Tack till Eva Björklund som gjorde mig uppmärksam på det här fina programmet.

Grundkonceptet för Aftonbladets propaganda är mycket enkel: Återge enbart uppgifter från sk vanliga människor som är fientligt inställda till regeringen i Syrien och bedriv en känsloladdad journalistik som gör allt för att skapa sympati för deras synsätt. Utelämna allt som kan få de här människorna att framstå som mindre sympatiska, t ex deras religiösa intolerans som är utmärkande för alla salafiter, att de mördat hundratals regeringssoldater och i flera fall även deras barn, att hundratals salafitiska legosoldater – sannolikt betalda av den Sverige- och väststödda diktaturen i Qatar – slåss på dera sida. Utelämna också alla uttalanden från deras sida som avslöjar deras fanatism och intolerans, t ex den syriske salafitiske ideologen som hävdade att ”för att två tredjedelar av befolkningen i Syrien ska kunna leva måste den sista tredjedelen dödas”.

Vad gäller regeringssidan är det, som propagandaslasktidningen Aftonbladet ser dett, angeläget att ingen som sympatiserar med idén om bevarandet av Syrien som en sekulär stat där det råder tolerans mellan människor med olika religioner får komma till tals. Som framgått av det jag skrivit om Syrien tidigare och somm också framgår av artiklar på Maverabloggen och Motvallsbloggen, så finns det gott om sådana människor. Men de ska aldrig få komma till tals. I stället återges ibland pliktskyldigt nån sorts sammanfattning av den syriskar regeringens officiella position. Allt för att undersödja svenska journalisters älsklingsdoktrin: Regeringar i länder utanför Europa är genomgående onda (med undantag för ett fåtal som går i USA:s och EU:s ledband som de framstående demokratierna Saudiarabien, Qatar, Bahrain och Förenade Arabemeriaten) och alla som är emot regeringarna, t ex salafitiska våldsverkare som klär på sig svarta luvor och kör omkring på motoryklar för att mörda poliser och – om de råkar befinna sig i samma bil – även deras barn är höjden av demokratisk renlärighet och godhet.

Om man kunde tänka sig en hederlig journalistik – något som i och för sig framstår som en omöjlig önskedröm efter att man ägnat några veckor åt att läsa Aftonbladet och lyssna på SR:s rapportering från Syrien -hur skulle den då se ut?

Ett förslag är att låta människor i båda läger få tala om vad de tycker. Vi skulle då få höra salafiter som anser att de är de enda somm sitter inne med en korrekt uttolkning av Koranen och som berättade om att alla regeringar i Arabvärlden är illegitima men särskilt då de sekulära vilket är förklaringen till att de med glädje tar emot pengar och vapen från gulfstatsdiktaturer som ”bara” är wahhabitiska” och inte av det rätta salafitiska virket för att slåss mot de sekulära regeringarna som de hatar över allt annat. Vi skulle får höra syriska akademiker (som fått se många av sina kollegor mördade av salafitiska fanatiker under årens lopp) berätta om Syriens mycket långa historia av tolerans mellan människor från olika folkgrupper och med olika religioner.

Kampen i Syrien, historiskt sett, är inte en kamp mellan ont och gott av den sagotyp som svenska journalister är så förälskade i. Det är en kamp mellan olika idéer om hur samhället ska vara organiserat. I den kampen har båda sidor historiskt sett visat prov på intolerans och övergrepp har förekommit från båda sidor.

Att nu framställa det som att den ena sidan – de salafitiska fanatikerna – skulle ha blivit godjhjärtade demokrater som till skillnad från i det ockuperade Libyen där de har privata religiösa domstolar, privata fängelsehålor osv – är befängt.

Lika befängt är det att svartmåla den syriska nationalismen och påstå att det inte skulle finnas någon verkligen strävan att skapa ett mer demokratiskt samhälle när al-Assad talar om att tillåta fler politiska partier förutsatt att de är sekulära och inte förespråkar våld och hat mot andra folkgrupper.

