Morsning (gatu-) korsning och alla andra nyfikna!

Visste ni att min matta är världsbäst på att prata. Hon pratar HELA TIDEN med mig när vi är ute i trädgården: TEA kom här TEA, inte gräva i rabatten, TEA låt bli att äta upp ditt bajs, NEJ TEA, tugga INTE på mina byxor, TEA se KOM här TEA lilla, titta en pinne, ta den!! (WOW, alltså…. en PINNE!!!, hon tror visst fortfarande att jag är den lättroade sorten) Nåväl, jag stänger förstås öronen (det är lättare när man har nedåthängande öron, tror jag) och kutar precis var jag vill. Gärna i rabatterna där jag vältrar mig bland de väldoftande blommorna eller nosar upp lite kattbajs, eller till körsbärsträdet, ni vet det med de smarriga kärnorna.

Annars kan jag berätta att jag varit på släktkalas. Jaja, kalas vet jag inte precis om jag kan kalla det, för det bjöds minsann inte på någon mat. Det var bara tvåbeningarna som fick det, de åt och slafsade i sig som vanligt (Tvåbeningar äter konstant, har ni tänkt på det?) vid den där upphöjda fyrkantiga jättematskålen dit inga fyrbeningar äger tillträde… Nåja, jag hade nog inte haft tid att äta ändå, för jag hade så himla kul med mina bror Ozzi och min syster Orsa. Vi lekte i över två timmar och till slut var jag så trött att jag nästan svimmade. Fast skoj hade vi!! Och mamma var SÅ glad att träffa mig igen, sa hon. Lilla mamma, vad fin hon är…. Fast det var ändå helt OK när matte lastade in mig i bilen och körde hem. Jag ville ju inte visa mina syskon att jag var trött, men i bilen säckade jag ihop som en medtvetslös. SKÖNT att sova!! Och jag sov hela eftermiddagen och nästan hela dag också. Så det var ett hejdundrande gille, ska ni veta!

Här sitter: Orsa, Ozzi och så jag längst till höger! Visst syns det på oss att det varit PARTY!!

Kram och GOOD BAJS

från allas er….

TEA 

Mattans kommentarer: Tea växer så det knakar. Tänk, små bernervalpar går upp omkring 1 kg i veckan…. Hur skulle det se ut om människobarn hade ökat i vikt lika snabbt? Inte så kul, antagligen. Man hade fått köpa ny garderob till dem varannan vecka, så för shoppingglada föräldrar hade det förstås varit underbart… Det gäller verkligen att passa på och njuta så länge Tea är liten. Och så länge man orkar lyfta henne. Nu väger hon över 11 kg. 

Fortfarande är hon makalöst glupsk. Hon äter allt hon kommer över. Bokstavligt talat. Undras tro om jag någonsin kommer att få pli på henne. I mina mörkaste stunder tvivlar jag en del… Allt som oftast hittar jag henne i rabatterna eller under fruktträden i färd med att leta upp något ätbart (ätbart för HENNE, alltså) Hon flinar åt mig och vispar med sin svans så att den vita tippen gör stora cirklar i luften. Nåja, dessemellan är hon gosig och lugn. Ibland. Sällan. Men dock. I helgen var hon i alla fall väldigt lugn för då var vi på valpträff hos uppfödaren. Både vi valpägare och valpar hade jättetrevligt. Tack Carin! Tea blev helt slut, och det tog över ett dygn innan hon var tillbaka till sitt vanliga bitiga och springiga jag. Så då passade vi minsann på att kela med henne!!  

NOLLE