Morsning (gatu)- korsning på er!

Då var det dags att informera om läget igen. Jodå, det knallar. Mattan har allsköns idéer för mitt vidkommande som vanligt. Nu har hon börjat tjata om ”utställning”. Ja, först trodde jag att hon snackade om ”uppsvällning” och det lät ju som ljuv musik i öronen på en stackars mager Bernervalp men tids nog förstod jag att jag hade fel…

Det handlade om att springa runt på gräsmatten, i det fåniga gula repet som jag snart tuggat itu. I en speciell takt, t.o.m. BE MY GUEST, tänkte jag och hoppade och studsade som aldrig förr bara för att reta den kära gamla mattan. Dessemellsn skulle jag av någon outgrundlig anledning stå blickstilla och stirra fånigt rakt fram… Men vad ÄR detta för idéeer …? Nåväl det sistnämnda var lite roligare för om jag stod typ tre sekunder så där blickstilla fick jag en godisbit. Så det gjorde jag. Några gånger. Sen lade jag mig ner. I protest. Ska bli spännande att se vad mattan hittar på nästa gång. Kanhända det är för att  mattan bara går hemma med mig som hon blir alldeles nojig och får såna där knäppa idéer. Husslen skulle i alla fall aldrig få för sig nåt sånt!

Ja, annars har jag på sista tiden ägnat mig åt en ganska kul sysselsättning: grävning. Mattan gräver också. Men hon använder sig av en rolig pinne med en grej längst ner som liksom skyfflar undan jorden. Så hon blir aldrig skitig.Tänka sig! Det som är halva nöjet! Att känna de där svarta väldoftande små jordkornen knastra mellan tänderna… Att uppleva glädjen över att ens vita tassar så snabbt får en intressant, svart färg. Mattan blir väldigt irriterad när jag försöker hjälpa henne med grävningen. Det är väl otacksamt! Men när jag inte fick jaga fart i den där spännande tuggvänliga grävpinnen hjälpte jag henne med grejorna som hon grävde upp istället. Borttransportering av knölarna, med lite smaktestning av desamma under tiden, tänkte jag. Men nej! Då fick jag minsann stå för mig själv i den lilla inhägnaden utanför trappan… En lång stund. För matttan slog ihop händerna och ojade sig om att jag såg ut som en enfärgad berner istället för en trefärgad efter all grävning… Ja, inte är det lätt att heta Tea alltid, det ska gudarna veta!

Mattans kommentarer:  Tea håller på att bli stor. För någon vecka sedan upptäckte jag en blank fläck på svansen. Bekymrat undrade jag om något var fel… Men så såg jag. Det var ju ”vuxenpälsen” som började sticka fram under hennes ulliga babypäls! SUCK, igår såg jag att hon tappat en tand också. En av de två små rackarna längst fram i underkäken. Samma som barn tappar först för övrigt. Och den andra var lös. Samma känslor som när ens egna barn börjar bli stora drabbar mig. Vemod och tacksamhet. Allt är som det ska, den inbyggda klockan tickar på inuti den lilla kroppen och förändrar den. Stilla, utan några åthävor, rullar liver på. Vare sig vi vill eller inte En skön insikt. Det är bara att hänga på. Och om två veckor börjar Tea skolan: Valpkurs på närbelägen brukshundsklubb. Håhåjaja. Och bara en vecka senare är det dags för hennes första utställning. I Malmö. DET blir spännande.