Okej, nu har jag legat drygt två dygn helt utslagen i min lägenhet. Det är första lektionsveckan efter sommarlovet och jag har drabbats av en chockförkylning som har eskalerat sedan i fredags. Det började med halsont, jag började sedan hosta och sedan övergick detta till feber på söndagen.

Jag valde, trots att jag var sjuk, att åka till jobbet. Jag bor som bekant på min arbetsplats och jag kände att jag gärna ville vara på plats under första veckan. Dock så har jag inte bidragit så mycket med min person. Jag har istället spenderat dagarna med att sitta i fåtöljen eller ligga i soffan med laptopen och sporadsikt arbetat med min planering.

Det är alltid skit att vara sjuk. Speciellt jobbigt är det när andra är beroende av en och det känns som att man sviker någon. Att vara sjuk är som att sova. Det ger egentligen ingenting till livet, det är bara jobbigt. Dock så antar jag att det är en del av livet. Allting måste ha sina motpoler. Om alla skulle ha jätteroligt och må jättebra hela tiden så skulle man ju varken ha pikar eller dalar. Det skulle antagligen vara ganska trist fast det var bra…eller nått. Jag är sjuk nu så att jag kan känna mig frisk sen.

Det är dock härligt att man märker att andra bryr sig. Det är en av de få fördelarna jag kan se i att vara sjuk. Folk bryr sig extra mycket om en om man är sjuk. Det är konstigt vilka omständigheter som krävs för att man skall bry sig om varandra.

Nu finns det väl risk att många kommer att jag tycka att jag är en mes/tönt/idiot för att jag tittar på Eurovision Song contest, men ärligt talat så bryr jag mig inte om er. Jag har ett budskap att sprida och jag tänker inte låta mig hindras av ignoranta människor som inte tillåter mig mina enkla nöjen. Se på melodifestivalen med kompisar är ett av dom enkla nöjerna. I år var det till och med faktiskt ganska många bra låtar. Det brukar inte hända varje år.

Det jag egentligen vill berätta om kan bara beskrivas med ett kort videoklipp från Moldaviens bidrag. Håll koll på 0:34 och en bit framåt så får ni ser något som inte kan beskrivas med ord. Jag kan se det hur många gånger som helst och det lyfter låten mycket vilket gjorde den till vinnare av årets eurovision i mina ögon. Längtar till låten kommer ut på spotify.

Enjoy!

”Hörredu din gamle käseman!”

- In memory of the Team Fortress 2-player

Jag var bara så illa tvungen att kommentera mitt val av rubrik till det föregående inlägget. Helt plötsligt, från ingenstans, fick jag för mig att jag skall börja använda fraser ur schlagertexter som rubriker för mina inlägg. Helt crazy, jag vet. Detta för att jag skall slippa att fundera över rubriken mer än tiden det tar för mig att erinra mig om alla texter som flyger runt mitt huvud likt en fångad stormvind.

Ni får helt enkelt föreställa er en mycket stor lägenhet med en liten säng vid hörnet. Det blir tyvärr inga bilder. Dels så har jag ingen bra kamera att använda för bilder och dels så är det inte min stil. Som jag har nämnt tidigare: Mitt framgångsrecept är att försöka vara så olik Jocke som möjligt (måste dock erkänna att han gör ganska bra ifrån sig).

Sitter i min alldeles för utjatat stora lägenhet med en flaska sprite fylld med vatten framför mig. Mina fingrar ekar åter igen på tangentbordet samtidigt som skärmen fylls med rader av onödig information för omvärlden att plocka in och bearbeta.

Ryktet säger att jag skall börja blogga för spelsidan som jag arbetar på. Antagligen kommer den här bloggen fortfarande finnas kvar men det kommer blir svårt att ha ett så pass spännande liv så att det fyller tre bloggar. Jag lever enkelt och med lagom spänning; är en enkel man med enkla behov (jag älskar de visdomsorden, det beskriver den manliga könsrollen med ett par enkla ord).

Som ni kan läsa precis ovan så kommer bloggen att ligga på en spelsida. Detta medför att den kommer att vara mer intriktad på mina upplevelser i den digitala världen. Det kan vara givande för vissa läsare kan jag tänka. För mig är det alltid kul att dela med sig om sina åsikter kring spel. Det väcker känslor hos läsarna!

The cake is a lie (i nördvälden den mest överanvända frasen som existerar enligt mig).

Nu gör jag det som jag egentligen inte vill göra men som jag gör ändå för att få spekulera över min samtid och min situation. Jag skriver om något totalt ointressant som har inträffat mig idag.

Idag blev jag nämligen utslängd från min lånade lägenhet här i Ädelfors och instuvad i en annan. Tydligen var det elever som skulle läsa ryska som skulle ha de lägenheterna där jag bodde. I alla fall förväntade jag mig att jag skulle bli nergraderad i och med att jag inte betalar någon hyra för att bo här.

