Sitter nu på flygplatsen i Wuhan och väntar på min avgång till Peking. Har landat på ett café, då jag tänkte fortsätta plugga lite inför tentan i arkitekturhistoria som vi har i veckan. Har faktiskt varit duktig och läst på en del även under min vistelse i Kina.

I helgen har det nämligen varit galopp-festival på Orient Lucky Horse-banan i Wuhan. I lördags var det ett löp med internationellt inbjudna jockeys, där bla. Sverige, Norge, England, Tyskland, Frankrike, Scweiz, Kina, Australien, Malaysia var represneterade.

Hästarna var av mongolisk härstammning och likande mer ponnyer än fullblod. Väldigt speciell upplevelse måste jag säga.

I Fredags fick vi pröva på att sitta lite på våra hästar. Påminde om att sitta på en ponny som sagt, låga, med korta halsar. Måste dock säga att min var ganska trevlig, om än väldigt tittig.

Vid en studie av programmet, kunde man utläsa att de snabbaste hästarna sprang 1000 m på ca. 1,18. Med andra ord inte så snabbt. Näre vi red på banan förstod vi dock att banunderlaget var en bidragande orsak till detta. Väldigt tung att springa på, tänk er med så korta ben…

Löpet i Lördags var ju dessutom en historia i säg. Första starten blev inte riktigt som den skulle, min häst, tillsammans med ungefär halva fältet hoppade av boxarna när grindarna gick upp, men eftersom inte allt verkade stå rätt till, försökte jag kommunicera med en av de Kinesiska jockeysarna om vad vi skulle göra. Ingenting signalerade att det var en falsk start som skulle göras om. Han verkade lika frågande och eftersom ingenting hände, fullföljde vi loppet. Min häst var väldigt glad och lycklig, då han sprang först över mållinjen. Inte fullt lika glad då måldommarnämnden beslöt att loppet skulle startas om.

Tydligen hade Holländeske ryttaren trillat av i starten och hennes häst hade utlöst att grindarna gick upp. Flaggmannen som man påstod brukade stå på banan, normalt sett, för att kunna flagga om starten, hade inte varit på plats. Hmm…

Kan ju säga att min häst var inte lika pigg på att springa sitt snabbaste en gång till. 1200 meter räckte gott för honom, stackaren…

Men, tydligen var det ett stort event det här och det är inte alla dagar i veckan man hamnar på förstasidan till dagstidningarna i Kina, eller hur .

Kineserna har alla möjligheter i världen att kunna göra det här bra. Man har fina lokaler och mycket resurser. Man har bara inte kunskapen till att kunna bedriva sporten på ett proffessionellt sätt. Jag hoppas på att de kommer att lära sig och jag tror redan de är på god väg. Viljan finns i alla fall…

Mycket minnesvärd resa, nu ska jag försöka ställa om min stackars hjärna som nästan hunnit anpassa sig till Asiatisk tidsrytm. Nog för att jag brukar kunna sova vart som helst och så, men man går liksom in i dvala när man är ute och reser såhär långt. På vägen hit, sov jag nästan all flygtid, inte hjälpte det ett dugg… Jaja, ska plugga på en stund till här innan det är dags att boarda första flyget…