De flesta människor är sammansatta karaktärer och har båda goda och mindre goda motiv för sitt agerande. Sannolikt tror salafiterna på fullt allvar att bara de kan köra ut alla kristna, alawiter och inte tillräckligt fundamentalistiska sunniter ur Syrien och skapar en Gudsstat där allt regleras i enlghet med deras tolkning av Koranen så kommer landet att bli ett perfekt lyckorike. Och den nationalistiska sidan är lika övertygad om att de har rätt i att landet ska fortsätta att vara ett tolerant samhälle där en viss tolkning av religionen inte är grunden för hur staten är uppbyggd.

Hur ska man kunna få de här två grupperingarna att leva fredligt sida vid sida? Det borde vara den stora utmaningen för ett EU – som i likhet med Ryssland och Kina – var kapabelt att se nyanser i den syriska konflikten. Men, nej, till stor glädje för alla våra propagandjournalister handlar allt bara om en sak: Om att beväpna och finansiera den ena sida för att hjälpa dem att ha ihjäl så många som möjligt av sina motståndare och samtidigt bedriva en massiv propaganda för dem som syftar till att opionen i väst ska acceptera ännu ett bombkrig – med 100 000-tals dödade – mot ännu en suverän stat som västimperialismen vill skaffa sig kontroll över.

Lamb har intervjuat representanter för centralbanken och de säger att orsaken är att Libyen nu exporterar olja helt gratis till de västländer och gulfstatsdiktaturer som organiserade NTC:s militära maktövertagande. Eftersom dessa länder anser att Libyen står i skuld till dem får man inget betalt för oljan, den ses som en återbetalning för militära tjänster. Utan luftbroar som förde in gigantiska mängder vapen till NTC-rebellerna (samtidigt som det rådde ett av FN beslutat totalt vapenembargo mot landet) och utan NATO:s massiva flygbombningar hade ju NTC-regimen inte kunnat gripa makten. Så nu är det pay back-time.

Enligt Franklin Lambs analys så är det Qatar som kommer att dra det längsta strået i den dragkamp som nu pågår mellan angiparstaterna om hur ockupationen av Libyen bäst ska fortlöpa. Inför de kommande valen – där alla som på något sätt haft något att göra med Gaddafi givetvis kommer att förbjudas från att delta om de inte redan sitter fängslade i någon av milisernas privata fängelser – får det Muslimiska brödraskapet nu massiv hjälp av bland annat Qatar.

Radikal salafism eller wahhabism har aldrig haft något starkt fäste i Libyen men nu är satsningen från MB och Qatar att massfattigdomen och kaoset i det sönderslagna och sönderbombade landet ska ha skapat en grogrund för just detta. Abdelhakim Belhadj har t ex lovat att med hjälp av sina vänner i Qatar lösa problemet med bankerna …

Belhadj är tidigare ledare för al Qaida-gruppen LIFG, Libyan Islamic Fighting Group, och var även en av ledarna för emiratet i Dernaa. Han är just nu militär befälhavare för Tripoli och i de områden av staden som kontrolleras av hans milis har man bland annat låtit ersätta de sekulära statliga domstolarna med speciella religiösa domstolar som dömer i enlighet med en sk korrekt salafistisk tolkning av Koranen. Under sin tid som ledare för emiratet i Dernaa såg Belhadj till att en liknande domstol dömde en stamledare till döden vilket resulterade i ett folkuppror och att salafiterna kastades ut ur staden. Det kom att krävas NATO-bombningar för att hjälpa dem tillbaka igen.

I Dernaa var Abdelhakim Belhadj stadens säkerhetsansvarige och han utmärkte sig bland annat genom att han satte upp ett avhugget människohuvud från en politisk motståndare utanför dörren till kontoret.

Franklin Lamb rapporterar också att ledande företrädare för det Muslimska brödraskapet i Egypten gått ut med att man önskar införa ett kalifat i landet om man vinner valen … Detta uppges dock ha orsakat debatt både i Egypten och Libyen.

Om uppgifterna från Libyens centralbank stämmer så blir krigsivern och den pågående massiva krigspropagandan som syftar till att få opinionen i västvärlden att svälja ännu ett bloldigt krig – denna gång mot Syrien – faktiskt ganska förståelig. I samarbete med sina klientdiktaturer på den arabiska halvön med länder som Qatar och Förenade Arabemiraten i spetsen har västs imperialister lyckats uppfinna varje sann imperialists önskedröm: Det självfinansierande imperialistiska kriget.

Intressant youtubeklipp som ger en inblick i hur modern nyhetsförmedling fungerar.