Döm av min förvåning när jag klev in i en jättelik sal till lägenhet. Jag tror att den är i samma storlek som min vanliga lägenhet som jag och min sambo betalar upp emot 5000kr/månad för. Jag känner mig otroligt liten här inne och det ekar när jag slår på tangenterna. Hade jag varit mer lik Jocke hade jag slängt upp en bild på härligheten, jag tackar gudarna för att jag inte är som Jocke. Jag tror heller inte att en bild hade riktigt förmedlat känslan av att vara här inne.

Lägenheten är specialanpassad för rullstolsbundna; det är därför som det finns så mycket yta. Jag har också lagt märke till att alla handfat och spisen är väldigt långt ner. Tur att jag inte har dålig rygg (inte).

Det bästa med den här nya fina lägenheten är dock det jag gör just nu. Jag kommer åt det trådlösa nätverket och kan därmed surfa från min lägenhet! Helt underbart säger jag, helt vardagligt säger ni. Sanningen är att jag har varit tvungen att sitta i mitt kontor intill mina elevers datorsal under kvällarna för att få tillgång till nätet under tidigare vistelser. Även om det också har varit roligt att få lite sällskap sådär på eftermiddagskvisten så känns det också skönt att kunna surfa och spela i fred ibland.

Det är också mycket varmare här inne…nästan lite för varmt. Aldrig skall man vara nöjd.

Jag har länge haft funderingar på att lägga ner den här bloggen. Allra minst flytta den i och med att jag börjar bli trött på all reklam som finns här på metrobloggen. I slutändan har ändå min lata natur kombinerat med att min flickvän tycker att jag skall fortsätta skriva gjort att jag behåller min blogg här än så länge.

Om 3 år har en fjärdedel av min planerade livstid gått ut. Vad har jag hunnit med så här långt? Ganska mycket ändå, mer än jag trodde jag skulle ha gjort. Detta faktum gör mig glad och hoppfull för framtiden men jag kan ändå inte skaka känslan att jag vill ha mer tid. Framförallt vill jag ha mer tid att skapa egna saker, sitta inlåst i mitt hem och bara få existera i all sin enkelhet.

Tid är en farlig dimension att bråka med som människa ändå. Uteslutande alla människor önskar att de kunde få vara ung några år till och kan ibland gå väldigt långt bara för att få se ung ut så länge som möjligt. Detta leder så klart till att många människor stressar. Det stressas över allt möjligt, vissa saker känns mer vettiga än andra, men oftast handlar det om att det finns för lite av råvaran ”tid”.

Sen jag flyttade ihop med min nuvarande sambo har jag upplevt ett helt nytt koncept av stress. Utan att gå in för mycket på detaljer så handlar det om vikten av produktivitet; att skapa saker som har betydelse. Min favoritsysslas (spela spel) själva definition är att det inte kan vara produktivt. Detta faktum medför då ett problem om jag vill vara produktiv. Istället för att spela borde jag då göra något ”vettigt” som att skriva på min senaste roman, jobba på ett kortspel som jag designar, lära mig att bli bättre på att teckna, träna på programmering, göra spel, läsa faktaböcker och hjärnstorma fram nya idéer på projekt.

Jag vet inte vad livet går ut på, det är upp till var och en att tolka själv. Även om jag ofta kan se det charmiga att bli ihågkommen för ett av sina verk så spelar det faktiskt inte så stor roll för min del. Jag vill mest ha roligt och kunna njuta av varje ögonblick. Visst krävs det några dalar för att det skall finnas toppar men för mig gäller det att ta saker som det kommer och försöka att segla igenom dem alla på ett bekvämt sätt.

Detta kan te sig som en mycket slapp livssyn. Det är faktiskt en väldigt slapp livssyn. Den största nackdelen med den är att man lever med alldeles för få och samtidigt alldeles för många mål och drömmar. Jag har egentligen inget klart mål med livet. Däremot har väldigt många saker som jag vill vara bra på men som jag inte kämpar för.

Däremot är det en stor fördel att man slipper vara alltför stressad.

Jag antar att alla livssyner har sina för- och nackdelar. Jag har trivts bra med min hittills och den passar min personlighet bra. Dock så har jag försökt intala mig att förändring är bra och att man aldrig skall vara rädd för att uppleva världen på olika sätt. Jag får ju faktiskt aldrig tillbaks den tiden som jag redan har använt. Därför gäller det att optimera tiden till sitt maximum.

Nu får vi se vad nästa årtionde har att erbjuda.

