här bodde vi. vi fick låna filips extramosters lägenhet. den var stor och spansk.

det första vi gjorde var att gå och handla mat. vi gick till en stor inomhusmarknad.

filip och felix briljerade och charmade med sin spanska.

vilma.

sen gick vi till en annan affär som var som en vanlig affär, fast med vissa varor fick man säga till vad man ville ha, så plockade hon ihop åt en.

sen gick vi hem igen och lämnade all mat.

saga.

sen gick vi ut på promenad och kollade på staden. längst den här gatan var det bara vita hus. det var så fint, såg ut som en saga.

utanför el corte inglés.
grundaren till valencia.
vi hittade ett klätterträd. det var lättare att komma upp än ner.

om man inte hoppade. (lezkigt)

saga.

vilmaaa.

vi hittade en konstig fin växt som var alldeles svart (antagligen för att den var torkad osv). det var liksom stora frökapslar.

den kunde man ha bakom örat.

det fanns ingen hejd på klätterträd. vi hittade ett efter ett. så roligt!

just chillin’.
hej.

djungel-felix.


fladdermusen är valencias stadsdjur. de fanns överallt. fast jag såg inga levande.

så fina gränder att spatsera omkring i.

till och med något så tråkigt som stuprör var fint.

och undersidan på ballkongerna.

finaste resekompisarna.


utsiktstornet var en del av en kyrka som var jättegammal. och tydligen så fanns den bägaren som jesus delade ut ”sitt blod” i till lärljungarna under sista måltiden. (jag tror att det var så i alla fall.) hade jag vetat det, ahde jag lugnt betalat en euro till för att få se den. det är ju faktiskt fantastiskt häftigt!

sen var vi hungriga och satte oss på en uteservering.

mata
duvor flygande råttor.
sen tog vi en promenad in bland gränderna. det finns så mycket graffitti i valencia så man blir alldeles glad.

det kändes lite som att vara på konstutställning.

snygg.
det ni kallar utveckling är förfall.

åh, kolla vad fint!
lite överallt finns det hål i väggen man kan kolla in genom och se fina saker.
”skym inte kuberna!” ”men vadå ska jag stå såhääär eller?!”
vi gick till en fantastiskt fin bar som heter la claca. där hade de fotbollsspel (sånt där man var en riktig fena på i mellanstadiet ungefär). vi drack agua de valencia som var champange blandat med apelsinjuice. glaskanterna var doppade i rosa socker. det var helt okej gott.
musiken var hemskt bra! de spelade dancing on my own med robyn och jag sjöng med galet!
jag lovade vilma att om lady gaga spelades igen skulle jag krypa på golvet rakt in i några holländares dansring och jama. jag tror att detta var motiverat med att de var fett jobbiga och dansade ”snyggdans”.
som tur var (?) spelades ingen mer lady gaga. musiken stängdes av, vi tänkte dra vidare.
på något jävla vänster lyckades vi börja prata med de holländska ”snygg”dansarna. och dessutom få med dem ut och vidare i den valenciska natten.
vi gick och gick. jag pratade lite tyska med holländarna.
vi hittade en klubb. läskigt många flörtande överfyrtioåringar. klubben stängde med viva españa som sista låt (alla skrålade med).
avslutade kvällen med ett besök på en pizzeria. stina skulle absolut inte köpa någon pizzaslice, men när pizzabagaren spelade dancing on my own var hon bara tvungen att ”stödja ett sådant fint företag”. suck.
vi tog taxi hem. felix fick inte plats och fick gå istället. dumma taxichaufför, fina felix.
pussen.