Ett annat knep är att använda sig av oppositionsgrupper som döper om sig själva till grupper som bevakar mänskliga rättigheter. Det London-baserade Syrian Observatory for Human Rights är ett typempel. Jag kollade upp gruppen på en av de större nyhetsbyråerna och de hänvisade då och då till gruppen men angav klart och tydligt att det rörde sig om en oppositionsgrupp. När samma grupp används som källa av propagandisterna på Sveriges Radio sägs ingenting om att det är en oppositionsgrupp, ofta får man inte ens reda på vad gruppen heter. Nyligen hette det i SR ”enligt en syrisk människorättsgrupp …” och sedan angavs de vanliga anklagelserna mot Syriens regering.

En individ som benämns AA hade tidigare slagits mot Sovjet i Afghanistan som en del av al Qaidas CIA-organiserade styrkor. Han spred senare al Qaidas våldsinriktade salafistiska lära bland unga muslimer i Storbritannien och deltog i en al Qaida-grupp i Irak. I Irak blev han en beundrare Abu Musam al-Zarqawi, al Qaidas lokale ledare där som specialiserade sig på grymma attacker mot civila och på att underblåsa sekteristiskt våld mellan sunni- och shiamuslimer. AA skickades sedan av al Qaidas ledning till Libyen men påstås på ett ställe i CNN:s artikel ha gripits på vägen dit och på ett annat ställe vara verksam i trakterna kring Dernaa.

En annan al Qaida-kämpe skickades av Ayman al Zawahiri personligen för att leda styrkor i Libyen och uppges leda en grupp med 200 soldtar i östra Libyen.

Morris konstaterar att det respekterade opinionsunersökningsinstitutet CID-Gallup som stolterar med att man korrekt förutsett valresultatet i varenda val i Centralamerika sedan slutet av 80-talet slår fast att valresultatet stämde nästan exakt med de resulat man fått fram i sina undersökningar.

Sedan tiden för att lämna in klagomål till valmyndigheten gått ut fylls nu tidningarna i Nicaragua som är under oppositionens kontroll med allehanda anklagelser om valfusk som alla är vaga eller som är fullständigt gripna ur luften. Taktiken är den traditionella och evigt återanvända för Nica-högern: Utnyttja att man kontrollerar massmedia för att försöka sälja in vilka lögner som helst som kan användas för att diskreditera sina motståndare.

Ett intressant exempel på hur detta kan gå till från bloggen Tortilla con Sal: Oppositionen organiserar en protestmarsch mot regeringen samma dag som den ska organiseras en demonstration för regeringen. Under demonstrationen ändrar oppositionens organisatörer den route som man fått tillstånd för av polisen, så att man ska komma i kontakt med regeringsanhängarna så att det blir bråk. Poliser som bara har batonger försöker att hålla isär demonstranterna men får högerdemonstranternas stenar och andra tillhyggen över sig och några förs till sjukhus med allvarliga skador. Ingen av demonstraterna har skadats men flera dagar senare publicerar högertidningarna en artikel om en demonstrant som uppges ha brutit en arm i samband med demonstrationen och man hävdar att detta bevisar hur ond och totalitär regeringen är. Samma tema har publcierats i högermedierna i flera dagar efter oroligheterna i samband med demonstrationen.

Fred Morris konstaterar att Ortega och sandinisterna vann valet överlägset pga den politik man fört under 4 år och där man gjort mer för landets fattiga än någon annan regering under hela landets historia. 100 000 kvinnor och familjeöverhuvuden har fått antingen en havande ko eller gris. Samma grupp har även erbjudits räntefria lån av regeringen i den massiva satsningen på mikrokrediter.

Precis som i Brasilien där arbetarregeringen satsat på bidrag till kvinnliga familjeöverhuvuden visar det sig i Nicaragua att kampen mot fattigdomen i Latinamerika måste gå via i första hand kvinnorna. Enligt den latinamerikanska machistakulturen ska mannen försörja familjen men har sedan rätt att bete sig lite hur som helst mot kvinnan – och eventuella pengar som kommer in spenderas allt som oftast på krogen eller på liknande nöjen. Kvinnorna däremot är vana att ta ansvar både för familjen och barnen och ser däremot till att pengarna används på ett mera ansvarsfullt sätt (vilket inte hindrar att det också finns mcyket gott om ansvarsfulla män i Nicaragua och övriga Latinamerika, man ska inte överdriva).