Det bästa med att vara bort på veckorna är att man får väldigt olika perspektiv på saker och ting. Jag värdesätter helt andra saker när jag är här i småland än när jag är hemma i Hjärup, Skåne. Här uppe skulle jag betala 20 spänn för en nattmacka. Hemma i Skåne skulle jag hellre sitta och gamea än att äta lunch. Jag äter nog både sundare och mer när jag är här och får lagad mat varje dag. Tyvärr är jag mycket dålig på att prioritera motion vilket antagligen kan ge bakslag.

Måste säga att jag saknar mitt PS3. Den har bara varit med mig ett par dagar och jag måste lämna det så snart…Hoppas att Karin håller det ordentligt sällskap så att det inte vantrivs i sitt nya hem. Höll precis på att komma in i ”the flow” i CoD: Modern Warfare 2. Hittade drömvapnet som jag ägde sönder med och fick en killstreak på 14 (alltså jag dödade fjorton pers på ett liv, jag bytte vapen ungefär sju gånger)!!! Det är mitt rekord hitillls. Kul att jag har möjlighet att spela lite med Karins bror också.

Annars ser jag fram emot Super Street Fighter IV (ja, jag vet att det är löljigt att ett sådant släpps) och Final Fantasy XIII. Har även spanat in Demon’s Soul’s efter ett hett tips från en bekant. Någon som har någon vidare information om detta?

Det blåser stormar över några av våra vänner och vi hoppas att de kan förtöja sig ordentligt och inte blåsa bort alldeles för mycket.

Anledningen till att jag inte skriver så ofta är att jag sällan har tid/inspiration för det. För närvarande tar mitt jobb upp ungefär 80% av min tankekraft även på min fritid. Resten är fylld av tankekraften fylls av spel och allmänt mänskliga tankar. Ni får själva fundera ut vad jag menar med sistnämnda. Det är helt enkelt såvrt att hitta inspiration.

Jag har även i uppdrag att skriva recensioner på spel kontinuerligt och även att skriva ett manus till en mumin-serie som jag och min flickvän planerar. Det blir mycket skrivande redan som det är och jag känner att jag får möjlighet att uttrycka mig tillräckligt mycket för att inte behöva blogga.

Jag funderar även på att byta bloggcentral (igen). Börjar bli trött på alla reklambanners överallt på metros sida. De har nu även tagit bort ersättningssystemet. Det går inte längre att tjäna pengar på att blogga eftersom det inte var lönnsamt för metro.se. Jag klandrar dem inte, och jag bryr mig egentligen inte särskilt mycket heller. Hade aldrig kommit upp på de nivåerna som krävdes i alla fall. Jag skriver för lite om förhållanden, sex, popkultur och mode för att allmänheten skall läsa det jag skriver.

Sist i detta inlägg vill jag salutera Phillip och Fredrik vars program jag har börjat följa på kanal5play.se. Riktigt sköna snubbar de där två. Skulle vara riktigt kul att få kröka med dem någon gång. Jag tror att det skulle vara en upplevelse.

…dagen vi alla bävar inför! När jag säger alla så menar jag mig och när jag säger bäva så menar jag att jag har ångest över att jag inte hunnit med mer arbete under veckans lediga dager.

För de som har missat det så kan jag berätta att skolorna har haft höstlov den här veckan. För mig har det inneburit att jag inte har jobbat i Ädelfors utan jag höll en ny nybörjarkurs och en fortsättningskurs på biblioteket i Värnamo. Det kändes som en skön brake för mig och jag fick tid att vila ut mig. Jag blev också glad för att ungdomarna som gick kursen, de var 11-15 år, var nöjda med den undervisning de hade fått och hade gärna gått en längre kurs. Det känns som om mina kunskaper ligger rätt i tiden, att göra dataspel ligger på modet! Nu är det inte bara nördar som håller på med spel, nu är det okej för alla.

Nästa fredag är det dags för Dragon Age Origins att släppas. Det skall bli kul att få testa Biowares nya ”tyska läderrollspelet” som en bekant så snyggt formulerade det. Fråga mig inte vad han menade med det.

Det är i alla fall ett spel som jag lite halvt har väntat på i ungefär tre år, sen de annonserade om projektet första gången. Jag hoppas att jag får tid att spela lite nästa helg. Känner jag mig själv rätt så kommer jag definitivt att få spela nästa helg, det är min grej att spela bort min fritid.

Igår var jag och Karin på Halloweenfest hos hennes arbetskamrater. Många där var rädda för kameror på fester så jag kan tyvärr inte visa några bilder, men ni får ta mitt ord på att det var trevligt. Två amerikaner, två spelgrafiker, en VD för ett spelföretag, en författare, en mångsysslande spelfantast och en lärare(jag) fanns i sällskapet. Det blev många intressanta diskussioner. Det var skönt att bara få sitta och snacka och dricka sprit, det händer inte så ofta nu för tiden. Det var oftare förr under studenttiden (no shit!?).

Vi borde pratas vid oftare bloggen! Ha det!