Morsning (gatu -) korsning och andra nyfikna!!

Så var det dags då…. DAGEN D… Men oj, vad snabbt det gick. Mycket snabbare än jag hade trott faktiskt. SWIISCH, sa det och så låg jag i famnen på en av de där högresta tvåbeningarna, den där lätt förnedrande ställningen, ni vet – med alla fyra tassarna pekande mot himlen och ens skära mage fritt exponerad för väder och vind. Och SWOOSCH så befann jag mig i en sån där varm jättelåda som luktar så illa och så for jag… Lilla jag, iväg… BORT men ändå HEM… För jag VET ju, jag känner till saker och ting fast jag bara är 8 veckor, full koll liksom – tack vare tant Sara. Tant Sara är världens snällaste Berner Sennen tant och hon har berättat allt jag vet om husslar och mattor och om att skiljas från sin mamma…. För det måste alla valpar, ja inte min syster då, den fubbisen ska få bo med mamma resten av sitt liv och när jag tänker på det blir jag ändå LITE upprörd fast jag är en Berner, för Bernrar ska vara COOLA det har min mamma lärt mig. ”Vad som än händer så ska du vara cool, Tea!” brukade hon säga. Min mamma är världens vackraste och eftersom hon har ett superlångt engelskt namn har hon lärt mig ett och annat utrikiskt ord. Så därför låg jag nu i stormattans varma famn och försökte vara COOL. Det gick rätt bra, Jag snyftade bara till två eller tre gånger, fast mina svettkörtlar kunde jag ju inte kontrollera förstås. För det var ju så himla varmt i den där bil-lådan. Och finkänslighet var tydligen inte min nya mattas starka sida i heller för hon gick på om mina skålheta fuktiga jättetassar så jag blev alldeles generad…. Hon satt förresten med näsan långt nere i min päls hela tiden och jag KUNDE INTE BEGRIPA varför. Jag var ju alldeles nybadad så där fanns inget intressant att snusa efter… 

Nå, så kom vi fram till slut. VÄLKOMMEN,VÄLKOMMEN sa  alla mina tre tvåbeningar och: HÄR SKA DU BO RESTEN AV DITT LIV.. och annat opsykologiskt STUFF som kan få vem som helst att få ÅGREN och tillika jätteklumpar i halsen men jag tror jag förlåter dem ändå, de verkar rätt OK, trots allt och ingen är väl perfekt antar jag. 

De är tre till antalet mina tvåbeningar, och en har glad, lite lätt joller-hysterisk stämma och en rätt stabil näsa som det är ganska kul att bita i. En annan har världens största händer och mycket behaglig mörk röst. Den tredje är lite kortare än de andra tvåbeningarna och hon har supersnabb röst och  fingrar som doftar sött och är väldigt goda att tugga på. Mitt nya PLACE verkar rätt ok. Det fanns massor av gräs och sten och grus och jättemånga växter att tugga på. Dessutom fanns det ett spännande mjukt blått jätteplastskynke på gräsmattan som det var väldigt skönt att kissa i. Men då speedade Lill-mattans röst upp i raceerfart och stormattans röst blev lite mindre jollrig när hon undrade över hur det kom sig att Husslen ännu inte tömt barnpoolen ordentligt och satt undan den som avtalat var…. 

Nåväl innan vi skiljs för i dag måste jag berätta om en fjärde flockmedlem som jag precis introducerats för. Det är en liten mager högbent valpuschling med extremt fula öron och jättestora ögon. Den spottar och fräser där fram och där bak har den en spikrak supertjock svans som luktar så STRANGE att jag allvarligt undrar om det är en hund egentligen…. Nä, nu måste jag nog gå och lägga mig… Jag har bestämt mig för att tänka på mammas visdomsord att framförallt vara COOL och inte gråta alltför mycket… Förresten finns det två saker här i det stora köket som jag tycker om, de lila välkända påsarna som innehåller såna där goda små kulorna och så Stormattan då.. Jo, för hon ska ligga här hos mig på en långsmal, hög liksom svävande hundsäng och det känns helt SCHYSST, tycker i a f…..

TEA som säger

Good Bajs everybody (en annan gång ska jag berätta om varför det är min favorithälsnigsfras…) 

Stormattans kommentarer:

I fredags var det DAGEN D. Äntligen fick vi hämta hem TEA. Ett 7 kilos ulligt svart klotformat troll med hundvärldens gulligaste tassar. Och så ögonen. Vidöppna.  ”I dina händer överlämnar jag mig”… Ja, det är nästan så man känner religiösa vibbar.  Ansvaret vilar så tungt på mina axlar att jag knappt kan andas. Känslor av lycka och vemod och annat tar ut varandra så att jag nästan inte KAN känna något.  

 Men så borrar jag ner ansiktet i hennes päls och drar in valpdoften. Aaahh… ”Tänk inte så himla mycket, NJUT” far det runt i mitt huvud. Valptiden är så kort och så underbar och så viktig. Fast jag vet en hel del om hundar ska jag titta på ”Välkommen valp” som uppfödaren skickade med. Vill vara duktig, vill att vår valp ska bli världens lyckligaste och friskaste och vackraste och….. 

Innan jag går och lägger mig på den knarrande Xtrasängen i köket går jag bort till gravarna. Timons och Toras. Lägger några blommor och tänker att nu måste jag skärpa mig och skaffa en liten sten till Tora också. Älskade Änglahundar. Jag tittar upp på den klara natthimlen och önskar hett att de springer där bakom stjärnorna någonstans, lekandes och gruffandes som förr… Nu tittar de bestämt ner och nickar åt mig. Visst, kör på säger de! Härligt! Det var väl på tiden! Ni har ju varit ensamma i över ett år. Och utan hund… nä då utvecklas inte ni människor något vidare…. Så kör hårt! Lycka till med den nya lilla Bernern – Men låt henne för allt i värdlden inte kissa i poolen!!

Jag går in. Tea sover djupt efter mötet med Prince Harry – den röda kattungen. Innan jag somnar tänker jag stora tankar. Stora tankar som jag inte får riktigt tag i- om livets stora cirkel och sorg och lycka, och ansvar… Fast sen somnar jag nog. Och det är tur. För det behövs energi när man lever med en bernervalp!

Kramisar till er alla där ute

Nolle