Sandinisterna har också buggt över 1800 kilometer asfalterade vägar på landsbygden för att underlätta det ekonomiska livet. Man har byggt hundratals hälsokliniker och utrotat analfabetismen. 10 000-tals småföretagare har fått mikrokrediter för att kunna utveckla sin verksamhet.

Inom utbildningssektorn har man satsat på fortbildning av lärarna för att komma bort från gammaldags korvstoppning och gynna mera språkutvecklande arbetssätt. Man har också röjt upp bland nyliberala excesser från tidigare regeringar som resulterade i ett utbrett mygel där privatskolorna ofta lurade till sig felaktiga statsbidrag genom att ange felaktiga elevantal.

Politiken har varit föregarvänlig på alla nivåer och Nicaraguas export har ökat kraftigt samtidigt som de utländska investeringarna också ökat jämfört med tidigare regeringar.

Med anledning av ovanstående kan man bara instämmma med Fred Morris att Nicaraguas opposition gör klokt i att erkänna valresultatet. De skulle också göra klokt i att sluta censurera all information om regeringens projekt för de fattiga i sina medier. Valresultatet visade att folk inte är så lättlurade som Nica-högern tycks tro.

Avslutningsvis några fakta om Fred Morris: Han var ABC News korrespondent i Costa Rica och bosatt i det landet 1977-1989. Han har de senaste tre åren bott i Nicaragua. År 1974 kidnappades han och torterades av den USA-stödda militärdiktaturen i Brasilien med anledning av sina vänskapliga kontakter med ärkebiskopen i Recife som var motståndare till militärdiktaturen.

BJÖRN BLOMBERG

Webster Tarpley gör en intressant analys i ovanstående RT-intervju av varför USA nyligen angrep en pakistansk gränspostering och dödade 28 pakistanska soldater. Givetvis har Tarpley rätt i att USA är ute efter att förnedra Pakistans regering – även inför landets egna befolkning. Men mest av allt var det en uppvisning av rå militär styrka för att piska in pakistanierna i den rätta fållan, dvs att få dem att lyda husbonden USA. Obama ville visa Pakistans regering att USA inte har några skrupler att militärt angripa Pakistan om landet skulle visa minsta tecken på olydnad. Och det fungerade! Först stoppade pakistanierna USA:s vapentransporter och försörjningslinjer till Afghanistan, sedan kom de med den mesiga skatten som diskuteras i RT-inslaget.

USA:s relation till Pakistan är som den mellan en mobbare och ett mobbningsoffer. Genom sin underrättelsetjänst vet USA hur svag statsapparaten är i Pakistan och vilka regionala, politiska och religiösa motsättningar som det finns och som man kan använda sig av för att vid behov destabilisera landet. Bombningen av den pakistanska gränsposteringen var som ett knytnävsslag rakt i ansiktet på Pakistans regering – samtidigt som det var den finaste tänkbara present som USA kunde ge till Pakistans talibaner och al Qaida-grupper som älskar att se landets regering förnedras på detta sätt. Officiellt är USA emot de salafistiska grupperna som bekrigar Pakistans regering och de bombarderas fortfarande med drönare av USA men i praktiken är Pakistans regering väl medveten om att USA stödjer exakt samma typ av salafistiska grupper i bland annat Libyen och Syrien. Genom att bomba gränsposteringen ville USA visa hur lätt det skulle vara för USA att provocera fram en väpnad revolt mot Pakistans regering – och hur svårt det skulle bli för Pakistans regering att stå emot denna om USA började beväpna upprorsmännen på samma sätt som man gör på andra håll i den muslimska världen.

I längden spelar dock Obama ett högt spel. Det finns en gräns även för vad Pakistans regering är beredd att tåla. Den här gången funkade det exakt som Obama planerat. Men en dag kan det komma till en punkt där Pakistans regering anser att man måste lyssna till en allt mer USA-fientlig folkopinion och då landets regering börjar ta verkliga steg för att bryta med USA och då dra nytta av de försvarsgarantier som man fått från Kina för den händelse att USA skulle angripa landet. Den dagen står världen på randen till ett tredje världskrig.

