

NOLLE