Nu har jag beslutat att lämna metrobloggen – för andra gangen! efter bytet av ägare här sa tycker jag inte längre om bloggen, och om jag inte ska tappa lusten helt att blogga sa är det lika bra att byta och hoppas att jag blir nöjd med mitt val!!
Jag skriver egentligen bara blogg enbart för att jag bor sa langt hemifran…. jag hade aldrig haft en blogg om jag bott pa hemmaplan… jag har skrivit dagbok sa langt som jag kan minnas och sedan jag flyttade hit sa blir det aldrig nat sant skriv längre, vilket är synd! men hur ska ni där hemma kunna ta del av vart liv här om jag skriver dagbok? och att maila varenda person om läget med bilder osv orkar jag inte med! sa bloggandet är för min del nagot jag gör för att halla er där hemma uppdaterade! det är ju absolut det lättaste sättet!
Sa nu fortsätter uppdateringarna fran Montreal fran ett nytt place. Jag kommer att lösenordsskydda bloggen sa att jag vet vilka det är som faktiskt läser…
Igar mottog jag ”First stage approval” vilket innebär att jag äntligen kan ansöka om ett Open Work Permit… Tack säger jag bara! det var pa tiden att det kom nu, jag maste ut i jobb känner jag, herregud! det har gatt nog med tid nu!!! trodde verkligen aldrig att det kunde vara sa här segt med allt… men nu börjar det som sagt hända grejer och jag läser ju ocksa kvällskurser i franska nu, kul och intensivt som tusan… det gäller att ha hjärnan skärpt pa lektionerna för det gar i ett rasande tempo med läraren Céline som är fran frankrike och knappt pratar nagon engelska alls… (haha! det kan bli lite knivigt ibland om det är nagon som inte förstar och hon kan knappt förklara pa engelska!) men visst är är det ett bra sätt att lära sig pa! men som sagt.. det gäller att hänga med alltsa! Första lektionen gick bra, mycket pratande inför klassen och med andra i gruppen med olika övningar osv… Jag är glad att jag förstar sa mycket redan, det underlättar ju kan jag säga! Min svaga sida är dock all grammatik, jag hatar det verkligen! och innan jag kommer in i det sa tycker jag bara det är en jävla röra med allt…. tur att jag har Mat som kan hjälpa mig och även Julie som faktiskt är franska-lärare! Sikken tur jag har!
Det var allt fran mig här pa Metrobloggen!
Nu säger jag tack och hej da!