BJÖRN BLOMBERG

NSNBC hävdar att det var al Qaidas Omar-brigad, en gruppering som stöds av Saudiarabien, som troligtvis låg bakom attentatet. Om detta vet vi mycket litet. Men att det är troligt att det var radikala salafiter som låg bakom självmordsattacken tror jag de flesta bedömare kan enas om.

Samtidigt rapporterar Pepe Escobar för Asia Times om den tilltagande väst- och GCC-organiserade destabiliseringen av Syrien i den här utmärkta artikeln. Efter att ha misslyckats med att vinna stöd i FN:s säkerhetsråd för ännu en sk flygförbudszon satsar västmakterna och de totalitära monarkierna på den arabiska halvön på Turkiet som språngbräda för att få igång ett inbördeskrig i Syrien. 600 salafiter har redan förts från Libyen för att under ledning av Abdelhakim Belhadj träna Syriens ”övervägande fredliga oppositionsrörelse” (citat från gratispropagandatidningen Metro) i hur man använder vapen och bedriver sk urban gerillakrigföring. Escobar konstaterar att detta slags aktiviteter redan kostat 3500 människor livet under de senaste månaderna och att en hög andel av de dödade varit civila och därutöver ca 1100 syriska soldater.

Att marknadsföra det här som fredlig kamp för demokrati är inga problem eftersom man inte bara finansierar väpnade ”aktivister” (återigen ett citat från Metro). NATO-länderna finansierar även oppositionsgrupper i utlandet som kallar sig övervakare av mänskliga rättigheter och som systematiskt förtiger allt våld och alla mord som oppositionen gör sig skyldig till samtidigt som man lögnaktigt försöker att framställa Syriens regering som höjden av ondska när dne i själva verket bemöter en kriminell militär aggression organiserad från utlandet med ungefär samma metoder som alla andra länder i världen skulle använda sig av i en liknande situation.

Hillary Clinton har i indonesisk TV berättat att hon förutspår ett inbördeskrig i Syrien. Inte så svårt för henne att förutspå det när hon själv arbetar för fullt för att få igång detta inbördeskrig.

Maverabloggen som skrivit många utmärkta artiklar om Syrien konstaterar att Frankrikes nynapolenakse president Sarkozy redan bett Syriens kristna att lämna landet eftersom väst och desss allierade på den arabiska halvön planerar att installera det muslimska brödraskapet till makten där.

En svår stötesten för västmakterna och GCC är att en majoritet av befolkningen i Syrien alldeles uppenbart inte vill ha ett blodigt inbördeskrig där olika folkgrupper ställs mot varandra utan stödjer de reformer som nu genomförs av al Assads regering och som bland annat innebär tillåtande av bildandet av nya sekulära politiska partier som kommer att tillåtas att delta på lika villkor med Baathparitet i parlaments- och presidentval. GCC vars ledare inte tolererar någon form av demokrati och som anser att de har mandat av Gud fader själv att härska oinskränkt av varje form av demokratiska institutioner hatar naturligtvis bara den syriska regeringen än mer på grund av de här reformerna. Och väsmakterna anser att ett blodigt inbördeskrig med hundratusentals dödade är det enda sättet för dem att ersätta en nationalistisk och sekulär regering i Syrien med en lydig marionettregim ledd av det muslimska brödraskapet och med väpnade ligor bestående av salafiter och vanliga kriminella som håller en bångstyrig befolkning i schack.

Det är bäddat för ett långvarigt utnötningskrig där västmakterna och gulfstatsdiktaturerna inte kommer att sky några som helst medel när det gäller att få igång ett blodigt inbördeskrig i Syrien. Och om detta lyckas väntar exakt samma recept för Iran.

Samtidigt ser BRICS-länderna med fasa på västimperialisternas allt mer aggressiva metoder. En viktig fråga är hur Ryssland skulle ställa sig till en väpnad intervention i Syrien från USA:s sida – en intervention som skulle kunna leda till att Ryssland förlorar sin enda marinbas i Medelhavet och som dessutom skulle bana väg för ett allt mer massivt stöd från västländerna och GCC till salafistiska fanatiker i flera forna sovjetrepubliker.

