# 2
Toalettfobi.
Är det någon mer än jag som lider av denna fruktansvärda åkomma? Att man hellre håller sig en hel dag än att går på en offentlig toalett och sen håller på att spricka när man äntligen kommer hem?
Under hela högstadiet och gymnasiet tror jag inte att jag gick frivilligt på toa en enda gång, jag höll mig helt enklet hellre tills jag kom hem.
De enda gångerna man gick på toa var när man hade lingonvecka och var tvungen att byta skydd eller om det var riktigt akut/man ”prärievargade” (Se Rat Race för 411 om Prärievargande).
Den största anledningen till detta var att det, i alla fall på våra toaletter i högstadiet/gymnasiet, var så fruktansvärt ofräscht där inne.
Jag vet att man inte ska klaga på städningen för jag har själv sommarjobbat med att städa kommunens offentliga toaletter och det är ingen dans på rosor, men det är en annan historia.
I alla fulla fall, toaletterna på skolan var av någon anledning alltid blöta, det var kiss/bajs på golvet/väggarna/ringen, pappret var alltid slut och det fanns ingen tvål. Plus det faktum att vem som helst kan höra vad du håller på med där inne för att väggarna är ungefär lika tunna som ett ark A4.
Och här var det meningen att man skulle uträtta sina behov? No chans in hell! Då dansar jag hellre på tå medan jag låser upp dörren hemma än går in dit.
När jag var yngre innefattade min toalettfobi nästan alla toaletter utom de två som existerade hemma hos mina föräldrar. Just p g a det faktum att någon kunde höra mig. Visst det är naturligt och hela den biten men det hjälper inte mig. Jag vill kunna slappna av på dass.
Denna fobi har dock minskat, bl a för att jag har fått en ökad tolerans med åren och för att Eric har ”botat” mig genom att knacka på dörren och sagt ”jag hör dig!” när vi varit hemma hos hans föräldrar.
Anledningen? Eric menar att man måste kunna gå på toa offentligt om situationen (läs ”koncentrationsläger”) kräver det. Visst han har botat mig till en viss del men jag dansar dock fortfarande hellre på tå än går in på en ofräsch offentlig toalett.
Så vilken kategori är ni? Dansar ni på som jag eller är ni en ”nöden har ingen lag”-typ?