Jag bönade och bad ”please don’t go” Men du lämnade mig och kvar stod jag och står jag fortfarande. Tårar trillar på min kind.

Fick idag jobb, en tjänst som jag påbörjar i Augusti. Trevligt. Lyckoruset och de rosa molnen infann sig och jag har levt på detta hela dagen, samt Champagane nu på kvällen!

Semester börjar på fredag.

Sonen har börjat gå små steg och mitt leende kan inte bli större än vad det är i skrivande stund. Livet är Bra Gott!

05:45 kommer nästa vackra barn upp och jag glömmer hur trött jag är, när jag slänger ihop gröt till sonen. Matar.Tömmer diskmaskinen. Fram med flingor och fil till dottern. På med ugnen. Slänger ihop en laddning scones. Klär på sonen. På med kaffet. In i med brödet i ugnen. På med träningskläder. Väcker trött sambo. Ner i källaren och laddar fem maskiner. Springer upp med tvättmedel. Snörar jympadojjor. Ner igen och ut. Underbart! 35 minuter för mig själv och joggar och går i den underbara skogen, med alla dofter och de ljumma vindarna gör att man verkligen skulle vilja stanna tiden en stund.

Väl hemma, dax för kaffe, fil och müsli, in i duschen. Klär på dottern. Ber sambon öka lite. Utvecklings-samtal vid nio på dotterns förskola. Hem till klockan tio. Ner i tvättstugan en sväng, ut på gården. Gräva sandlåda, gunga gunga och busa. In. Lunch till sonen och mig. Lägger sonen för lunchvila och nu sitter jag här.

Jag tror jag ska lägga mig och läsa en stund. Det kan jag nog vara värd känner jag. Jag ska bara springa ned i källaren och hämta all tvätt, och stryka den och lägga in den..

Soldyrkare som jag är, känner jag många gånger att Malta kanske inte varit så dumt, men samtidigt är det inte alltid man kan få som man vill. Hade vi valt solen, hade man fått ha på sig kjolen, vilket man idag inte kunde. Inte barbent i alla fall. För min del var det mössa och allt det där i vanlig ordning, iskallt.

Men jag hoppas att solen är här för att stanna, då min bleka nuna vill få färg, min energi till livet vill få en rivstart och med den allt som kommer per automatik när man känner sig lite piggare!

Snart kommer den värmande solen, då är det verkligen tid för kjolen..

Allt jag kan göra är att bita ihop. Överleva smärtan, flimret framför ögonen, och illamåendet som blir starkare för varje minut som går.

Migrän. Behöver jag säga mer.

Den stora bioduken fick verkligen fram sitt budskap av de hemska scenerna och jag får väl en gång för alla tänka positivt om mina tummar, att de är en aningens bulliga och därmed kunde hålla ljudnivån borta, som trycktes in mot huvudet, allt för att slippa höra ljud och resterande fingrar framför ögonen, för att slippa se.

Om jag ändå hade suttit på en mysig Pub, med ett glas vin, tänkte jag och kunde därmed nästan vara säker på de blåmärken som skulle framträda efter hur hårt jag tryckt. Men verklighets-skriken från biosalongens högtalare trängde förbi min inre version av en kväll ensam med sambon, utan barn på x antal månader. Otroligt vad fel vi valde, när vi för en gång skull hade egen tid!

Men Michael Nyqvist, som jag i hemlighet är lite kär i, sedan förra gången jag och sambon var på bio (Då, ”Så som i himmelen”, ja ni ser hur sällan vi är på bio!) gör huvudrollen med bravur och hans charmiga ironi-humor gör att man faktiskt ler ett par gånger i filmen trots att mitt hjärta för länge sedan hoppat ur och letat sig ur biosalongen över de groteska och hjärtskärande scenerna som aldrig verkar ta slut. Michael Nyqvist är en skådespelare på elitnivå!

Många fantastiska skådespelare är med, så som Marika Lagercrantz, Lena Endre, Peter Haber med flera och Noomi Rapace, som spelar den kvinnliga huvudrollen kommer för många bli en ny stjärna på himmelen och en förebild.

Med kvinnans list och med mannens uthållighet görs det hela till den thrillern, just du vill se!

Att man påverkas av varje tanke som man tänker, att jag skapar den jag är med mina tankar.

Så sant som det är sagt. Att stanna upp lite granna och reflektera lite över vad jag egentligen tycker och tänker. Mina tankar behöver verkligen få sig en vårstädning och utrensning.

Nu har man sått några frön i alla fall, och mammorna fick klämma och känna, vilket var uppskattat att göra! ”Vilken mjuk och fin kvalité sade någon!” ” Ja, och vilka tuffa färger”, sa nästa! ”Jeansen, de måste jag bara ha”, sa den tredje!

Ja, så är det när man har en MyKidoo-visning, man måste helt enkelt bara ha! Så var inte blyga mina vänner! Hör av er till mig!