Kina kommer sannolikt att försöka hålla sig utanför en konflikt i Syrien men fasar för att samma scenario kan komma att upprepas i Pakistan där USA skulle kunna byta fot och börja stödja exakt samma typ av fanatiska salafiter som man ägnat de senaste åren åt att bomba med drönare. USA skulle då självklart även stödja separatistiska fanatiker i Baluchistan. Detta för att förhindra att Pakistan bryter sig loss från USA:s ok och i stället fördjupar sin allians med Kina.

Alliansen med Pakistan är livsviktig för Kina eftersom man ser den som ett sätt att förhindra att man blir helt inringade av USA och NATO.

Världsläget är minst sagt oroande. Om fredspristagaren Obamas främsta målsättning är att till varje pris få igång ett Tredje världskrig – ja, då har han hittills gjort allting rätt.

BJÖRN BLOMBERG

Jag håller med Roberts i ovanstående intervju om att det pågår en maktkamp i Libyen där USA definitivt inte har samma målsättningar som andra aktörer, däribland Qatar och dess diktatoriska allierade på den arabiska halvön.

Qatar stödjer salafiterna med Abdelhakim Belhadj i spetsen medan USA, precis som Roberts påpekar, hoppas på att kunna skapa en ny stormrik elit som går USA:s ärenden, troligtvis baserad på den traditionella affärsmannaeliten i Benghazi, Misrata och andra större städer.

Ser man till Belhadjs senaste dåd så framstår den svenska pressens ansträngningar att lansera honom som demokrat som något komiska. I gratisskräptidningen Metro fick han lägga ut texten och det hette att Libyens nya regim ”vill bygga samhället konservativt”. Sveriges Radio säger att sharia-lagar är naturliga för ett muslimskt land och nämner då inte att Libyen hade flera sharia-lagar även under Gaddafi och att det är stor skillnad på den sortens sharia-lagar som kan finnas i ett relativt sekulärt muslimskt land och den sortens sharia-lagar som förordas av t ex Belhadj och andra al Qaida-sympatisörer.

Enligt nyhetsbyrån Bloomberg har Tripolis militäre överbefälhavare Belhadj nyligen uttalat sig om salafiternas räder mot sufistiska moskéer där de vandaliserar, bränner Koranen och flyttar gravar till muslimska kyrkogårdar. Enligt Belhadj ska det rättfärdiga i dessa räder avgöras av en religiös domstol. Den av staten stipulerade religionsfrihet som rådde under Gaddafi är alltså fullständigt avskaffad med hjälp av NATO:s flygbombningar och svenska flygspaningar och propagandainsatser!

Sufisterna anpassar sig naturligtvis till denna nya situation som vi i väst varit med om att skapa och har enligt Bloomberg satt ut väpnade vakter utanför sina moskéer.

Kvinnor som Bloomberg talat med hävdar att de är mycket oroliga för framtiden. Redan har vanan att klä sig i shorts försvunnit. Det är ett klädesplagg som kvinnor i Tripoli inte längre vågar använda sig av. Vidare ställdes en modeshow in av rädsla för al Qaida-grupperna. I Benghazi har innehavare av skönhetssalonger för kvinnor mordhotats av al Qaida. NTC:s utannonserade avskaffande av tidigare äktenskapslagar innebär att månggifte kommmer tillbaka, en man återfår den enligt salafiterna självklara rätten att skaffa sig ytterligare en hustru utan att behöva fråga sin första hustru om tillåtelse. Vidare kommer kvinnorna att förlora rätten att behålla sina barn i hemmet efter en skilsmässa.

Det här är förändringar som borde uppmärksammas mycket i den fria svenska pressen (om vi hade haft någon sådan). För exakt samma förändringar ska nu enligt NATO:s och EU:s propagandister införas med våld i Syrien. Där ser vi exakt samma typ av allians mellan al Qaida, det muslimska brödraskapet och cyniska utlandsbaserade opportunister som hoppas att västs imperialister ska installera dem till makten och härligheten efter att först ha bombat sönder deras hemland.

En av de syriska salafistiska predikanter har yttryckt saken mycket tydligt: ”För att två tredjedelar av Syriens befolkning ska kunna leva måste en tredjedel dödas”. Ännu en sann demokrat för vår biståndsminister Gunilla Carlsson att hylla.

BJÖRN BLOMBERG